❤️B U S A M E D E M L A

Snaaart...

Sambon                 -                        Jag

Sambon är helt klart den absolut sötaste lilla plutt jag någonsin sett.
Han är ju bara heeelt bedårande!
Man ser verkligen glimten i hans ögon (den har han ännu kvar btw..).

Det är så roligt att sitta och spåna i hur en blandning av oss skulle se ut.
Tydligen så ser alla bebisar ut som sin pappa precis vid födelsen för att han skall känna anknytning till bebisen.
(eller för att han inte skall käka upp den??)
Om så är fallet kommer vi att få världens sötaste bebis.

Det jag tycker är allra mest spännande är ögon- och hårfärg.
Jag föddes med kolsvart hår, massvis av kolsvart hår.
Sambon hade inte riktigt lika mycket hår och inte lika mörkt heller.
Dock är han riktigt mörk nu, och jag är mot det mer mörkblonda hållet.
Jag har blåa ögon och blåa anlag från båda mina föräldrar och långt tillbaka i släktledet.
Sambon har en explosion av färger i sina ögon, orange, brunt, grönt och blått och har väl anlag som stödjer alla dessa färger antar jag även då hans föräldrar inte har orange och brunt i sina.
Han säger att färgkombon kommer från sin pappas sida (jag tror att hans farfar hade likadana)
Så egentligen kan det väl bli lite hur som helst!

 

Förut när vi satt och höll om varandra i soffan innan sambon skulle iväg och jobba så utbrast han mitt i ett tv-program:
- Emelie, vi skall ha en bebis!
Jag bara log..

Jaa, vi skall ha en bebis.
Det börjar bli verkligt nu.
Det börjar nog bli verkligt för oss båda nu.

Jag känner en otrolig stolthet och vördnad inför att göra min sambo till pappa och att vi skall få dela en sån magisk skatt tillsammans. Det är stort. Det är så stort att jag blir alldeles darrig av tanken. 

Det är ganska fantastiskt

att en liten bit av Dig

och en liten bit av Mig

snart ska bli en liten Vi .

En Vi . En Egen Vi .

-Dag Hansen

Första åsknatten satt jag själv (eller, masken, hunden och katten var ju med och så hade jag storasystern i telefon ett lång stund tills det värsta var över) i mörkret med tända ljus och önskade att sambon kunde komma hem tidigt. Det gjorde han också. Hela taxiväxeln slogs ut. Fast då hade ju jag redan somnat. I går firade jag en liten kusin som blivit stor och sen campade jag hos mamma tills sambon slutade jobbet halv sex i morse. Jag tänkte INTE sitta själv i mörkret en kväll till. Nu blev det ju inga strömavbrott så jag hade ju lika gärna kunnat vara hemma. Men det kunde jag ju inte veta innan heller. Ikväll skall det bli kuling säger dem. Klass 1 varning här på ön för tredje dagen i rad. Vi har röjt i trädgården och packat ihop solstolar och grejer i förebyggande syfte. Så det blir nog lugnt ikväll ändå. Jag är glad över att jag inte skall åka båt!

Fruktandsvärda saker som har hänt i Norge. Det gick rysningar längs med hela ryggen när jag läste dödssiffran på ungdomarna i morse. På nyheterna i går var de uppe i 15 vilket förstås är 15 ungdomar för mycket. Ja hu. Men det är så svårt att greppa hur en enda människa kunde släcka så många liv. Stackars familjer. Jag förstår inte hur han resonerar som tycker att hans handlingar skall leda till att vi blir mer kritiska till islam? Eller invandrare överhuvudtaget.. Det är bara hat och främlingsfientlighet som leder till sånt här. Lika illa som när man dödar i Guds namn oavsett religion. Jag tänker stanna här i mina tankar och resonemang. Jag ville mest bara säga att det är förjävligt och att jag har ett ljus tänt för alla som fått lämna vår jord och skickar en tanke till de som blir lämnade kvar.

