❤️B U S A M E D E M L A

Idag på självaste Maria-dagen (min namnsdag och allt) så lyckades Torsten äntligen komma runt från rygg till mage. Som han har kämpat! Tre gånger har han rullat runt idag och det är så roligt att se hur nöjd han är när han lyckas. 

Idag tänkte jag vara en sån där hurtig bullmamma. Hemsebadet var inbokat till eftermiddagen och jag fick en SNILLEBLIXT.- Mamma.. Du ska inte se vad jag gör nu för det kom vatten på golvet. Sixten hade tydligen pyntat golvet med en bit deg som jag trampade på varje gång jag tog ett steg. Eftersom jag hade fått storhetsvansinne så kokade jag även en tomatsås till det här skitprojektet. Vem fan tror jag att jag är liksom. Torsten ömsom log, ömsom gnällde men han var smart nog att se allvaret och höll sig ganska så lugn. Tillslut fick jag nått pizza-bulls-liknande i ugnen och smällde igen luckan. Efter en stund kom jag på att jag inte sett vad klockan var när de åkte in. När de började se brända ut så tog jag ut dem. Köket och golvet var i kaos och jag hade ungefär några sekunder till att packa i ordning väskor till badet men jag hade pizzasnurror. Mission completed.

Innan jag fick barn var mina husdjur mitt allt. Min första "bebis" var hunden Tessi som fick somna in det året hon skulle fylla 8 år. Det var alldeles för tidigt för oss men hon var väldigt sjuk och gick inte att rädda. Hon dog i min och sambons famnar och vi klappade och pussade på henne tills hennes hjärta stannade. Sixten var nyfödd och låg i babyskyddet och sov. Jag glömmer det aldrig och tårarna blir fortfarande många när jag tänker på det. Det gjorde så ont. Jag lovade mig själv att aldrig skaffa fler djur eftersom det där tuffa beslutet och smärtfyllda avskedet är så stort och hemskt. 

Blogg.se som jag bloggar ifrån har valt att alla bloggar som läses från mobil skall vara i "mobil-format". Det blir alltså lite annorlunda att läsa min blogg från mobilen men på dator är det som vanligt. Anledningen är att de flesta läser från mobil idag och för att förenkla det och göra bloggläsandet snabbare så  har de valt att göra denna förändring. Kategorier och arkiv finns om man trycket på meny-knappen (den med sträck som finns till vänster). 

Vi har blivit bjudna till ett juni-bröllop! En fin inbjudan låg i brevlådan förra veckan och det skall verkligen bli roligt att gå!

Jag är nästan ute i senaste laget (igen), men nu är det ÄNTLIGEN dags att damma av den här kategorien igen. Världens bästa vårtecken! Idag var jag på granngården och handlade såjord och nya "insatser" till mina mini-växthus. Jag kollade in utbudet på Linds men granngården har samma saker till billigare pris. Om man dessutom är klubb-kund (som jag är) så får man bonus. 

Min fula header-bild gör att jag tappar all blogglust. Imorgon hoppas jag få till det med lite tid så att jag kan ordna en ny. Men jag verkar inte kunna få något ordentligt gjort just nu. Det är alldeles för mycket som drar i mig, som t ex Netflix. ;)

Jag och min treåring har nån slags kris just nu. Vi är som olika elektriska poler som skjuter gnistor åt alla håll och kanter när vi drabbar samman. Jag tycker si, Sixten tycker så. Ena stunden skrattar vi, andra stunden är vi oense. Jag skulle inte kalla det trots, eller att han testar mig. Han har helt enkelt blivit väldigt medveten om vad han vill och varje nej han får på en önskan gör så väldigt ont. 

Byta ut headern bara sådär till nått gräsligt. Egentligen skulle jag lägga in nya bilder men så fick jag sent kvällsfnatt (drabbar endast föräldralediga som är uppe sent trots minus på sovkontot) och målade konturer på en bild i paint. Fan va fräckt tyckte jag när jag satt där hög på bebis-kräks-ångor. När jag vaknade i morse så ville jag gråta.Nu sover Torsten och jag skall ut i förrådet och hämta mandelpotatis som skall skrubbas. Snart är all vår potatis slut som vi "glömde-bort-i-trädgårdslandet" i somras. Det börjar bli god tid att sätta fröer. Jag skall bara handla jord så är jag igång!

