❤️B U S A M E D E M L A

En vet att en lever när en har sjuka barn. Jag är förkyld, barnen är förkylda. Det är snor överallt. I måndags hade Sixten feber och sov hela eftermiddagen men han har repat sig. Hela veckan har han frågat efter förskolan. Han saknar sin förskola. Först trodde jag att han försäkrade sig om att han skulle slippa åka dit. Men idag berättade han envist och allvarligt att han inte hostade längre och då får man åka till förskolan. Det är en härlig och välkommen vändning. Jag har ju alltid vetat att han tycker om sin förskola men det har alltid varit kämpigt att få honom dit. Att han nu saknar den är fantastiskt! I måndags morse sprang Sixten som vanligt i förväg ner på nedervåningen. Helt plötsligt hör jag honom ropa, mamma det BRINNER!! DET BRINNER KOM OCH KOLLA! Jag fick väldigt bråttom kan jag säga. Men det visade sig att sambon hade varit gullig och gjort brasa innan jobbet. När det blåser kuling från åkrarna så drar det in i vårt lilla Bullerbyhus. Vi har tätat om fönster men det håller inte all blåst ute när det blir som värst. Då hänger inte värmen med och det blir iskallt. Då är öppna spisen guld! Sjuka barn och sjuk mamma betyder mera stök än vanligt. Men nånstans där under så finns det ett hem, tror jag. 

Idag tänkte jag vara en sån där hurtig bullmamma. Hemsebadet var inbokat till eftermiddagen och jag fick en SNILLEBLIXT.- Mamma.. Du ska inte se vad jag gör nu för det kom vatten på golvet. Sixten hade tydligen pyntat golvet med en bit deg som jag trampade på varje gång jag tog ett steg. Eftersom jag hade fått storhetsvansinne så kokade jag även en tomatsås till det här skitprojektet. Vem fan tror jag att jag är liksom. Torsten ömsom log, ömsom gnällde men han var smart nog att se allvaret och höll sig ganska så lugn. Tillslut fick jag nått pizza-bulls-liknande i ugnen och smällde igen luckan. Efter en stund kom jag på att jag inte sett vad klockan var när de åkte in. När de började se brända ut så tog jag ut dem. Köket och golvet var i kaos och jag hade ungefär några sekunder till att packa i ordning väskor till badet men jag hade pizzasnurror. Mission completed.

Alltså de senaste två nätterna.. Jag älskar mina barn mer än något i världen (och vill ändå ha fler) men ibland är det inte roligt. Det är inte bara glass och ballonger hela tiden. 

Igår var sambon och firade en kompis som fyllt år. Jag skickade iväg honom och sa att jag minsann skulle natta två barn och att han skulle ha så roooooligt utan dåligt samvete. När han kom hem och klev innanför dörren runt tio-ish så hörde jag ett fniss nerifrån hallen. Ja alltså man kan ju säga att det gick lite vilt till. Ganska så mycket vilt till.. Men vi överlevde allihop och det var huvudsaken.Ordningen återställd. Snart kaos igen... 

Idag har vi fotat oss hos fotografen hela ligan. Jag hoppas att något av alla kort blev bra. Det kändes inte så. Stressfaktorn var hög och Sixten var blyg. Torsten bajsade mitt i alltihop. Sixten dansade kring de dyra stativen med ljus-mojsi-grejer och jag fick penga-ångest bara av att se honom. Vi försökte muta till oss en syskonbild med löfte om en glass. Det gick sådär.. Alltså inte alls.. 

Sambon och Sixten har varit iväg i drygt två timmar och jag har haft Torsten här hemma. Alltså bara ETT barn. Herregud vad jag har hunnit mycket under dessa två timmar. Jag har plockstädat delux, slagit in jordens största julklapp (jämnt och fint blev det med), plockat ur och i diskmaskin, ätit sen frukost, tvättat, gosat med T i soffan, haft en dejt med snorsug och baby mist, plockat fram grejer som hamnat under soffan, haft babygympa (alltså T har gympat, inte jag, hahaha), slängt gamla blommor, kollat igenom en ljusslinga (den fungerar, YES!), grubblat, sett på Maolu (helvete vilket snyggt soffbord människan har i sin studio) och jaa, nu bloggar jag med sovande T på magen.

Jag och lillebror mot väggen, storebror i stor täckeshög i mitten och sambon längst bort. Fast just nu är han ute och ränner... Lillebror pruttar hey macarena, storebror snusar sig igenom hela händelsen (han hade varit grymt imponerad) och jag har huvudvärk big time. Den där jävla mjölkstockningen får gärna ge med sig snart. I natt sover jag med en vuxenblöja som bh under ett tajt linne. Tänker inte ha på mig något annat förrän skiten har släppt. Punkt.

Min tvååring är klokare än vad jag är. Men sen är han inte fullproppad med hormoner heller förstås. Det har gått fem dagar sen förlossning och jag är lika vissen som ett vinterlöv. Jag har nog åkt på mjölkstockning och har feber så det dånar om det. När tabletterna släpper så kommer panikfrossa och smärtan i det högra bröstet är enorm. 

Lillebror har varit på läkarbesök idag och kollat läget. Allt var grönt. Han är lite gul men det är inte så farligt mycket. Om några timmar är han fyra dygn gammal. Så liten och ny. Vi gick förbi sambons "andra hem" (avdelningen c3) den senaste tiden och visade upp vår skatt. Tänk att sambon hann vara med på förlossningen. Det är helt otroligt hur mycket vi har varit med om. Många kramar och grattis fick han av syrrorna och uskorna. De läkare vi träffat idag har också grattat. Sambon hade en omläggning idag som vi tajmade med lillbrors besök. Det är en hel del besök kvar att göra där. Senaste nytt är att sambon fått sjukskrivning till och med jul. Det blir tajt ekonomiskt men mysigt med så mycket tid tillsammans. Han har ju en operation kvar sen innan han blir återställd och då väntar 6 nya veckors sjukskrivning. Hej euroshopper-toapapper!  Sen väntar eventuellt lyxfällan. Men det får vi ta då.  Lillebror har snart fått ett namn men vi håller på det lite till. Idag har mina hormoner lagt sig något och jag har bara varit ledsen nån gång sådär. Drömmer mardrömmar när jag sover. Just nu är det mest frustration. Jag vill bara få ett helt underliv igen så är jag fit for fight. Jag vill ju så gärna få räcka till för alla men det kräver att jag är återställd. 

Vem sa att det var lättare med det andra barnet? Jag känner mig lite.. Eh.. Blåst på det? Visst, jag har mer koll på allt praktiskt och är mer trygg i mammarollen men de där hormonerna lever rövare med mig i allafall precis som förra gången. Det är en omtumlande omställning det här och jag har fällt krokodiltårar ett par gånger idag