Snälla snälla snälla bebis, jag hoppas verkligen att du ligger där inne. Att du inte är en mask, eller en sko. Eller bara ett tomrum i en skengravid kvinnas kropp. Om du finns där, så ligg kvar.. Gå ingenstans. Jag vill så gärna se dig och träffa dig, men inte riktigt än. Vi får helt enkelt hålla oss och längta ett tag till.. Du kan träna akrobatiska konster där inne tills det är dags för ultraljud så skall jag applådera dig när det är tv-dags, din pappa skulle bli så förvånad och stolt. Fast du är förstås upptagen med att växa och komma på hur allt fungerar, just nu tränas knytning av handen har jag förstått. Det är ok. Jag skall försöka att inte vara orolig och dricka massor av vatten så att du växer och blir stor. Och du, det gör inget om du fladdrar omkring en massa. Ju mer desto bättre tycker jag. Fladdra gärna mycket så att jag känner att du är där. Det skulle göra din mamma lugn. Jag hoppas att det strålar värme från mitt hjärta in till dig. Och att du också känner din pappas kärlek. Vi ses snart! Massor av kärlek och längtan / din mamma

Egentligen letade jag efter byxor i större storlekar men kom hem med ett antal nya toppar och tröjor istället. Det är inte världens lättaste jobb att hitta byxor just nu kan jag säga. Jag trodde att det bara var att ta en större storlek, men ack så fel jag hade. Magen har ju liksom blivit rund på något konstigt sätt. Den riktiga bebismagen är ju flera veckor iväg men nånting har hänt. Nånting som gör att vanliga byxor inte sitter som de ska alls. Tillslut tvingade jag mig själv att testa ett par mammabyxor i en affär på adelsgatan, den enda (!) affären i Visby som säljer mammakläder. Med mammashortsen på såg jag helgravid ut. Så där stod jag, lite smått chockad, stirrandes på min runda mage. Jag köpte inte shortsen. Jag fick lite panik helt enkelt. Även om jag vet att det bara är början. Efter det letade jag tappert efter ett par vanliga shorts i större storlek men fick ge upp efter x antal timmar.

Nu har jag vant mig vid tanken och har gjort mitt första bud någonsin på tradera! Ett par svarta mammabyxor trekvarts. 50 spänn la jag som bud så nu är det bara att vänta helt enkelt! Spännande. Egentligen kunde jag åka till Sthlm och shoppa mammakläder hos min storasyster men jag har tänkt dra ut på det lite och handla kloka höstkläder sen senare.

Det bästa på hela dagen var middag på Celine. Jag var vrålhungrig när klockan slog ett.
Jag fick nämligen inte behålla min frukost idag. Inte ens i fem minuter.
Jag tyckte väldigt synd om mig själv när jag låg med huvudet i toaletten och hulkade för glatta livet.
Ändå är det första gången på hela graviditeten jag mår så illa att toaletten är ett måste istället för ett lockande alternativ. Jag känner med de stackars mammor som gosat med toaletten i veckor. Fy.

Jag fick också träffa fina Jenna och fina Linda. Linda träffar jag igen på lördag. Skall bli mys. Hoppas tiden går fort!

& så fick jag laga middag med lillasystern ikväll! Jag saknar sambon och våra middagar. Tycker att det kan bli höst nu så vi kan vara tillsammans på kvällarna igen.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Om jag vågar sätta ner fötterna på golvet.
Det sprang in en gigantisk spindel under soffan alldeles nyss. Jag brukar inte vara rädd för spindlar, farmor har lärt mig att spindlar är kompisar, men den spindeln var ingen kompis. Den var enorm och den överraskade mig.
Så här sitter jag i soffan med benen under hakan och tycker att det kliar överallt på hela kroppen.
Läskigt!

I morgonbitti vill jag behålla min frukost! Okej?

Från ingenstans fylldes himlen av mörka moln och strax efter kom regnet.
Riktigt spöregn.
Nu mullrar åskan ilsket där ute och katten är på vift.
Han ligger säket och trycker någonstans och kommer hem när han vågar sig fram igen.

Undrar om det regnar på Bratsen i stan.
Säkert inte.
Har det inte generellt varit ganska få soltimmar denna sommar?

