❤️B U S A M E D E M L A

Jag vet inte hur jag skall börja. Egentligen är jag en idiot som ger mig på ett försök att förklara. Har man varit med om ett ultraljud kan man nog lättare sätta sig in i och förstå det jag har varit med om idag. Men jag skall göra mitt bästa för att fömedla mina känslor kring detta fantastiska fenomen så att även ni "oinvigda" förstår.

Med en urinblåsa full som en jaa, full som någonting som är fullt så gick vi sakta in genom mvc-dörrarna. Jag var helsnurrig och sprängfylld med förväntningar, förhoppningar och oro (och kiss förstås). Sambon var ganska lugn. Väl inne i väntrummet lyckades jag sitta snällt på min stol fram till tio över nio nånting. Då hade vi hunnit prata med Maria (från gymnasiet) och David (hennes sambo) som skulle in för koll. Sista tiden innan vi fick komma in vandrade jag som en osalig ande fram och tillbaka i väntrummet och städade upp leksaker, sorterade tidningar och staplade böcker. Efter att jag fluffat kuddar och hamnat ute i hallen, lite maniskt läsande på anslagstavlan så blev vi uppropade. ÄNTLIGEN!!!

Vi fick komma in i ett mörkt rum. Jag fick lägga mig på en bår. Klänningen åkte upp, strumpbyxorna ner och gelén smetades på. Sen var det dags. Just i det ögonblicket barnmorskan satte ultraljudsgrejen mot magen så stannade mitt hjärta ett par sekunder. Jag hann tänka miljoner tankar innan hon till slut hittade det vi letade efter. "Det tar en stund att vänja ögonen" sa hon och började förklara hur bebisen låg, men det tog inte många sekunder innan vi kunde se vårt lilla underverk! Så fort jag såg att det verkligen låg en liten bebis där inne så började tårarna att rinna. Det var som att öppna en kran på fullt. Jag fick anstränga mig för att inte gråta för häftigt eftersom det skulle störa. Där var den alltså. Vår finaste lilla älskade skatt. Den knöt sina händer, gäspade, sprattlade runt med benen och verkade trivas hur bra som helst. Barnmorskan började kontrollera hjärta, magssäck, njurar och så vidare medans jag satt som i trans, tittandes på min unge, mitt barn, min bebis. Det var så overkligt samtidigt som det aldrig någonsin hade varit mer verkligt. Det var en busig bebis där inne som fick oss att skratta flera gånger. Under hela besöket hade jag min hand i sambons och vi klappade och kramade varandras händer om och om igen.

Barnmorskan konstaterade att allt såg bra ut, tog några kort, vi fick tre stycken med oss hem. Det allra finaste är en närbild av bebisens ansikte där man ser ögon, näsa, mun och arm och hand. Den ligger nämligen med båda händerna uppe vid huvudet. Lilla gullunge. Sambon har med sig kortet till Öland. Så att han skall kunna klara sig till söndag när vi ses igen.

Det här är det allra mäktigaste jag har upplevt i hela mitt liv. Jag blir rörd och tårögd varje gång jag tänker på det vi just upplevt. Känslan när man ser sitt barn för första gången, busa runt där inne, alla rörelser, hur otroligt väl man ser den. Korten är en blek jämförelse och ett fånigt minne egentligen när man vet vad man har sett. Det går inte att föreställa sig om man inte varit med om det själv.

Efter besöket kramades och pussades vi, samlade oss och åkte till min farmor för att visa. Hon fick premiärtitten. Sen ringde vi runt, smsade och visade upp vårt lilla hjärta!

Sen åt vi lunch på restaurang och tog tillvara på de sista timmarna innan sambons båt skulle gå.

Just nu känns det ensamt och tomt här hemma utan sambon.
Jag tittar på korten då och då för att minnas och längta.
Det är en hel evighet innan bebisen kommer.
Men nu vet vi att den verkligen finns där och att den mår bra.
Könet tänkte den minsann inte visa så vi får snällt vänta på den överraskningen tills det är dags.
Vi fick helt enkelt inte välja. Haha, underbara busunge.

