Så trillade man dit..
Ytterligare en stor miss antecknas i föräldraprotokollet efter idag. Vi gick förbi ett marknadsstånd, i ståndet fanns TRAKTORER. Jag stannade till och tittade på prislappen och rynkade pannan över hur dyrt det var. Jag tog ett steg från ståndet redo att vandra vidare när jag hör en liten änglalik och bedjande röst; taaaaatkooor!! Jag tar ett steg till och får höra en upprörd, ledsen och till slut arg liten änglalik röst; taaatkor taatkor tatkoooooor!!
Vad gör jag? Jo jag stannar vagnen, ser på min upprörda älskling, svär tyst i huvudet och går tillbaka, KÖPER en traktor (dock inte den dyra, han fick kompromissa lite) och ger till honom.
Det var dagens lektion i hur man får mamma på fall. Han kan ha lärt sig en mycket användbar krigsstrategi..
Jag får väl sätta på mig dumstruten och skämmas över min vaga personlighet. Men han äääälskar ju traktorer! Jag kunde bara inte låta bli.
Sixtens rum.
Äntligen har jag lyckats fota delar av Sixtens rum. Det är långt ifrån färdigt, men jag kan inte hålla mig längre. Han skall fortfarande få en ny bokhylla till sina böcker (den vi har nu syns inte på bild, men den är vit, haha), och ett nytt bord till sin soffa, hans välkommen till världen-tavla skall upp tillsammans med "you had me at hallo"-vykortet som verkligen beskriver hur det kan vara att få barn och sist men inte minst så skall det köpas en matta och fler korgar samt hyllor.. Ja, lite mer fix helt enkelt. Men just nu är jag ganska så nöjd för tillfället. Jag blir så glad och varm av att vara i hans rum. Jag trivs med färgerna och känslan i rummet.
Lammskinnet fick han av sin Morfar och Mormor Anna när han föddes. Sänghimmeln köpte vi på IKEA när vi handlade inför hans ankomst.
Pojken i porslin är ett kärt minne från min egen barndom.
På hans säng ligger en liten säl i kaninskinn (jaa hu jag veeeet, men det är ifrån en gammal kanin tröstar jag mig med) som hans farmor har sytt. När min sambo var liten hade han en kanin i kaninskinn (JA JA jag VEEEET) som hette Valentin och den älskade han över himmel och jord. Sixten har under sommaren plockat ut just sin sälkompis av alla hans andra gosedjur ett par gånger och visat att han tycker extra mycket om den. Han har till och med utsett den till sovsällskap. Så det verkar bli en kär vän i framtiden det här också.
Inget Öland för oss.
Vi vågade inte chansa och höll oss hemma jag och Sixten. Bara därför har han sovit hela natten och varit pigg i mat idag. Så hade det varit idag vi skulle ha åkt så hade vi åkt. Vi missar lammet och grisen, missar ölandsmys, men varför hänga läpp över det? Vi får Slite Marknad och en mysig mor och son-helg. Vi skall måla tånaglarna på varandra, vila med gurkor på ögonen, träna dödliga karatesparkar och lära oss spotta aslångt. Allt sånt jag uppskattar så väldigt! Nä, vi skall nog hålla oss till sånt vi tycker om. Som att gunga, prata med korna, spana in traktorerna, laga mat och se på bompa tillsammans.
Sixten och hans bästa lurviga vän:
Höstblåsor.
I fredags när jag hämtade Sixten från förskolan så uppmärksammade jag små prickar på fötterna. Värmeutslag tänkte jag, eftersom Sixten hade varma och svettiga fötter när vi kom hem. På lördagen var det ganska så oförändrat men på söndagen vaknade han med feber och än fler prickar. Denna gång på händer, fötter och rumpa. Nässelfeber tänkte jag då men ack så fel jag hade. När jag kom hem från jobbet i går så hade prickarna blivit stora vätskefyllda blåsor. Han hade dessutom fått massor på tunga och i gome. Han har alltså klockren diagnos; höstblåsor. Stackars stackars Sixten. Hu så jag lider med honom.
Idag är han feberfri men han lider av blåsorna som gör att han har rejält ont..
Det som fungerar för oss är kyla (Loka, isbitar, kyld välling), ipren och väldigt enkel och len mat. Idag fick han potatis och broccoli med massor av smält smör. På morgonen får man i honom lite yoghurt, men hu så så ont han har. Han slår sig på munnen och gråter när han tuggar och det gör ont. Mitt stackars lilla barn!! Måtte det läka snabbt!
Mata fåglar i Almedalen.
Från sommaren.
Från sommaren tar jag med mig minnen av ett älskat litet barn med en hand i sin mammas hand och en i sin pappas, hoppandes i vågor, stortjutandes av skratt. Jag tar med mig doften av hav och solvarm hud. En sandig rumpa och rufsigt hår. Jag håller alla veckor/dagar/timmar/minuter/sekunder jag spenderat med mitt barn så nära hjärtat jag bara kan. Låt mig aldrig få glömma. Låt mig alltid minnas. Låt mig älska och ej ta för given den lilla tid vi får tillsammans övriga året så att det inte känns så långt till nästa sommar. Låt nästa sommar, liksom denna, bli den bästa i mitt liv.