Hunden behöver klippas och badas.
Tänkte att det kunde vara fint väder så att hon kunde torka ute i solen men jag får nog vänta lite med den planen tror jag minsann.

I natt drömde jag konstiga mardrömmar.
Jag drömde att jag berättade om min graviditet på jobbet och att alla blev arga på mig.
Att jag svek dem för att jag skulle vara hemma och vara mammaledig.
Det är den drömmen jag minns starkast och som var värst.

Jag hade också en ganska trevlig dröm där magen hade växt och blivit jättestor och jag kunde känna bebisens sparkar. När jag vaknade låg jag på rygg med båda händerna på magen. Men inte var det någon stor bebismage under inte. Jag tycker att tiden kan få gå lite fortare.

Nu kom det in en blöt liten katt som behöver torkas och klappas.
Sen måste jag göra lite braiga saker!

Här är jag.
Med mitt positiva graviditetstest i handen.
Det var en märklig känsla.

Första testet gjorde vi en söndag.
Jag kunde inte hålla mig längre!
Vi åkte på morgonen till Ica och handlade ett test eftersom vi inte hade något hemma.
Jag fick hålla morgonkissen inne och var jättenervös!
Minuterna när jag väntade på resultatet kändes som en hel evighet.
När det var dags att titta syntes bara ett litet litet svagt streck.
Nästan så att det inte fanns.
Lite halvt besviken men ändå full av hopp så tvingade jag sambon till apoteket för att köpa ett nytt, ett clearblue, som det står GRAVID eller EJ GRAVID på.
Det där med att vänta ett par dagar till och testa igen är inte riktigt min grej.

Så på måndag morgon testade jag igen.
Denna gång ÄNNU mer nervös!!
Sambon sov när jag fick beskedet.
Det stod ju GRAVID, helt klart och tydligt!
Jag tog med stickan och väckte sambon.
Jag behöver inte beskriva vår lycka va?
Ni får föreställa er själva..

Hela dagen på jobbet satt jag som i trans helt insjunken i mina egna tankar.
Vi hade stängd dag med utvärdering för säkerhets skull så att mina tankar var någon helt annanstans var ju inte direkt lägligt.

På torsdagen ringde jag mvc och berättade att jag var gravid.
Den stackars bm som svarade måste ha trott att jag inte var riktigt klok.

- Ehh, hej. Jag heter ...... ..... och jag är gravid.. *en stunds tystnad
- Och du vill vara gravid?
- Ja! Ja visst vill jag det!!! *Skratt

Sen bokade vi in inskrivningssamtalet och pratade lite allmänt om graviditet och grejer.
Dagen efter låg ett tjockt kuvert i brevlådan med böcker och olika folders.
Första riktiga jättegråten kom några dagar senare när sambon pratade om bebisboken och vad som stod i den.
Att han hade läst den på helt eget initiativ gjorde mig jätterörd och jag brast ut i gråt.

Jaa, jisses.
Det var starten på vårt äventyr.
Ett äventyr som bara precis har börjat..

Jag har alltid varit intresserad av stjärntecken.
I bokhyllan här hemma står tre böcker, en om soltecken, en om relationer och en där man räknar ut mer exakt om man passar tillsammans (baserat på födelsedatum och klockslag). Jag gjorde en sån grundlig uträkning om mig och sambon när jag var en sjutton-arton år och det är väldigt intressant att läsa idag. För just då när jag räknade ut våra horoskop så fattade jag ju inte alls vad allt betydde..

Här är en mening som fick mig att skratta högt när jag läste om boken i nutid:

Saturnus (sambon) har mycket att lära Venus (jag), och Venus är inte särskilt angelägen om att lära sig.

Det kanske inte låter så roligt i era öron men det är så typiskt oss. Sambon är så mån om att världen skall vara realistisk och att man skall veta vad som är rätt och riktigt. Han talar gärna om för mig när jag har fel, på ett uppriktigt och välmenande sätt förstås. Men jag som är född drömmare är inte ett dugg intresserad av fakta eller vad som är rätt. Det är ofta jag rycker på axlarna eller låter bli att lyssna på hans förklaringar vilket kan göra honom tokig ibland!

