Idag har vi haft finfrämmandes!
Som inte var särskilt främmande alls. Vi har haft kusinen och mostern från andra sidan havet här på besök minsann. Då passade det bra med ett besök på lekplatsen här i kvarteret. Sixten fick sitta i sanden för första gången och det var verkligen spännande både för honom och för mig. Nappen åkte i som säkerhetsåtgärd eftersom allt ska i munnen och smakas på. Nog för att jag är en ganska fritänkande och tillåtande mamma men sandätning känns lite tidigt då vi ännu tragglar med gröt och smakisar.
Sixten satt där i sanden, alldeles tyst, fundersam och koncentrerad. Han grävde och kramade, viftade och tryckte. Jag höll mig lite passiv och lät honom upptäcka och utforska på egen hand. Så jag satt där bredvid och pysslade med min egen hög. Jag gillar nämligen också att leka med sand. Haha. Arbetsskada. Så där satt vi och pillrade i sanden och lyssnade till mostern och kusinens glada skratt när de lekte och då slog det mig vilken otroligt härlig höst vi har framför oss. Jag skall verkligen njuta och passa på att leka ute i det fria vårt sista lediga halvår tillsammans innan sambon tar över stafettpinnen. Tiden får gärna sakta ner och gå lite långsammare nu fram till jul. Tänk va mycket som hänt under det här året. Helt galet!
