
Jag är hemma och låter kaoset vara. Så farligt kaos är det inte men jag hade ju gärna plockat lite. Idag har jag dock en halvdags vila. Bäst att passa på för sen kommer veckan att rulla på i snabbt tempo.
Igår fick jag min första riktiga kram av sambon när jag skulle gå. Han stod upp och kunde hålla om mig. Tårarna rann såklart. Det var nog den finaste kramen jag har fått någonsin. Den första på 3,5 veckor som sambon kunnat ge. Idag skall Sixten med efter föris och hälsa på en pigg pappa. I morgon skall sambon med hem på permis och provgå i trappan och prova sängen och sådär. Om allt går som det ska så kommer han hem till eller under helgen. Det är knappt så att jag vågar tro att det är sant! Det har verkligen vänt! Det är på riktigt! Även om det kanske blir småkomplikationer i framtiden så kommer sambon bara att bli bättre och vi kommer att få ett helt nytt liv tillsammans.
Glädjetårar!