Det står också många positiva och fina saker om vårt förhållande som också stämmer. Vi är på många plan varandras motsatser men vi ha på något konstigt vis en väldigt djup förståelse för varandra. Och vansinnigt mycket kärlek förstås.

På babycenter kan man kolla hur sina stjärntecken passar ihop i föräldrarollen.
Så här ser det ut för oss. (ta det med en nypa salt, det finns så mycket annat som också spelar in, t ex vilket stjärntecken man har sin ascendent i osv)

Adressen dit man kan kolla är: http://se.babycenter.com/horoskop/skytten/foralder-och-foralder-vaduren/

I söndags tog sambon ledigt och tog med mig på utflykt!
Han hade lånat en fyrhjuling som vi skulle skumpa runt på.
Det var otroligt mysigt.
Jag hade längtat efter ensamtid med honom i flera veckor..
Det är inte roligt när han jobbar så här intensivt och mycket.
Inte för mig.
Jag vet att han tycker det (anledningen till att han gör det ju), men jag tycker att ett heltidsjobb hade varit lagom.
Men snart är sommaren slut och då har vi förhoppningsvis våra helger och kvällar igen.

Här kommer lite kort från vår utflykt! Vi åkte runt på småvägar runt där jag är född och uppväxt, Stenkyrka alltså. Vi hamnade på massor av betydelsefulla platser från min barndom som gjorde mig alldeles varm i hjärtat! Det var så fint att få visa sambon alla mina smultronställen från förr. Så många minnen..

Här är vi hemma hos mamma, på hennes parkering.
Jag tyckte att det var skitläskigt i början!
En sak är säker! Något mc-kort för min del blir det INTE tal om..


Här har vi stannat på en grusväg för vätske- och chokladpaus.


Varning för älg. Vi skrattade gott åt skylten och körde vidare.
Utan att hitta någon älg!


Här var slutstationen. Lickershamn.
Ser ni jungrfrun?
Där har jag spenderat varannan söndag i nästan hela mitt liv med min pappa och lillasyster.


Vi stannade för att äta på Lickershamnkrogen.


Stället är så himla snyggt renoverat sen när jag var liten.
Jag och en kompis var med och målade alla stolar och bord vita så vi fick vara med och delta lite i förvandlingen.
Men det är några år sen nu.


Sambon åt en lammfärs-burgare med chevréost och pommes.


Så här gott var det! =)


Jag åt rökta räkor! Med rostat bröd och aioli!


Sen åkte vi hem och hann precis i mål innan regnet kom.





Den här bilden säger er inte så mycket men för oss kommer det alltid att vara ett roligt minne.
Det finns en genväg från gamla Stenkyrka-affären till Lickershamn som vi försökte hitta, men det gick inte så bra.
Vi kom in på en avstängd väg där de höll på att gräva ner rör och det var inte världens lättaste projekt att ta sig fram där.

- Du som vill åka till Indien, här har du en typisk indisk väg.
Skrattade sambon medan jag höll i mig för kung och fosterland och var rädd att masken skulle hoppa ut.
Den sista biten gick det inte att komma fram alls så vi fick köra i skogen över små buskar och stubbar.
Vi kom dock ända fram till slut! Snacka om äventyr..

Jag tror att utflykter kommer att bli ett självklart inslag i våra "föräldraroller".
Vi är båda uppväxta i skog och vid hav med korvgrillning, bad och promenader.
Naturen är viktig för oss.
Kärleken till den är absolut något vi vill föra vidare till våra barn.
Jag älskar att vi bor på Gotland där naturen är så tillgänglig och öppen för alla.

Jaa jag vet.
Det är inte direkt det gulligaste smeknamnet en blivande mamma kan ge sitt allra käraste mirakel i magen.
Men den kommer nog att få heta masken i åtminstone trettioåtta dagar till.
Smeknamnet kom till några dagar innan min födelsedagsfest då min stackars sambo fick trösta mig big time då jag bröt ihop i tårar över telefon.

- Tääääänk om det inte är en bebis där inne! Tänk om det är en sko!? Eller en mask???
- Men lilla gumman.

