❤️B U S A M E D E M L A

Sixten är inne i separationsfasen, han gå-tränar och är förkyld. Samtidigt. Jag är också förkyld. Huvudet bankar hårdare än en i en smedja. Just nu sover vi minimalt om nätterna och jag är skeptisk till att det går att dölja mitt trötta morsafejs med smink i morgon. Då skall jag nämligen på after work på munkkällaren. Jag skall äta tapasbuffe, skratta och dricka vin. Och öl. Kanske en drink. Njuta av att ha kläder utan snor! Och använda parfym. Jag skall smyga hem i sena timmen, krypa ner i soffan och soooova utan att bli väckt. När sonen och sambon kliver upp skall jag gå in i sovrummet och fortsätta soooova och jag tänker inte gå ur rummet förrän jag är någorlunda pigg igen. Så det så.

Jag blir så in i norden trött när jag har minus på sovkontot. Och när Sixten är sådär otröstligt ledsen dag som natt. Det har varit så här till och från i två månader nu. Men senaste veckorna har intensiteten vuxit. Just nu blir han så ledsen så han skriker rakt ut, hjärtskärande, och trycker bort en, kastar sig bakåt, slår med armarna mot en och bara gråter och gråter. Jag känner mig värdelös och tålamodet är tunt. Inget jag gör är bra. Alla sätt jag försöker trösta på är fel. Man tror någonstans att ens närhet, kramar, pussar och vjyssande skall vara den bästa trösten för sitt barn. Och när den inte är det, när ens lilla älskling avvisar den kärlek man försöker ge. Jaa, då står man där mitt i natten, handfallen. Trasig, trött och grinig. Som en krokigt frågetecken med ringar under ögonen.

Känslorna går bergochdalbana och jag får verkligen bita ihop nattetid för att inte bli tjurig på Sixten. Det skulle ju liksom inte hjälpa. Och han har ju definitivt inte gjort något fel. Det är jobbigt att vara Sixten just nu. Mycket jobbigare än att vara Sixtens mamma. Jag gör mitt bästa för att vara ödmjuk inför det.

Därför ser jag så mycket fram emot i morgon. Att få ladda med positiv energi. På lördag är det halloweenfest och Sixten skall vara hos sin mormor några timmar. Jag är nykter och åker hem tidigt så får sambon sitt roliga. Ikväll var vi på middag lilla familjen i innerstaden. Det var mysigt också. Förstås. Sixten är ju en fantastisk unge och jag älskar honom mer än något annat. Han är ju oftast sprudlande glad och vi busar och skrattar en del om dagarna också. Men bristen på sömn grusar omdömet lite grann. Till slut känns de positiva bitarna så små och det negativa får sån stor plats. Skulle jag räkna minuter så skulle jag ju se att han faktiskt är glad större delen av dagen ändå. Men det är en jävligt klen tröst just nu. Haha.

Man älskar ju sina små liv. Mest. Alltid. Men att vara småbarnsmorsa är ingen dans på rosor till och från, de må gudarna veta.

Idag känner jag mig som en vandrande näsduk. Det rinner snor och hostas om vartannat här hemma och natten var sådär rolig faktiskt. Vi skippade öppna förskolan idag och vilar upp oss på hemmaplan istället.

Idag skall jag försöka komma ihåg hur man tänker på något annat än barn. Mitt barn. Vi har fått en ny chef på jobbet och hon vill ha medarbetarsamtal. På en timma skall vi avverka hur många punkter som helst. Jag kommer att behöva prata fort, jättefort. Det blir till att vara väl förberedd om jag skall låta något sånär klok över huvud taget. Spännande.

Blev 9 månader igår men det obligatoriska månadsinlägget uteblev. Inte för att jag glömde. Utan för att jag inte hann. Det var musikstund, en sväng lekparkshäng (för mig, Sixten sov), BVC på eftermiddagen, handel efter det och sen mys med lillasystern. Bilderna från promenaden var tidsinställda. Jag gör ju så ibland. Gårdagen var alltså smockad.

Tisdagar med myllan och torsdagar med musikstund har blivit rutin nu. Typ. Härligt!

Så jag tänkte skriva Sixtens månadsinlägg ikväll.

Äh, va jag svamlar. Varför skriver jag ens? Sixten sover och jag måste hinna duscha och fixa mig innan det bär av till stan.

Hoppas ni får en underbar fredag! Och helg!

Febern har gått ner, heja vätskeersättning! Men annars händer det inte så mycket på magfronten.

BVC tyckte att vi skulle härda ut. Så det får vi väl göra då, men man undrar ju hur länge.

