Nu börjar jag tappa tålamodet på det det här med sjukdomar och återhämtning. Igår blev det en liten fnurra på tråden som måste undersökas och sambon kom bara iväg på en liten permis idag som bestod av en fika i bilen. Det är väldigt oklart om han kommer att klara en permis hem i morgon istället och som det ser ut nu så har jag inga förväntningar på att få hem honom innan måndag.
Jävla skit. Men det kan vara mycket bättre i morgon! Jag hoppas på det! Jag hoppas också på en rond med bra provsvar efter kvällens röntgen. Vi behöver flyt nu.
Jag har en ego-kris just nu. Jag ser inte så ljust på det här med att vara "ensamstående" och nyförlöst. Jag försöker tänka på psykologens ord. Att bara för att jag inte kan se mig föda barn just nu när situationen ser ut som den gör så kommer situationen förhoppningsvis vara en annan när det är dags. Det är liksom ingen ide att ta ut något i förskott. Jag försöker att bara rulla med men det börjar bli ont om tid. I morgon är det 2 veckor till bf. Jag har nån slags mental plan att bara jag låter bli att slappna av så kommer förlossningen inte att starta. Som om man kan styra det.
Nä. God natt!