Vi har släppt bomben på fejjan och fått så otroligt finaoch många kommentarer.
Det haglar sms och lyckönskningar från alla håll och kanter och nu kan vi glädjas öppet med alla.
Jag är så rörd och tacksam över hur många som faktiskt delar vår glädje.
Ännu gladare blir man för alla fina ord vi fått, jag är en sucker för komplimanger och suuuger i mig när jag får höra vilken underbar mamma jag kommer att bli.
Jag hoppas verkligen att jag blir det.
Jag tänker göra allt i min makt för att bli det.
Den här lilla ungen är så galet efterlängtad att jag nästan spricker.
Det är helt ofattbart att man kan älska ett barn så mycket innan det ens har kommit ut i den stora vida världen.

2012-01-20 är det datumet vi har blivit tilldelade.
På lördag går vi in i vecka 20 och har klarat oss igenom 19 fulla veckor.
Det var bara en.
Haha.
Precis som vi önskat oss!

Och inte för att skryta eller så, men jag tror att det är den finaste och sötaste bebisen i i hela världen.
Jag såg det, redan, och jag är inte alls partisk.

Nu skall jag ta min runda mage som innehåller den finaste skatten i världen och krypa till sängs.
Lillasystern har varit här och käkat middag, potatisgratäng och lövbit. Så jag är mätt och glad och trööött.

God natt!

Många känslor och tankar som går igenom huvudet just nu.
Blir det aldrig torsdag?
Jag gissar på att jag inte kommer att sova en blund i morgonnatt!

Nu är det nära. Jag blir mer och mer nervös för varje dag som går. Ikväll har jag firat min älskade farmor som fyller hela 87 år! Jag har varit en riktig farmors-tjej genom livet och vi har många fina minnen tillsammans. Jag bär många av hennes egenskaper och hon har lärt mig mycket genom livet. Klok som en bok är hon! Det var mysigt att träffa släkten igen, vi träffades en sväng i fredags när min bonusmamma fyllde år men nu hade vi mer tid att sitta ner och prata och kramas. Mostrarna klappade ivrigt på magen och talade om att de minsann hoppas att det ligger två där inne. Men jag är säker på att det bara är en. Vi väntar på att någon av alla mina kusiner skall få två. Det ligger i släkten. Ordentligt dessutom. I kusinledet finns tvåäggstvillingar, i pappas led finns det enäggstvillingar och på farmors fars sida kryllar det av tvillingar. Jag trodde inte att "männen" kunde föra vidare genen men det kan dem tydligen i vår släkt. Det finns ingen man som fått tvillingar förstås, men det finns män som fört genen vidare och fått döttrar som fått tvillingar. En lång historia det där. Jag tror dock inte att jag råkar bära på två i magen. Förhoppningsvis ligger det åtminstonde en där inne. En frisk och lycklig liten skitunge som bara väääntar på att få vinka till sin mamma och pappa på torsdag!

En klok sjubarnsmor, med nitton barnbarn och tjugotvå barnbarnsbarn (än så länge, om jag inte missat någon) och två barnbarnsbarn på väg (som vi vet om). Jag kommer aldrig att få tjugotvå barnbarnsbarn, det är en sak som är säker. Men tänk vad mycket kärlek hon har i sitt liv och som hon har varit starten till. Helt fantastiskt!

Om det är dåliga besked på torsdag så vet jag inte vad jag gör. Jag försöker fokusera på att inte tänka så. Att vara positiv. Och det går ganska bra. Skulle det vara dåligt så kommer vi förstås att vara väldigt ledsna. Sen skulle vi låsa in oss i sovrummet och börja snickra på en till. Men det är så lätt att säga nu. Ja hu. Jag hoppas verkligen att allt är som det ska. Det MÅSTE vara som det ska!

Nu skall jag krypa ner i sängen och sooooova. I morgon börjar jag klockan sex och slutar tidigt! Tänkte vandra till Bro och hämta hem min cykel. Och hålla tummarna. Det är mycket att hålla tummarna för den här veckan. Broborna har sökt lya i närheten av oss och jag hoppas verkligen att det går i lås! Det hade varit så galet roligt att dela gård!

God natt!

Den 11 Juli fick bebisen sin allra första present.
Den äldsta mostern kunde inte hålla sig riktigt och köpte ett startkitt.
Fina kläder i härliga färger!

Tänk att en liten bebis skall bära dessa kläder.
Miin bebis...
Min alldeles egna lilla bebis.