BVC tyckte en massa andra saker också som gör mig förbannad faktiskt. Så kan det va. Jag gör på mitt sätt helt enkelt. Tacka vet jag 11-77.

Jag undrar jag när vi skall få ordning på den där lilla magen. Jag undrar också vad det är för elak bakterie som hittat dit, och hur.

Hoppas hoppas magen är bättre i morgon då febern var så mycket lägre idag!

Mage i uppror och feber. Han är ändå tapper och på relativt bra humör om han får vara i en famn. Så vi gör inte så många knop idag, han sover på min mage och jag kollar på awkward. Mycket vätska och vila gör förhoppningsvis susen. Om det inte blir bättre i morgon så blir det nog ett första besök på barnavårdscentralen.

Sjukvårdsupplysningen tyckte det var märkligt att ingen annan i familjen var sjuk. Det kanske kommer. Jag tror han har fått i sig något dåligt dock. Kattsand känns som en möjlig orsak till magkrånglet. Febern kom stegrande igår och slog till med full kraft mot kvällen. Man blir ju orolig för uttorkning då han vägrar vatten. (Modersmjölk-)Ersättning är det enda han accepterar just nu. Vätskeersättning har vi inte provat än men det känns som en bra idé.

Så vi tempar, räknar kissblöjor, ger mat och vatten, vilar på soffan och gör det mesta av situationen. Mammas stackars älskling!

Sixtens förmiddag var traumatisk på många sätt. Vi var tvungna att dammsuga eftersom helgens timmar inte räckte till och Sixten är livrädd för dammsugaren. Vi lyckades fixa och trixa så att så lite tårar som möjligt föll men roligt var det inte. Höga ljud är inte Sixtens grej alls. Sen ramlade han och slog huvudet mitt upp i allt också. En ordentlig smäll på grund av en ouppmärksam mamma. Blä va jag avskyr när han slår sig och jag vet att jag hade kunnat förhindra det om jag bara tänkt lite snabbare/längre. Det blev inte bula i alla fall men oj va ledsen han blev stackarn.

För att kompensera upp förmiddagen packade vi mellis, klädde på oss varmt och drog iväg på lekparkshäng. Solen värmde gott och jag önskade en liten stund att det aldrig blir vinter och snö. Eller att jag måste börja jobba igen.

På kvällen fick vi fint besök av en kompis och nu är jag färdig för sängen.

Kolla va gulligt, BEBISSPÅR! Finaste spåren någonsin.

Idag kom min lillasyster och busade med oss en sväng. Sixten tycker så otroligt mycket om henne. Det bara lyser i ögonen på honom när han får syn på henne.

Vi försökte ta lite, ehm, fina kort tillsammans. Men Sixten hade helt andra planer.

Seeeent, efter att ha spytt ner sin mamma, duschat tillsammans med sin mamma, tränat på att stå och lite sånt.

Ja FÖR HAN STÅR JU NU! Herregud! Ungen släpper taget och står hel fritt i flera sekunder tills han väljer att tag i något igen eller sätta sig ner.

Första gången var på babyproffsen här i stan när vi panikköpte ny bilbarnstol. Helt plötsligt släppte han bara taget och mitt hjärtans stannade i några sekunder. Nu ikväll har han ställt sig lite då och då, en gång gungade han med benen till och med. Hur kunde han bli så stadig så fort?

Helt plötsligt har han växt ur babyskyddet och STÅR utan stöd. Min lilla lilla bebis. Jag hänger verkligen inte med.

Här står han på babyproffsen och väljer bilbarnstolar. Här stod han åtminstone med stöd mot benen. Han stod så länge att jag hann smälta chocken, ta fram telefonen och ta kort på spektaklet! Galet galet. (Vi köpte en britax multi-tech 2, bäst i test 2012, som går att ha åt båda hållen och fram till 8 år, eller 25kg)

Idag har vi varit vår premiärtur på Visbys öppna förskola Myllan. Tänk att det skulle ta 8,5 månader innan vi hittade dit. Jag föll pladask för personal och lokaler, mitt gamla fritids visade det sig vara också, knäppt. På väg in genom gården bubblade det fram gamla minnen från lekar och annat. Märkligt när sånt bara sköljer över en. Jag mindes helt plötsligt precis vilka låtar vi brukade sjunga när vi stod upp och gungade på eftermiddagarna, vilka kompisar jag lekte med, vilka leksaker som fanns i vilka rum, den gången vi begravde gråsuggor och sjöng fina sånger för dem, eller den gången vi lekte tandläkare med maskrosor som bananflour och pinnar som instrument. Eller när vi färgade mjölken med karamellfärg på fredagar. Leran mellan fingrarna. Klippdockorna som jag kunde pyssla med i timmar. Jag minns väldigt många härliga saker. Tänk att Sixten har så mycket framför sig! Han skall ännu uppleva så mycket, få egna härliga minnen.