Min sambo är bäst i hela världen. Han är helt säker på att han har gett mig en bebis och inte en sko, eller mask. Men jag är fortfarande inte helt övertygad.
Visst har jag mått smått illa till och från, haft världens ömmaste bröst, sovit likt en björn sover på vintern, haft grym växtvärk i livmodern och fått en helt annan kropp. Meeeen ändå. Jag har ju faktiskt inte sett att det verkligen är någon där inne. Och tills dess så får den heta masken. Jag hoppas så att det värker i hjärtat att det ligger en liten bebis där inne som ser frisk ut när vi är på ultraljudet om trettioåtta dagar. Trettioåtta dagar. Det är alldeles för långt dit. Nästan tortyr.


Att vara gravid är lite som att återuppleva tonåren.
Humöret åker berg- och dalbana.
Sovmorgon till tolv är inga problem, inte ens i kombo med en eftermiddagslur.
Mensvärk från hell (fast nu i form av en växande livmoder)
Och så det allra nyaste tillskottet: små irriterande finnar!

Men jag klagar absolut inte!
Det skall ju bli lättare med tiden, eller hur?
Graviditeten är kanske inte någon regnbåde vissa stunder men jag är helt säker på att det väntar en skatt i andra änden. Den största och vackraste skatten i hela världen.

Söndagen den 10 juli firade jag min födelsedag (som egentligen var den 13 juli). Min sthlms-boende storasyster med man och son var nere på semester men åkte hem på min födelsedag så jag valde att ha kalaset tidigare för att alla skulle kunna vara med. Det var första gången på många många år som både mamma-sidan och pappa-sidan firade mig samtidigt så det var stort. Nästan alla bonus-syskon kunde närvara så vi var inte långt ifrån full pott. Min gudfar och två små-kusiner var också med, samt vår kompis Niklas.

Vi hade lagat massor med mat och sambon hade varit duktig och grillat!

Under kaffet och tårtan så smög jag upp bakom mamma och gav henne och pappa varsitt paket.
Mammas reaktioner på paketet kan ni se nedan....
(bilden på mina systrar och fadderbarn har inte med paket att göra)



Paketen innehöll nämligen varsin mugg.



På mammas stod det världens bästa mormor och på pappas stod det världens bästa morfar.
Sambon och jag skall nämligen bli F Ö R Ä L D R A R (om allt går som det är tänkt).
Vi väntar barn.
Alla födelsedagsgäster reste sig av chock och kramades och skrattade och grät en hel del.



Jag grät redan innan mamma hade fått fram muggen och sambon stod och försökte fota reaktionerna.
Nu efteråt minns han inte ens att han har tagit några bilder alls.
Vi var väldigt nervösa och förväntansfulla.
Jag var jätterädd för vilka reaktioner vi skulle få.
Jag hade liksom gått och bävat för att alla skulle rycka på axlarna och knappt gratulera.
Fast jag borde ju vetat bättre med min härliga familj!

Det var en helt otrolig dag med solsken, lyckotårar, skratt och kramar!
Vi fick dela vår glädje med våra närmaste och det var väldigt många känslor i omlopp.
Vi valde att inte berätta tidigt i graviditeten utan väntade tills den första "säkra" gränsen var nådd och vi hade varit på inskrivningssamtal.
Det var en låååång och svår väntan och längtan efter att få dela vår lycka med dem vi älskar.
Lyckligtvis kom min födelsedag så lägligt så att vi kunde berätta för alla samtidigt.

Nu vet också de flesta av våra vänner.
De närmaste har fått veta lite "då och då" när vi träffats eller hörts av.
Jag har fortfarande inte berättat på jobbet men skall göra det så fort semestern är slut och alla är tillbaka.

Nu har ni också fått ta del av vår lyckliga "hemlighet" även om ni kanske har anat varför jag har käkat gröna oliver och lekt törnrosa den sista tiden!

... har det ändå varit idag.
Mamma kom ut på hojjen i morse med fika, tidning och oliver!
Oliverna tog slut igår så det kom väldigt lägligt..
Mamma är BÄST!