Vi har inte köpt något själva till bebisen. Jag bestämde mig från början att inte handla något innan ultraljudet.
Jag vill vara säker på att det är någon där inne först. Jag vågar inte ta något för givet. Jag kommer ju att ha tjugo veckor på mig att handla sen så jag hinner nog.

Nervööööst!

Antingen kommer dessa dagar gå vääääldigt långsamt eller vääääldigt fort..
Tessibus klampar runt på magen och tycker det är väldigt behändigt med en egen sittpall (magen) i bilen. Funderar på hur man skall ha bältet.. Under? Över?

Jag tycker om hösten. Mer i år än någonsin, men det kanske inte är så konstigt. Sambon låg hela morgonen och försökte få fart på vår lilla skatt men den gjorde sig inte till känna så värst mycket. Morgontrött som sin mamma kanske? Det var en lååång dag igår med kalasande. Många klappar fick magen med så jag förstår om busen ville ta sovmorgon idag.

Jag har upptäckt något roligt. Kanske någon som känner igen sig?
Första rekationen och frågan man får från människor som själva varit gravida är: Hur har du mått??¨
Första reaktionen och rågan man får från människor som inte själva varit gravida är: HAr du varit sugen på något konstigt???

Och jag svarar, som på repeat. Bra, oliver, bra, oliver, bra, oliver..
Haha. Tänk att en bebis på jäsning engagerar så många människor.
Alla har något att säga.
Och alla klappar ogenerat på mitt fläsk.
Mysigt, men en aning ovant.
Det är bara att vänja sig har jag förstått!

Något annat som engagerar måååånga i gravidfrågan är: Inte skall ni väl kolla könet? (jo, precis så säger dem)
När vi svarar att vi kanske skall det så blir många liksom lite halvbesvikna och tycker till om det ena och det andra. Bland annat att man skall vänta eftersom det är en sån stor överraskning. Jag tror inte att själva födseln är mindre speciell om man redan vet könet. Men vi har fortfarande inte bestämt oss. Jag vet många som kollat könet och förstår inte varför det skulle vara konstigt eller fel? Jag är väldigt nyfiken på om min syster hade rätt i sin dröm.

Tittar ut genom fönstret och ser på det ruskiga höstvädret.. Hösten är väldigt fin. Finare och mer efterlängtad i år än på länge, men inte så rolig när man har hund och regnbyxorna ligger på jobbet. Vi får helt enkelt vänta till nästa uppehåll. Ikväll skall vi på kräftkalas. Men först skall vi skruva på bilen och hämta kräftor i Stenkyrka. Nykokta! Lyx..

Bingolotto spelade vi i söndags! Pensionärsvarning jag vet men det var faktiskt riktigt roligt! Och stressigt.. Vi käkade mumsig tacos och sket i grillat. Det har varit mycket grillat den här sommaren. Jag är fortfarande sjukt sugen på indiskt och skall nog försöka lura på sambon att vi käkar det i morgon. Han är ju HEMMA i helgen!!!! Vår första helg på evigheters evigheter. Hela veckan har han jobbat dagpass och varit hos mig på kvällarna och jag njuuuuter av hans närvaro. Det blir mycket magmys och bebisprat. Och jag förstår inte huuur jag skall klara mig ensam när han sticker till Kamlar/Öland nästa vecka. Jag kommer ju att behöva läggas in efter en helg som en strålande fnitterboll. Kanske att lillasystern har lust att sova över ett par dagar. Jag får fundera på saken.

Och vi grillade här hemma hos oss för att fira lite. Marrebus stod för inbjudningarna och vi stod för plats. Vi drog ut det nya bordet och fick plats med nio stycken utan problem. Världens bästa bord! Världens bästa människor. Nu har Christian och Karin åkt hem till Oskarshamn igen och det är väl vår tur att hälsa på i höst. Sambon åker ner redan nästa vecka och jag hade så gärna följt med, vi har ju en liten bebis Sebastian att hälsa välkommen till världen men jag måste jobba. Vi kommer att åka ner lite senare i höst och shoppa loss på IKEA så då får jag chans att följa med jag också! I September blir det mammaklädsshopping hos storasystern i Sthlm och sen får vi väl se hur mycket vi orkar röra på oss innan det är dags för bebisen att titta ut.

