❤️B U S A M E D E M L A

Idag är det tio år sedan vi blev tillsammans sambon och jag.

Jag var på väg hem från en kompis. Vi hade sett Eurovision-finalen och jag skulle ta cykeln hem genom Gråbo. Något var speciellt den natten och jag valde att gå med cykeln istället för att cykla. Jag gick förbi en lägenhet som hade fest och någon ropade på mig där jag gick och höll krampaktigt i min cykel. Jag blev inbjuden, men jag kände ju inte någon! Skulle jag våga? Var det farligt? Jag tog mod till mig och gick in. Det visade sig vara en av mina bästa beslut jag tagit.

Jag satt i en soffa när jag såg min sambo för första gången. Han kom in genom en dörr med en svärm tjejer omkring sig. Våra blickar möttes och det var kärlek vid första ögonkastet. Från och med då var det vi. Vi smsade bort kontantkort efter kontantkort, blev kära, blev tillsammans och idag firar vi tio år!

Vi har haft tio underbara men också omtumlande år. Jag kan nog påstå att vi gått igenom det mesta tillsammans. Vi har stått vid varandras sidor genom sjukdom, sorg och lycka. Vi har växt ihop för att växa isär och sen hittat varandra igen.

Men jag har alltid vetat. Jag har alltid vetat att det skall vara VI. Att just VI skall ha tusen ungar och älska varandra i nöd och lust. Det är bara så. Ödet eller Gud eller bara slump. Det ÄR bara så!

Här är vi 16 och 17 år gamla på vår första midsommar. Då visste jag inte riktigt än, men nästan, att jag firade midsommar med mannen i mitt liv. Mannen som jag skulle bilda familj med och älska tills döden skiljer oss åt!

Nu har vi flyttat. Vi tog pick och pack och drog kan man säga. Nu är vi Martebo-bor. I lördagskväll när vi skulle sova så längtade jag "hem". Det var kaos och saker överallt. Jag började tveka på om vi verkligen tagit rätt beslut. Men för varje minut jag spenderar i vårt nya hem desto säkrare blir jag på att vi kommer att trivas! I takt med att kartongerna blir färre så ser jag att det är vårt typ av hus och att det redan blivit vårt hem.

"Hem är där de du älskar bor"
Här finns både de jag älskar - och kor! Kan det bli bättre?

Och fy fan. Nu säger jag upp mig från allt vad flytt heter. Här hemma är det grejer överallt i kartonger men också på bord/bänkar/byråer/golv. Jag vantrivs bigtime och surar nästan lika mycket som den kortaste i den här familjen. Vi får döpa om oss till Surdelius i efternamn. Går man upp halv fem på morgonen så är det väl inte så lätt att vara glad alltid kanske. Nånting VÄLDIGT frustrerande sker i vårt barn just nu och tålamodet börjar tryta för de stora. Mycket läppbitande och till tio-räknande blir det.

Ikväll skall jag iväg på stadsvandring och buffé med facket. DET ser jag fram emot! Och i morgon är det ju dags för the big suprise! Jag undrar vad sambon planerat för något. Jag är redo!

Kaos i dess kaosigaste form:

Att vara mamma är det finaste som finns. Tålamodsprövande men jävlar va fint det är.

Det som är extra ofint just nu är vab. Feber. Snurrande barn i sömnen. Matvägran. Mat som flyger everywhere. Sömnvägran. Barn som vägrar slappna av.

Jag trodde att sömnlösa nätter hörde bebistiden till men FORTFARANDE i perioder så rubbas sömnen. Fy fan va lite man visste och vad naiv man var f.m (före moderskapet). F.m trodde jag att om jag bara var en gullig, glad och bestämd mamma med rutiner och glimten i ögat så skulle allt lösa sig och min unge skulle vara ett litet ljus.

Nu har jag ju i stort sett omvärderat hela mitt moderskap och det där med rutiner och bestämdhet är verkligen inget för mig. När andras barn är små ljus så blir jag skeptisk istället och att ha "pli" på sina barn har blivit lite av ett skällsord här hemma. Här kör vi på så lite pli som möjligt.

Ös på med kärlek och respekt ba'. Då blir det fint. Nästan jämt.

Moderskapet kan vara många saker helt enkelt.

På lördag (om S är frisk) så skall han sova hos sin mormor. För t.y.d.l.i.g.e.n har sambon planerat något mysigt bara för oss. Det skulle egentligen ha blivit en överraskning helt och hållet men min pappa råkade försäga sig då han inte visste att det var hemligt.

Allt jag vet är att det är vi två från någon gång på lördag fram till söndag och att det hör ihop med vår 10 årsdag. VAD KAN HAN HA HITTAT PÅ??? Vad kan det vara, vad kan det vara, vad kan det vara, vad kan det vara, vad kan det vara???

Jag SPRICKER av nyfikenhet. "Förvänta dig inte för mycket, då kanske du blir besviken" säger sambon oroligt. Men hur skulle jag kunna bli det när jag redan är så rörd och tagen av att han planerat en överraskning alldeles i hemlighet. Spelar ingen roll vad det är som händer på lördag för jag är redan så tacksam och glad.

Ah va spännande! Jag är en riktig sucker för sådana där kärleksfulla handlingar. Jag förväntar mig aldrig blommor/överraskningar men blir så väldans glad (grinar jämt) när jag får.

Hur fan skall jag kunna toppa det här i presentväg? Hum hum.

Welcome to my crib. Suck. I morgon är det TVÅ veckor kvar till flytt. TVÅ! STARTA PANIKEN!

I natt skall jag drömma om kärlek. I morgon skall mitt lilla och stora hjärta med på koutsläppet jag och mitt jobb skall till. Sixten skall vara med mig nån timma själv först på morgonen innan sambon möter upp och går med på koutsläppet. Mys att få ha med sin lilla kille på jobbet.

Jag behöver tanka mycket kärlek nu. Huvudet spränger av huvudvärk och jag är så trött att ögonen ramlar ihop. Mycket som tar energi av en nu. Sömn och roliga saker är bästa medicinen.

Idag gick vi med barnen på jobbet till en gård alldeles i närheten och klappade (läs jagade) lammungar. I morgon blir det koutsläpp! Vårens höjdpunkter!

Andra höjdpunkter:

Här sitter jag i solen och drynar hemma hos min fina pappa. Han fyller 64 år i morgon men tjuvstartar firandet idag med grillat och några av hans barn och barnbarn. Jag hör hur det pysslas i köket och hur pappa busar med Sixten. Än så länge är det bara vi här men snart är huset fullt av röster, skratt och värme.

Ett väldigt trevligt sätt att spendera sin lördagkväll på helt enkelt. Igår hade jag också en trevlig kväll med prat, vin och ost. Ibland kan det vara trevlig att umgås mammor emellan utan barn. Även om vi oftast träffas i full skala.

Nu ska jag nog dra av en brakare, innan det är för sent.