❤️B U S A M E D E M L A

Nu åker en del av nästa storlek fram. Tröjorna i 80 börjar bli trånga och vi har börjat tvätta upp storlek 86. Det är som vanligt jättestor skillnad på vissa plagg fast än att det är samma storlek, men jag börjar bli grym på att ögonmåtta. Så det löser sig!

Sixten fick några presentcheckar på sin födelsedag så vi skall ut och göra stan vi en eftermiddag och se om vi hittar lite vårnytt i härliga färger. Jag tycker fortfarande att han klär bäst i rött och lila eller knallgrönt och djupblått. En ceriserosa tröja är jag också på jakt efter. Jag tycker att det är ursvårt att hitta fina tröjor utan tryck och volanger i fina färger. Mycket är bodys men det kör vi ju inte alls med längre egentligen.

Tips mottages tacksamt!

Sixten sover i min famn och jag tittar på tv. Masterchef fast med barn. Helt OTROLIGT vilka avancerade rätter de lagar. Där ligger man i lä helt klart.

Sixten har haft hög feber i veckan och vi anar tand nr 8. Som vanligt börjar det med feber som går över i tårar och matvägran efter några dar. Om någon vecka hoppas jag att den är framme så att han slipper att ha ont och kan vara sig själv igen.

Tänder tänder tänder. De senaste nätterna har han gråtit en gång i timmen nattetid. Nästan som att han gråter i sömnen eller bara är halvvaken. Jag kramar, håller om, klappar på ryggen och ibland är det bara att vänta ut så somnar han in igen. Ibland rullar han nära sin pappa och ibland rullar han nära mig. Jag är ganska trött just nu. Men det går ju över.

Idag skall vi in på "middag" till pappa och säga adjö till fastlänningarna. Vi tänker nog slå till på en syskonkryssning i april. Det hade varit så sjukt roligt! Med någon Birkabåt. Hej spa/god mat/dans/vin! Här skall det sparas ihop pengar. Woho!

På eftermiddagen väntar ett annat födelsedagsbarn. Sen blir det nog ett ordentligt familjemys då sambon för ovanlighetens skull är hemma en kväll.

Idag klockan 8.24 för ett år sedan föddes ett barn, 4015 kg tung och 51 cm lång. Barnet fick namnet Sixten. Lilla Sixten charmade hela sin omvärld och föddes rakt in i så mycket kärlek och längtan att det hade räckt och blivit över till hela jordens barn.

Idag klockan 8.24 för ett år sedan blev jag mamma. Jag fick höra mitt barn för första gången. Se mitt barn för första gången. Pussa mitt barn för första gången och hålla honom tätt tätt intill i min famn.

Idag klockan 8.24 för ett år sedan förändrades mitt liv och fick en helt ny mening. Världen tycks ljusare, kärleksfullare men också farligare.

Älskade Sixten, grattis på din första födelsedag. Jag är så enormt lycklig och tacksam över att du föddes in i mitt liv. Jag älskar dig! Och jag hoppas att dina år du har framför dig blir minst lika fantastiska och härliga som ditt första.

Bara genom att ditt hjärta slår, gör du mig till den lyckligaste människan i världen.

Kärlek
/din mamma

Det är roligt att jobba. Jag tyyycker det. Pedagogik och barn är det jag brinner för. Men.. Men.. Mitt barn då? Att krama, mata, lägga andras små hjärtegryn om dagarna gör ont när man inget hellre vill än att vara med sitt eget. Jag saknar Sixten varje dag. Enda lilla trösten är att han än så länge är med sin pappa.

Jag har tur som har ett par tidiga dagar i veckan då jag slutar klockan ett. Men de dagarna jag slutar fem eller sex, då hinner jag bara se honom någon timma sen är det dags för honom att sova. Tortyr är vad det är. Hade jag vetat att det skulle kännas såhär så skulle jag ha väntat tills vår ekonomiska situation såg annorlunda ut innan vi lät vår älskling få komma ut i stora vida världen. Då hade vi kunnat vara hemma längre. Men man gör vad man kan med det man har. Jag är förstås otroligt tacksam för att vi valde att skaffa barn just nu så att det var just älskade Sixten som blev till och ingen annan. Men det gör ont att inse att vardagen är här. Vardagen som handlar om att få ihop det där livspusslet. Där andra människor kommer att ta hand om mitt barn vars trygghet ligger i mig (och sambon). Samtidigt som jag tar hand om ANDRAS barn. I samma ålder.

Jag tänker mycket på framtiden då Sixten skall börja förskola. Det är inte så soliga tankar kan jag avslöja. Jag hoppas få mer lugn när vi får veta när-var-hur och sådär.

Jag antar att jag V-Ä-N-J-E-R mig till slut. Att hjärtat liksom ger upp lite grann och blir sams med verkligheten med tiden. Förhoppningsvis lagom till Sixtens inskolning så att jag kan lämna honom med glädje så att han är så trygg som möjligt i att han skall vara på egen hand 5 dar i veckan.

Ja ja, jag vet att det kommer att bli bra. Men ont gör det. I alla fall i mig.

Just nu sover gullungen och jag är farligt nära att krypa ner i spjälsängen till honom. Han vaknar om några timmar och ber om att få krypa ner i stora sängen hos sin mamma (sambon är på nattjobb). Då ska vi sova nära nära.