Baloo har en sån där sovdag idag.
Jag har också tagit en liten lur här på kvällen så nu är jag oförskämt pigg.
Semestern hade inte kunnat vara lägligare nu när jag är i en trött period.
Får lite ångest av att den snart är slut och att jag inte har varit på stranden än!


Nästa vecka skall jag hitta på alla möjliga "semestersaker".
Då har förhoppningsvis min lilla hund slutat löpa.
Hon har höglöpt ett par dagar och är inte så rolig att ha att göra med just nu.
Och eftersom hon inte kan vara ensam och jag inte vill bli vräkt så är jag beroende av att lämna henne till min mamma, som har en hanhund, föstås.
Och idag har han opererat bort en knöl så då är det inte så lägligt med en fresterska som Tessi..
Alltså sitter vi här, den ena mer trött än den andra.
Tur man har sällis i form av Marrebus.
Och sambon som kommit hem tidigare från jobbet idag!

Det är ju faktiskt min dag idag.
Min födelsedag alltså.
Jag fick massa fina hudvårdsprodukter av sambon från Mary Kay.
Men eftersom jag firade min dag i söndags så känns det inte riktigt som min födelsedag idag, även om jag varit både i tidningen och på radion och haft facebook samt mobilen översvämmad av grattis.
Så kan det va.
Jag fick så fina presenter i söndags av familjen.
Det var en speciell dag som vi alltid kommer att minnas och bevara i våra hjärtan, sambon och jag.

25 år är inte så gammalt va?
Jag tänker låtsas som att det inte är det.

jag skulle på tidigt möte på morgonen, sambon skulle köra lite båt åt någon grupp nere på sjöräddningen och sen gottade vi oss med fika på fiket! Gamla ringduvan vid österport alltså.

Jag saknar ringduvans stora menyer och valmöjligheter på mumsiga mackor,
men som fik fungerar det ju helt okej även då jag föredrar vinäger mer nu för tiden.
Fick tillbaka en hundralapp för mycket på min femhundring och lämnade duktigt tillbaka den när jag (otippat!!) räkande ut att det inte stämde. Karma ni vet. Karma och ärlighet. Det kommer man långt på i livet.

Sen tittade vi in i nya inredningsbutiken Garage1 som ligger i Ahlyrs gamla bilaffär.
Superfina saker! Helt knäpp blir man.
Köpte inget igår men skall nog knalla in där en annan dag när jag har lite mer tid till att strosa.
Jag skall ge mig ut någon dag nu under semestern och strosa gärnet i Visby innerstad nu när den blommar och alla sommarbutiker är öppna! Jag gillar sommaren!

Langos på Gröna Lund har varit en favorit i många herrans år.
Så ett litet glädjetjut var verkligen på plats när jag hittade en Langosbuss på hamnen!!









Lillasystern och sambon åt langos med texmex men den som jag åt med rom, rödlök och gräddfil är ju helt klart godast! Om jag får tycka..
Spring genast ner på hamnen och prova om ni inte gjort det innan!!

I måndags regnade det sådär härligt.
Helt perfekt matchning till mitt humör.
Jag sov bort nästan hela dagen.
Helt slut var jag!
Det tar på krafterna att ha kalas!
Det känns som att jag har diskat efter kalaset hela veckan och det är inte förrän imorgon jag fyller år på riktigt.
Men så mycket firande i morgon blir det nog inte.
Känns som att jag redan fyllt år.
Och så har jag fått så många fina presenter.
Även om jag redan har nästan allt man kan önska sig.
Hmm.. Mys.. Kärlek.. Pirr..


Den riktiga skatten är inte i slutet på regnbågen.
Jag vet precis vart den är.
Men det säger jag inte..

En av mina fina lyktor gick paj i flytten, men det gör inte så mycket.
Har två till och de kostade inte direkt skjortan.



Det sköna är att det snart är riktig ordning här hemma!
Jag behöver packa om i förrådet så att jag får ut lite saker men sen är det klart!
Bara någon hylla som skall sättas upp och lite pyssel sådär.
Men det hann bli fint till kalaset i söndags då familjen var här och firade min födelsedag.
Och en annan sak..
Men det får bli ett eget inlägg någon gång i framtiden när jag är redo.
Kanske om någon timma, kanske om några dar.
Det vet man aldrig säkert.

