Arg.
30 November 2015

Idag fick sambon komma ner på sin avdelning (kirurgen) runt lunchtid. Jag hann arrangera så att Sixten kunde följa med mig och hälsa på. Det var väl behövligt. Sixten har visat tydligt att det är jobbigt just nu.
22:35:16
Sambons sjukdomar
Jag kände mig lite lättad över miljöombytet men blev uppringd när jag gjorde kvällsmat. Sambon hade fått feber och blev uppskickad till intensiven igen. I samma veva hade jag sett bilder på instagram/Facebook av lyckliga familjer med pepparkaksbak, julstädat och pyntat med hurtiga utrop och lyckliga öden. Då brann det till i hjärtat på mig. VARFÖR? Varför ska vi gå igenom det här. Det känns så sjukt orättvist. Varför skall min sambo få genomlida allt detta? Det är så orättvist och dumt så det finns inte. Varför ska mina barn ha en pappa som är sjuk? Har inte vi rätt till en frisk familj som alla andra?
Men god hälsa går liksom inte att kräva sin rätt till...
Och jag har mycket att vara tacksam för. Så jag fokuserar på min tacksamhet. Försöker sätta oss i perspektiv till andras öden och gläds åt så mycket jag kan. Jag önskar alla en lycklig jul med nybakade pepparkakor, nystädat hem och vackert pynt. Jag gör verkligen det av hela mitt hjärta. Och jag önskar alla kärlek och lycka. Till och med de människor jag inte är något fan av. Jag önskar lycka och kärlek. Det håller mitt hjärta på rätt bana och livet blir lättare att hantera.
Sen har jag glömt allt jag inte har och kan fokusera på allt jag har istället. För jag har massor. Även om det är lite kaosigt just nu. Även om livet bjuder på en del överraskningar och prövningar. Livet är fint och härligt att få leva.
Kommentarer
Postat av: Lillasyster
Styrka och kärlek åt ert håll ❤️
2015-12-03 @ 10:02:19
Trackback