Sixtens morfar har nyss varit i USA. Då passade han på att köpa vårskor till Sixten. Han fick blåa, låga converse i liten gullig storlek. Jag har också ett par blåa låga converse. Inte alls lika små och gulliga, men jag blir lite fnissig och varm i hjärtat när vi promenerar fram i likadana skor. Man får passa på innan han är så stor att han skulle skämmas. Dit är det många år får en hoppas. Med en mamma som mig finns det nog risk att han kan komma att skämmas ganska så mycket. Eller så vänjer han sig bara. Han växer ju upp med en ganska så sprallig och knäpp mamma och de personlighetsdragen lär ju inte försvinna. De kanske till och med kommer att gå i arv. Man kan ju alltid hoppas!