❤️B U S A M E D E M L A

I fredags när jag hämtade Sixten från förskolan så uppmärksammade jag små prickar på fötterna. Värmeutslag tänkte jag, eftersom Sixten hade varma och svettiga fötter när vi kom hem. På lördagen var det ganska så oförändrat men på söndagen vaknade han med feber och än fler prickar. Denna gång på händer, fötter och rumpa. Nässelfeber tänkte jag då men ack så fel jag hade. När jag kom hem från jobbet i går så hade prickarna blivit stora vätskefyllda blåsor. Han hade dessutom fått massor på tunga och i gome. Han har alltså klockren diagnos; höstblåsor. Stackars stackars Sixten. Hu så jag lider med honom.

Idag är han feberfri men han lider av blåsorna som gör att han har rejält ont..

Det som fungerar för oss är kyla (Loka, isbitar, kyld välling), ipren och väldigt enkel och len mat. Idag fick han potatis och broccoli med massor av smält smör. På morgonen får man i honom lite yoghurt, men hu så så ont han har. Han slår sig på munnen och gråter när han tuggar och det gör ont. Mitt stackars lilla barn!! Måtte det läka snabbt!

Mängder av snor i radioaktiva kulörer, slemhosta och allmän trötthet. I går kväll bestämde vi att Sixten behövde vara hemma från förskolan. Med facit i hand skulle vi nog ha skonat förskolekompisar från bacillerna igår redan, men nu är skadan redan skedd. Jag hoppas att Sixten var "sist" i ledet av denna hemska förkylning. Vi blev varnade för den per telefon redan innan vi började men flyttade inte på inskolningen trots erbjudande om det.

Han är feberfri och vid ganska gott mod ändå, så vi passar på att leka och mysa. Många böcker går det åt. Nu har han påsken på sig att vila, även om vi kommer att åka iväg på några middagar. Påskmarschen ställer vi dock in. Vi får skjuta på det tills nästa år helt enkelt.

Ikväll kommer massa älsklingar med båten!! Min lillasyster kommer hit ikväll redan och kramas! Underbart!

Idag klockan 8.24 för ett år sedan föddes ett barn, 4015 kg tung och 51 cm lång. Barnet fick namnet Sixten. Lilla Sixten charmade hela sin omvärld och föddes rakt in i så mycket kärlek och längtan att det hade räckt och blivit över till hela jordens barn.

Idag klockan 8.24 för ett år sedan blev jag mamma. Jag fick höra mitt barn för första gången. Se mitt barn för första gången. Pussa mitt barn för första gången och hålla honom tätt tätt intill i min famn.

Idag klockan 8.24 för ett år sedan förändrades mitt liv och fick en helt ny mening. Världen tycks ljusare, kärleksfullare men också farligare.

Älskade Sixten, grattis på din första födelsedag. Jag är så enormt lycklig och tacksam över att du föddes in i mitt liv. Jag älskar dig! Och jag hoppas att dina år du har framför dig blir minst lika fantastiska och härliga som ditt första.

Bara genom att ditt hjärta slår, gör du mig till den lyckligaste människan i världen.

Kärlek
/din mamma

Inspirerad av Cizzi vars son får en julkula i glas varje år av sin moster sedan födseln så gick jag till Åhléns och köpte en till Sixten. På ena sidan står det God Jul och på andra sidan 2012, året då Sixten föddes. Jag tänker att den kan vara rolig att ha genom livet som minne. Hans allra första julgranskula från hans allra första jul. Jag tycker att traditionen med julgranskulorna som Cizzi berättade om var så himla mysig att jag anammar den till mitt/mina små söta troll också. När de kommer upp i åldrarna så kommer det att krävas en gigantisk gran. När de fyller femtio så behöver de bo stort så att de kan ha ett enkilt rum till en gigantisk gran. Haha, nu for jag visst iväg. Skämt åsido. Vilken otroligt vacker och personlig tradition. Tack snälla Cizzi för tipset!

Nu gäller det att Åhléns fortsätter trenden med årskulor så länge jag är i barnploppartider. Annars kanske man kan göra själv med lim och glitter på något vis.

Här hänger den så fint i bordsgranen som Sixtens farmor och farfar ordnade åt oss.

Idag blir lilla hjärtat elva hela månader gammal. En månad kvar till ettårsdagen. Jag kan inte förstååå hur fort det här året har gått! Om två veckor avnjuter jag min sista mammaledighetsdag på väldigt länge. Jag hänger inte riktigt med känner jag, känns som att det var alldeles nyss jag stod här med stora magen och flåsade fram på mina vätskefyllda fötter. Åh va jag längtade och klappade på min fina mage. Med min fina Sixten i. Fina underbara Sixten.

Nu går han ganska bra, ibland längre sträckor, ibland några steg för att kasta sig i en famn. Han väljer oftare att gå än att krypa här hemma. Är vi någon annanstans så kryper han bara. Vi har inte bråttom. Det kommer när det kommer. Han är fortfarande lite vinglig så för mig får han gärna vänta på balansen ett tag till.

Humöret är dock inte så soligt just nu. Varken hans eller mitt. Men det är ju en övergående fas så jag tänker inte fokusera på det just nu.

Ord ord ord! Oj va han bubblar ur sig saker. Mamma, baba, gaj gaj, katten, heej, ajajaj. Han "pratar" meningar (fast man förstår ju inte ett smack) och tycker om att kommunicera och delta i samtal. Katten snackar han gärna med. Jag försöker hänga med så gott det går.

Och så huvudruskningar. Han ruskar på huvudet när vi får besök. På något vis förknippar han det med att "ta kontakt"" med folk. Kanske för alla härmar och skrattar. Jag vet inte riktigt men jag tänker mig att det är så. Att det är ett sätt att få uppmärksamhet. Haha, helt galet ser det ut! Han liksom slappnar av i fejset och gör en faceshake skulle man kunna säga. Jag måste komma ihåg och föreviga det på film.