Här kommer lite bilder från Marres grillmys.



Marrebus och fina Stor-Åsa ;)                   Söta Karin             


Här grillar sambon för fullt och Baloo tjurar över att vi plockat ihop kubbet. Världens roligaste spel enligt honom.





Sambon hade ordnat supergoda fiskpaket till oss, fisk försöker jag käka minst två gånger i veckan så att bebisen skall få i sig så bra grejer som möjligt. Jag vill ju ge mitt barn de bästa förutsättningarna i livet redan från att h*n ligger i magen. Så LAX i stora lass är bääääst i världen!

Jag, min bebis och min nya "korta" frisyr.


Ett motståndarlag (det enda vi vann emot)..


Galna grabbar från Schweiz som ropade miss pregnant (mitt alias då vi var olika sorters missar på våra lagband)
heeeela tiden och tyckte att vi skulle vinna mot Tallult 89 (eller vad de nu hette) som placerade sig så bra att de spelar direkt på lördagen nästa år.

Söta Sofia och min söta lillasyster.


Massor med folk.

Det var en väldigt stökig camping i år. Det får bli vandrarhem eller b&b i fortsättningen. Jag skulle aldrig ha med mig barn till den campingen. Aldrig aldrig någonsin. Vi åkte hem redan på lördagen för att slippa stimmet. Men förutom det har vi haft en fantastiskt rolig helg! Och den som har mest minnen från den är nog jag. ;)

Ja jag vet att det är evigheter sen jag bloggade. Min sista semestervecka sprang iväg. Den fylldes snabbt med kompismys, inför kubbvm fix och mera kompismys. (en del sovmornar också) Jag har sytt och sytt och sytt.. Det märks att jag mest valt träslöjd genom min skolgång. Ja, mycket har jag hunnit med.

Jag har till och med hunnit med en kväll i Martebo letandes efter det där sablans ljuset. Hittade inget ljus. Blev endast ordentligt skrämd av en Åsa som på ett lite sadistiskt sätt tyckte att det var roligt att skrämma vettet ur en stackars gravid kvinna. ;)

På bebisfronten har det hänt grejer!
Jag har fått ett svagt svagt streck över hela magen. Sambon upptäckte den igår. Den kallas tydligen Linea Nigra och enligt gammalt skrock så betyder en hel linje att det ligger en pojk i magen och en halv, en flicka. Så nog är det en pojk allt. Äh, det är så svårt att gissa.

Magen har växt i en hejdundrande fart nu senaste veckan. Det kanske ligger fem små bebisar där inne? Eller tolv. Jag är osäker. Men torsdagen den 4/8 kände jag något. Jag var på 90-årskalas och satt till bords när lillasystern pratade med magen och klappade om den samtidigt då det helt plötsligt bubblade till i halva nedre delen av magen på vänster sida. Jag stannade till och glömde att andas en stund. Det kan ha varit graviditetens största fis. Det är svårt att säga. Men eftersom jag reagerade så häftigt så tror jag faktiskt att det var första gången jag kände av min lilla älskling. Och efter den stunden har det börjat gå upp för mig att det kanske faktiskt ligger någon där inne. Jag har inte känt något sen dess men väntar spänt på att få känna något igen.

Lilla lilla hjärtat, visst simmar du omkring där inne? Visst längtar du efter att få växa och bli stor så att du kan få buffa så din pappa kan få känna? Jag har tittat på en tumstock hur lång du är nu, och blev lite smått drömsk i blicken när jag la den mot magen och försökte föreställa mig hur du ser ut i detta nu. Jag längtar så efter att få se dig. Nu är det bara 17 dagar kvar. Vi ses snart! Massor av kärlek och längtan / din mamma

Kom nu alla vänner, varenda kotte som jag känner, nu skall vi leva loppan, tjolahej tjolahoppsansa!!

När blev vi såhär vuxna?

Jag blev så himla glad när jag bad om en alkoholfri drink till min bebis och bartendern gjorde iordning världens godaste drink och verkligen ansträngde sig för min skull. Det gillar vi. Den var sur och god, precis i min smak. Han fick dricks. Massa dricks.

De flesta busade vidare natten lång men jag åkte hem i lagom tid innan dunket drog igång.
Jag och Marrebus.

Jag <3 sommaren