Nu har vi beställt och hämtat ut biljetter till musikalen Chess som går på Göteborgsoperan. Det blir en miniresa från tisdag kväll till söndag kväll.

Vi kommer att ha fullt upp kan jag lova. Eftersom det bara går kvällsbåtar och vi inte har lust att bila till Göteborg på natten så sover vi över i Oskarshamn hos vänner och så startar vi tidigt på onsdagen istället. Musikalen är på torsdagskvällen så på onsdagskvällen skall Sixten lära känna sin barnvakt (som vi också bor hos). På fredagen åker vi till Alingsås! Där fina fina fina Jenna och Casper bor! Då blir det kramkalas och intensivt umgänge tills vi åker hem igen på söndagen.

Det ska bli så otroligt spännande att se Chess. Det blir första gången för oss båda. Bonusbroren gör huvudroll (körbergs paradroll) och vi skall få höra honom sjunga anthem live. Samma låt han vann Tiljans med och som satte fart på hela alltet. Man fick grym gåshud då, så det skall bli spännande att se hur det känns nu. Han har en helt otrolig pipa den mannen, det är en sak som är säker. När han vann tiljans (gotländsk talangjakt) så ställde sig hela publiken upp och vrålade högt innan låten hann ta slut. Det var verkligen ett sånt otroligt startskott som small riktigt högt. Jag tror att alla i publiken och juryn var överens om att en stjärna föddes den kvällen. Alla visste att DET DÄR, HAN, skulle bli något storslaget. Och tänk så rätt vi hade. Det är så roligt att det går bra för honom. Sånt där man blir själaglad av!

Först skall vi fira Sixtens födelsedag näsa helg och sen kan tiden få snabba sig så att vi får åka iväg!

(Mest av allt längtar jag efter att få vara ledig med Sixten fem dagar i sträck. Jag har GRYM separationsångest just nu.)

Idag åkte hela familjen iväg till Bro Kyrka för gudstjänst med dopsamling. Vi var med och dansade ut granen och sen kom tomten! Sixten hade ingen tomte på julafton så han gjorde stora ögon när han såg denna maskbeklädda man med röda kläder för första gången. Nästa år tror jag att han är redo för tomtebesök. Fast då får det nog bli en tomte utan mask. Det räcker gott och väl med skägg.

Det var en mysig stund. Jag gillar ju kyrkor. Det är en speciell stämning i kyrkor som får mig att känna lugn och välbehag. Vi besöker kyrkor alldeles för sällan egentligen. Nästa år får vi försöka klämma in något besök här och där. Ta del av lite mer kyrklig andlighet.

I natt klockan halv 2 kom jag på att min mammaledighet är slut. I morgon jobbar jag min första dag på över ett år.

Sixten hade just somnat om vid ett-snåret och vi låg och småpratade jag och sambon. Så kom separationsångesten och tog ett fast tag om hjärtat. Stortjutandes låg jag i sambons famn och blev tröstad till sömns. Så började mitt första år. Det började också med att jag kom till freds med att jag skall jobba. Åtminstone lite grann. För det svider. Aj vad det svider att inte få träffa sitt charmtroll dygnet runt. Jag förstår inte hur jag skall klara av att bara träffa mitt barn på eftermiddagar/kvällar/helger. Det känns inte rätt.

Förhoppningsvis så kommer jag att komma ihåg hur roligt jag faktiskt tycker att det är att jobba, med tiden, och sådär. Så kanske det inte känns lika jobbigt. Eller så kommer skuldkänslorna och längtan att förfölja mig resten av livet. Hemska tanke.

Det är sambons tur nu. Oj vilka mysiga månader de har framför sig tillsammans. Oj vad de är värda massor med tid utan mig. De kommer att fördjupa sin relation ytterligare och det är DET som gör det lite lättare att ta steget tillbaka in i arbetslivet. Att sambon faktiskt också skall få en bit av småbarnslivet och Sixtens barndom. Jag vet hur viktigt jag tycker att det är med jämställdhet just i föräldraledighetsfrågan. Att det inte automatiskt skall vara mammans "uppgift och privilegium" att få hela barnens första tid. Min sambo har rätt att vara lika mycket förälder som jag. Att riktigt få njuta av att vara pappa. Alla har inte den möjligheten att kunna dela upp föräldraledigheten. Men vi har. Det är jag verkligen tacksam över.

I den bästa av världar hade vi bara ströjobbat lite hit och dit och varit hemma största delen av tiden båda två och njutit av familjelivet.

Man gör det man kan med det man har.

Hej då mammaledighet. Hej nya tider.

Det skall bli spännande att för första gången kombinera mamma Emelie med förskolläraren Emelie. Att kombinera Emelie-Emelie med mamma Emelie har ju gått bra så jag skall nog lyckas fixa det här också!

Om jag lyckas få snurr på hjärnan igen vill säga. För jag har nog glömt hur man tänker på annat än sitt barn. Inne i dimman liksom. Undrar om hjärnan vaknar till liv igen och man kommer att kunna tänka klar igen.

Nu väntar säng och sömn. I morgon är det ombytta roller.

2013. Måtte du bli ett lika underbart år som 2012!