Sen en tid tillbaka har han äntligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen också. Han kryper fram till kanten (ger sin mamma hjärtsnörp), slänger över benen och backar så fint ner. Jag har fortfarande inte blivit helt övertygad om att han behärskar det fullt ut och använder tekniken varje gång så jag står där beredd att fånga. Men än har han fixat det galant och alldeles på egen hand så jag kanske kan slappna av lite grann. Lite lite grann.

6 tänder är nu framme ordentligt med den han slog fram i fredags. En sjunde syns men jag räknar nog inte med den än. Svårt det där.

Att hålla huvudet mot tvättmaskinen när den centrifugerar är störtskönt tydligen. Han äter helst själv med händerna. Frukt är fortfarande blä men vi provar ändå, någon dag måste det ju släppa tänker jag. Katten gillar han skarpt. Lite för skarpt om man frågar katten som gärna kommer och gullar men vill vara ifred när han gått och lagt sig.

Eftersom vi har en rådande fas här i dagarna så blir Sixten ibland väldigt ledsen när han inte får till det så som han tänkt sig. Han kastar saker han får i golvet och han har så SJUKT med spring i benen. Han pillrar på ALLT och vägrar att slappna av för att sova på kvällen. Mycket som händer i hans söta lilla huvud. Jag försöker att bara åka med och försöka förstå vad han går igenom. Ge honom extra uppmärksamhet och göra mer saker tillsammans. Men helt lätt är det inte. På kvällen är jag ett trött och grinigt monster mer eller mindre. Då när energin är i botten. Men vi pussas också. Pussas och leker och kramas.

Alltså nu går det så rackarns fort. Idag ser man tand nr 6 (andra uppe) och han har satt fart med sitt gåtränande på allvar nu. Hemma går han emellan saker ganska långa sträckor sen igår. Ett tag har han ju bara sprungit fram och tillbaka längs med saker men nu släpper han taget och går flera steg. Det är häftigt att se hur han väljer att gå istället för att krypa. Det är verkligen spännande det här. Snart kanske han går riktigt stadigt och "på riktigt". För jag räknar inte det som att han kan gå förrän han behärskar det. Men första stegen har han ju tagit (på tiomånadersdagen) men vi räknar inte det som samma sak. Det är ju så olika det där. Vad man räknar och inte räknar. Alla föräldrar har ju sitt sätt.

Men alltså kolla här vad han har stabiliteten och längden inne för att göra.. Hur kan han växa så fort??

Fyra tänder har människovalpen nu. Fyra små söta vita tänder. Idag tyckte jag mig se en ny svullnad uppe också. Det kan stämma ganska bra eftersom det är matvägran, litervis med dregel, snor och elände i vårt hus nu för tiden.

De där tänderna alltså. Så fort lille S ser en sked komma mot munnen så vrider han på huvudet à la exorcisten och tokvägrar. Punkt. Men om han får äta själv med fingrar och sked så går det aningens bättre. Då får han i sig lite grann åtminstone.

Klart, det gör väl ont och är ömt kan jag tänka. Nattetid är det inga problem i alla fall och humöret är som vanligt så det verkar bara vara matdelen av livet som inte är helt hundra just nu. Nån flaska ersättning går att locka i honom ibland så han svälter inte i alla fall. Vi kör ju fortfarande en del med flaska. Det tänker vi nog fortsätta med tills mat-maten satt sig mer ordentligt. Hade jag kunnat amma så hade jag ju fortfarande ammat så jag ser ingen idé med att fasa ut flaskan, inte än. Vi får se vad unge herrn tänker sig. Det vet man ju aldrig. Sova hela natten hade ju vart skönt. Om inte annat..

Idag är älsklingen hela tio månader gammal. Igår lärde han sig att vinka och vinkade ivrigt till våra middagsgäster. Om de inte vinkade tillbaka så blev han sur, haha, man måste tydligen lära sig att SLUTA VINKA också. Gullunge.

Idag tog han sina första fyra steg (som jag missade). I en månads tid har han gått ett-två steg men ramlat snabbt efteråt. Nu hade han gått fyra stadiga steg och stod sen stilla utan att ramla. Förgäves har vi försökt att få till fler nu på kvällen, men icke.. Den som väntar på något gott!

Tand nr tre har ploppat. Fyran är på väg. Sen har han fyra små söta tänder nere.

Roligast just nu är att flytta leksaker. Till exempel ur backen upp på bordet och tillbaka. Gunga är också roligt. Läsa bok är fortfarande roligt. Springa längs med möbler och väggar är roligt, speciellt om mamma/pappa "kommer och tar honom".

Han äter numer TVÅ gånger på natten och sover endast TVÅ timmar åt gången. Han lägger sig runt 7, vaknar 10, 12, 2, 4 och sen går vi upp klockan 6. Jag vet att jag lever.

Han är inne i en härlig period just nu där han visar massor med kärlek till oss och människor han tycker om. Han skrattar, ler och busar med glimten i ögat. Han flörtar, kramas och pussas, dansar och sjunger, pratar med storebror katten och är sådär go så jag bara har lust att stanna tiden just där vi är just nu. Jag kan inte få nog av vår lilla glada älskling. Han säger mamma och KAN säga ba-ba även om han inte använder det så ofta. Älskade unge va jag älskar dig!!!

Till mam-mam. Jag älskar att vara mam-mam och även om pussarna är snoriga och blöta av dregel så är det de finaste man kan få. Åh va jag älskar dig min fina unge. Måtte pussarna aldrig ta slut!