❤️B U S A M E D E M L A

I tisdags började han sin nya medicin. Den sista chansen innan operation blir aktuell. Jag hoppas att det inte är den som spökar. Det börjar bli lite nervöst det här.

Jag känner mig inte trygg med att han kommer att finnas vid min sida under förlossningen. Vad som helst kan hända när som helst och jag börjar få panik. Tänk om han försvinner in när det blir dags för mig att föda. Tänk om han blir inlagd under första tiden hemma med ny bebis och Sixten. Tänk om jag blir snittad och orörlig i en hel evighet. Tänk om sambon blir opererad och orörlig i en hel evighet. Allt händer så snabbt och det finns liksom inga förvarningar. Helt plötsligt har han feber och på två dagar är han så dålig att han måste läggas in. 

Hur kommer vårat liv att se ut? Det är inget som är farligt eller dödligt. Jag är inte orolig för hans liv. Han får den vård han behöver. 

Vi kan inte styra över nånting, men vi kan göra allt för att vara så förberedda som möjligt. I helgen tänker jag bli färdig med så mycket jag kan till bebisens ankomst. Om allt praktiskt kan få vara färdigt så är det i alla fall DET. 

Idag har jag panik. Jag vill inte föda barn. Jag vill inte vara gravid. 

Jag ser på min fantastiska son och undrar hur det här påverkar honom. 

I morgon är det säkert bättre. När man inte kan bryta ihop så får man bita ihop.

Åh va jag tycker synd om sambon. Min stackars stackars sambo. Kan han inte få vila och vara frisk snart?