Och så tog sommaren slut.
Den där sommaren där vi skulle ladda. Vilken sommar vi haft! Med världens vackraste väder och massor av tid till varandra. Men nu är den slut och det blev så definitivt när vi öppnade brevlådan och hittade ett brev från Karolinska. För nu är det höst och sambons (förhoppningsvis) sista operation väntar. Idag fick vi ett datum och det datumet är snart. Alldeles för snart.
Det är blandade känslor som far genom kroppen. Vi måste få operationen gjord för att kunna gå vidare men samtidigt så är det för läskigt att ta in. Hjärnkirurgi. Bypass. Stockholm. Lämna barnen. Sövning. Jag försöker trycka undan alla panik-känslor men den här gången kommer det att bli svårt att säga hej då, jag älskar dig och vi ses snart. Det svåraste hej då jag någonsin gjort. Jag förstår inte hur jag ska kunna fungera de timmarna han ligger på operation. De får söva mig också.
Nu gäller det att ta vara på den tiden vi har kvar tillsammans innan det är dags. För vi vet inte hur livet ser ut på andra sidan. Även om allt går som planerat så kan det vara en lång återhämtningstid. Det är bara att åka med nu.