I morgon är det min riktiga födelsedag och jag väntar ännu på present från min kära sambo.
Jättespännande är det.
Han brukar alltid hitta på något helt oväntat och gulligt som passar mig perfekt.
Eftertänksamma presenter helt enkelt.

Nä, nu skall jag äta lite gröna oliver och fortsätta med disken.

"Masken kryper i vårt land,
utan öga,
utan tand.
Staren kommer på visit.
Maskens mamma ropar: smiiiiiiit"

Idag har vi varit i stan och handlat till kalaset på söndag.
Det blir massor med mumsiga saker.
Och jag har fått mina efterlängtade oliver.
Gröna förstås!

Så på söndag bjuder vi på: potatissallad á la Emelie, pastasallad, somrig grönsallad med melon och helgrillad fläskfilé.
Sen fikar vi på kladdkaka med grädde och bär.
I morgon blir det att ta ett sista ryck här i lägenheten så att den är presentabel inför söndag och sen skall det lagas mat. Jag måste handla till "innan-maten-minglet".
Tyckte att vi kunde ha tandpetare med smarriga saker på till minglet men sambon såg så märkligt skeptisk ut när jag förklarade hur jag ville ha det. Han tyckte att kryddiga korvar och goda ostar på tandpetare var något av det konstigaste han hört. Mamma har gjort så hela min uppväxt, typ. Men det kanske är ännu en av hennes USA-vanor som hänger kvar. Sambon och jag har levt tillsammans i så många år att jag ibland glömmer bort att vi inte delar uppväxt (hade varit väldigt märkligt om vi gjort det faktiskt, haha). Det händer lite då och då, att sambon ser på mig som om jag vore en utomjording. T ex så har mamma smällt upp en flagga på vår fasad. Något som INTE togs emot väl av sambon. Han har ojjat sig över den där flaggan i flera dar och jag försöker övertala honom om att vi skall ha den kvar! För mig är det självklart att man flaggar när någon fyller år för att visa uppskattning och för att den personen skall få känna sig speciell på sin dag! Likadant med frukost på sängen. Att man anstränger sig åt någon annan liksom. Men för sambon är det inte lika självklart. Eller julen, herregud, julen. Jag tänker inte gå in på julen. Det är svårt att få till det så att båda blir nöjda och känner sig bekväma med alla kompromisser vi måste göra. För kompromisser är vårt ledord och har alltid varit. Vi är nämligen vansinnigt envisa båda två. Vi måste komma överens annars går det inte. Det är inte en som bestämmer i vår relation, vi bestämmer tillsammans, här går det inte att köra över nån åt något håll. Och det är jättejobbigt emellanåt, men resultatet blir alltid bra. Vi blir oftast nöjda båda två när vi kommit fram till ett gemensamt beslut. Ja, någon toffel det har jag verkligen inte fallit för, det skall Gudarna veta!

Meningen med livet måste vara att gå bland åkrar och ängar, tillsammans med sin fina hund lös utan koppel och långt från människor, vägar och ljud annat än syrsor som spelar i skymningen.

Härligt med ljumma sommarkvällar.
Härligt att äntligen kunna gå utan koppel i det fria igen.
Härligt med en hund som hoppar upp på en av ren glädje och tacksamhet.
Lycka när den är som bäst.

Här har vi gått på järnvägsspåret, redan en klar favorit!
Man kommer ända in till stan om man följer vägen.
Jag ska ta reda på vart vägen slutar en dag och trotsa sjukgymnastens promenadgräns på 30 minuter a la drottning Silvia.

Här sitter min söta mamma med de absolut sista grejerna från lägenheten.
Utan henne hade flytten varit omöjlig! Hon har kämpat mest av oss allihop!
Hon har ett hjärta av guld!

Vi började med midsommarlunch, spelade kubb i det något kalla men ändå soliga vädret.
Sen avslutade vi med grill och jordgubbar!

Sen höll väl festen på hela natten lång, fast jag befann ju mig i soffan hos sambon!
Så här fina var vi!