En riktig skitdag lyckades bli bättre tillslut. Det började med en förlösande "åh-vad-det-är-synd-om-mig"-fest i köket innan jag skulle hämta Sixten på föris. Jag grät, hatade och ältade. Sen hämtade jag en glad och fin pojke och tog hem honom till mormor en stund innan vi åkte hem. När vi parkerade på gården möttes vi av världens mest fantastiska solnedgång och Sixten jublade och sa att hans moster Mammi skulle komma nu när himlen var fin för henne. Jag önskade lite att det var sant. Men hon var ju nyss här så det dröjer nog tills nästa gång.Sen lyckades jag med en fantastisk läggning av båda barnen samtidigt inom skälig tid och allt. Alla var glada och samarbetade. Jag var tvungen att ta kort och njuta lite extra, vem vet om det någonsin händer igen. När jag låg där bredvid mina två sov-snusande pojkar så kom den där otroliga överväldigande kärleken och tog över hela mig och jag var tvungen att gråta en skvätt till, av kärlek och av tacksamhet. Hur är det ens möjligt att älska så mycket? Innan jag fick barn kunde jag dagdrömma om hur det skulle kännas, men det går inte att föreställa sig, det vet jag nu. Det är verkligen en oändlig kärlek som bara växer och växer. Samtidigt är det nog inget som fått mig så frustrerad, arg och ledsen som mina barn. Det är en daglig bergochdalbana i känslor. Men kärleken är alltid störst. Även om jag i små stunder vill göra slut med hela familjen och ta in på hotell med roomservice, spa och full minibar.

Solen skiner sitt allra vackraste idag. Det borde vara omöjligt att deppa. Men det är bara regn hos mig.Det var ju en jävla dag att slösa bort solsken på. Jag hoppas att resten av världen går med mungiporna uppåt idag. Nu skall jag fortsätta låtsas-pussas med Torsten. Jag vaknade med halsont i morse och huvudet har en orkester på besök. 

Snart ska det gå att hänga upp jackorna när man kommer på besök till vårt hem. Vi hade en svart tamburmajor i trä en stund som en huligan hängde sig i och hade sönder. Annars har gästerna fått hänga ytterkläder lite var som. På tal om ytterkläder. Vad är egentligen en skälig mängd ytterkläder till en treåring? Det känns som att Sixtens ytterkläder kunde klä en hel förskola på ett ungefär. För att inte tala om leksaker...

Världens finaste fining är redan tre månader. Tänk att jag låg där för tre månader sen med en nyfödd liten raring vid bröstet. Hela världen var upp och ner men Torsten kom med glädjen och livet. Älskade unge!

Nu var det ett par dagar sen jag skrev något här. Det har varit full rulle med flytten tillbaka hem efter vattenläckan. Vi har städat och grejat men än är massor kvar! Det har varit ett fantastiskt vinterlandskap men nu är det geggigt och brunt igen. Just den här dagen då fotot togs så hade jag lyckopirr i magen från soluppgång till solnedgång. Jag har promenerat en del i Visby under veckan och är så lycklig över att bo här. Hur är det möjligt att förälska sig i den här ön gång på gång även fast man är född och uppvuxen här? Den här ön ger mig rysningar ofta och är min bästa plats på jorden. Jag har inte lyckats bli hemmablind trots att jag bott här hela mitt liv. Almedalen är en favorit. Jag älskade att plugga på högskolan och se ut över Almedalen nästan varje dag. Fina fina högskolan. Tänk att jag har en högskoleexamen. Tänk att jag tog mig igenom. Det var kämpigt emellanåt men det gick! Ibland kan jag bli sugen på att plugga igen. När barnen blir stora så skulle jag kunna tänka mig några kurser hit och dit. Jag har fortfarande massor jag vill lära mig! Suget på att veta stillar sig aldrig. Det går inte att bli mätt på kunskap. Om en stund är det äntligen dags för MELLO! På med fjäderboa och sätt igång discokulan. NUUUU köööööör vi! 

Det är en fantastiskt braig torsdag för då får vi flytta hem igen! Nu har vi varit på resande fot i FYRA veckor. Det har blivit färdigt fortare än jag räknat med men oj som jag har längtat! Nu blir allt så mycket lättare och härligare. Det har varit mysigt att bo hos mamma men "borta bra men hemma bäst" har nog aldrig passat så bra som nu. Mörkt blev det alltså. Mörkgrått. Våga vägra vitt ;D ibland får jag lust efter ett hem som BARA går i vitt med lite små detaljer i jordnära färger. Men jag blir knäpp av allt det vita. Sånt här har jag att ta tag i nu. Och sånt här.och lite sånt..

Idag har jag gått en promenad alldeles själv. Sambon tog barnen till farmor och farfar för middag. Jag stannade hemma (hos mamma alltså)  och fick andas en stund.