Myllan var kanonroligt! Barnen får gratis mellis och tanken är att man skall känna sig som hemma. Det gjorde vi verkligen! Och vilka skydd de hade till skötborden sen! Bara en sån sak!! (Arbetsskadad som man är så frågade jag efter beställningsnummer och namn, kanske kan komma till användning på jobbet)

Det kommer absolut att bli fler besök på Myllan! En gång i veckan hade det varit roligt att komma iväg.

Jag läste i M's blogg om E och hens matschema. M undrade lite om E åt "mycket" för att vara en 7 månaders men i det här hushållet är det tvärt om. Jag undrar istället om Sixten äter för lite för att vara 8,5 månader gammal.

Såhär ser vårt schema ut på ett ungefär:

Frukost mellan 6-7: 1 portion gröt och två smörade smörgåsrån.

Mellis ca 9: ersättning

Lunch 11-12: 1 halv liten burk med mat, smörgåsrån, en fjärdedels frukt.

Ev. Ersättning innan han sover middag.

Mellis 14-15: Smörgåsrån och frukt.

Middag 17-18: 1 halv liten burk mat, smörgåsrån och en fjärdedels frukt.

Sen får han ersättning när han skall somna för natten. Och så ersättning nattetid ca 1 gång. Jag funderar på att ändra om i matschemat lite men tycker det är svårt att veta "hur det skall vara". Vilket jag egentligen borde strunta i.

Jag skulle behöva mellistips. Gärna sånt som är lätt att plocka med. Sixten vill ju helst äta själv han. Vilket sorts bröd använder ni som ger bröd?

Jag ser ju på Sixten att han växer och mår bra, så jag är ju inte orolig för att han äter för lite egentligen. Vi har ju just kommit igång med mat ordentligt, han har ju ratat allt länge, länge. Så vi har ändå kommit långt i vår egen matutveckling eller vad man skall säga.

Jag försöker ta det kallt, Sixten får äta tills hans humör skiftar, jag vill inte att maten skall bli en "grej" med negativ energi inblandad. Men efter maten när vi skall tvätta rent och fixa är det fullt ös på stämbanden. Att bli avtorkad är INTE roligt. Men vi torkar på och jag tänker att det ger sig med tiden. Åtminstone när han är så stor att han kan tvätta själv. Hmm.. Tvätta själv.. Det kanske vi skall försöka med förresten. Dags att plocka fram pallen tror jag minsann.

Byta kläder själv känns lite överkurs. Vår andra stämbandstränare. Tacksamt när man måste byta efter varje måltid. Haha. Kladdet tar liksom aldrig sluuuut. Eftersom Sixten äter mycket själv (plockmat och med egen sked som jag preppar med mat) så hamnar det ju överallt!

I lördags var vi på klintemarknad och jag fick äntligen min bakade potatis. Tyvärr var smaken inte den jag hade förväntat mig. Det var inte sådär gott som jag kom ihåg. Men det var mysigt att gå på marknad och träffa på "kändisar" lite över allt. Vår kompis M köpte en sån fin pippitröja i ett klädstånd. Jag har funderat länge på att köpa en men kan liksom inte bestämma mig för vilken färg jag vill ha.

Lite marknadsbilder:
1.) BÄSTA LOPPISFYNDET! Mitt första kassettband jag fick på femårsdagen var med just Troll och på en loppis i klinte hittade jag singeln Jimmy Dean på LP. Fantastiskt! Hittade två fina ljusstakar också. Allt gick på en liten tjuga. 2.) Fy fan för toalettköer. Enda tillfället då jag önskar mig en snopp. Jag är snabb som en ekorre när jag går på toaletten och jag vet att folk köar bakom. VAD kan ta så lång tid där inne? Jag förstår int'. 3.) Mina killar. Finaste killarna i världen. 4.) Potatis in making. 5.) Potatisförväntan. Synd att den inte var så god. 6.) drömbullen åkte med hem. Mums! 7.) Trevlig marknadsmusik. 8.) Sixten med två av hans underbara faddrar. 9.) Krimskrams. Knasiga mössor med smurfar, svamp bob och andra figurer. Jag köpte inte någon.