❤️B U S A M E D E M L A

Fyra barnfamiljer. Åtta vuxna. Fem barn. En hund. En katt. Fullt ös. Brödrost med smält plast. Skjorta med potatisgratängskladd. Trötta småbarnsföräldrar. God mat. Skratt och fniss. Kärlek. Vänskap. Pussar och tjuvnyp. Förväntningar inför nytt år. Sentimentalitet för året som gått.

Gott nytt år på er kära bloggläsare!

Men idag blev den vält. Landade bredvid en naken liten man och sen åkte den ut i kylan. Med buller och bång! Moahaha..

Dabadabadadada..

Just nu är det sovkris här hemma. Pysen vägrar att sova både på dagen och på kvällen/natten. Det har pågått ett tag nu och jag är så urbotatrött på att lägga ett ledset och skrikande barn. Inget spelar roll heller. Vi har testat att "tvångs-lägga" honom i tid när vi vet att han egentligen är trött. Vi har testat att vänta ut honom till sent sent på kvällen. Vi har testat läggning i vårt rum med oss var och en för sig och båda tillsammans. Vi har testat läggning i hans rum i famnen. Vi har testat i hans rum i egna sängen. Vi har testat soffan i vardagsrummet. Vi har testat med massor av välling. Vi har testat utan massor av välling.

Det slutar alltid med att han gråter stora krokidiltårar och vill ner på golvet. Jag hoppades att det skulle lugna ner sig nu när han kan gå ordentligt men icke. Det verkar bara bli värre. Alla rutiner har försvunnit och han springer mest omkring och drar i allt. Som en övertrött virvelvind. Efter timmar av skrikgråt och virvelvindslek på golvet med trötta ögon som går i kors så kan man kanske lura i honom lite ersättning och har man tur så somnar han då. Annars får man börja om.

Det är så man får gråa hår ta mej fan.

Jag saknar gamla tider då han sov 12-15 dagtid och 19-06 nattetid (med flera uppvak förstås). Utan krångel.

Tar mycket energi det här.. På kvällen när han äntligen somnat och jag och sambon pustar ut i soffan de där tio minuterna innan vi också behöver gå och lägga oss, så tittar vi på varandra och suckar "det är tur att han är söt". (översättning: det är tur att vi älskar honom så mycket)

För lite över en månad sen flyttade han in till sitt eget rum och allt gick hur bra som helst. Men nu är det kaos.

Jag vet inte hur vi skall hitta tillbaka till rutinerna och hur vi skall få harmoni i detta hus igen. Suuuuuck!

Vi låter ämnet vila en stund! Min lillasyster är hääääär!!! Här hemma! Vi har lekt, busat, handlat och lagar nu mat tillsammans och ikväll blir det chips i mängder. Så otroligt mysigt. Va jag har saknat...

På onsdag åker hon till Stockholm igen så vi får passa på att träffas så mycket vi kan.

Det tränas faceshake,.

I går hade vi en sån där kanonmysig dag. Vi startade i Vatlings med fina familjen och traskade ut i skogen med barn, vuxna, hund, traktor, pulka och motorsåg. Efter en stunds pulsande och plumsande med liten härligt småsur lillfis i famnen så hittade vi till slut den PERFEKTA granen. Haha ni vet. "Henom" ska vi ha!!! Ba'.

Båda familjerna hittade efter en stunds ruskande var sin julig gran att ta hem och pynta. Vår skall få komma in idag och jag måste erkänna att jag är lite rädd faktiskt. Vi får se vem som river den först. Katt eller unge. Det blir nog en spännande jul det här. Kanske att julgransplundringen blir lite tidigare än vanligt i år..

Efter fika drog vi in till stan. Pappa och hans fru hade gulligt nog tjatat till sig barnvaktstid. Så vi drog på stan och handlade de sista klapparna alldeles själva. Åt libanesisk lunch, helt ensamma. Pratade. Skrattade. Höll handen. Pussades. Smågnabbades. Tävlade i borrning på classe (jag vann pga walk over då motståndaren var en fegis.. Hö hö..). Och stressade runt med resten av ön, fast lite mindre stressiga. Vi var ju lite nakna utan Sixten.

På kvällen fixades det skinka och idag är det FULL rulle. Kaotiskt men härligt på samma gång!

Och så har jag fått över 100 följande på instagram. De flesta verkar ha hittat mig genom någon konstig app. Märkligt. De försvinner säkert snart.. Så man får passa på att skryta lite så här innan.. ;)

Bjuder på lite morgonkaos eftersom Julia efterfrågade stökiga småbarnshem. NEJ Julia, du är INTE ensam!

Inspirerad av Cizzi vars son får en julkula i glas varje år av sin moster sedan födseln så gick jag till Åhléns och köpte en till Sixten. På ena sidan står det God Jul och på andra sidan 2012, året då Sixten föddes. Jag tänker att den kan vara rolig att ha genom livet som minne. Hans allra första julgranskula från hans allra första jul. Jag tycker att traditionen med julgranskulorna som Cizzi berättade om var så himla mysig att jag anammar den till mitt/mina små söta troll också. När de kommer upp i åldrarna så kommer det att krävas en gigantisk gran. När de fyller femtio så behöver de bo stort så att de kan ha ett enkilt rum till en gigantisk gran. Haha, nu for jag visst iväg. Skämt åsido. Vilken otroligt vacker och personlig tradition. Tack snälla Cizzi för tipset!

Nu gäller det att Åhléns fortsätter trenden med årskulor så länge jag är i barnploppartider. Annars kanske man kan göra själv med lim och glitter på något vis.

Här hänger den så fint i bordsgranen som Sixtens farmor och farfar ordnade åt oss.

Idag blir lilla hjärtat elva hela månader gammal. En månad kvar till ettårsdagen. Jag kan inte förstååå hur fort det här året har gått! Om två veckor avnjuter jag min sista mammaledighetsdag på väldigt länge. Jag hänger inte riktigt med känner jag, känns som att det var alldeles nyss jag stod här med stora magen och flåsade fram på mina vätskefyllda fötter. Åh va jag längtade och klappade på min fina mage. Med min fina Sixten i. Fina underbara Sixten.

Nu går han ganska bra, ibland längre sträckor, ibland några steg för att kasta sig i en famn. Han väljer oftare att gå än att krypa här hemma. Är vi någon annanstans så kryper han bara. Vi har inte bråttom. Det kommer när det kommer. Han är fortfarande lite vinglig så för mig får han gärna vänta på balansen ett tag till.

Humöret är dock inte så soligt just nu. Varken hans eller mitt. Men det är ju en övergående fas så jag tänker inte fokusera på det just nu.

Ord ord ord! Oj va han bubblar ur sig saker. Mamma, baba, gaj gaj, katten, heej, ajajaj. Han "pratar" meningar (fast man förstår ju inte ett smack) och tycker om att kommunicera och delta i samtal. Katten snackar han gärna med. Jag försöker hänga med så gott det går.

Och så huvudruskningar. Han ruskar på huvudet när vi får besök. På något vis förknippar han det med att "ta kontakt"" med folk. Kanske för alla härmar och skrattar. Jag vet inte riktigt men jag tänker mig att det är så. Att det är ett sätt att få uppmärksamhet. Haha, helt galet ser det ut! Han liksom slappnar av i fejset och gör en faceshake skulle man kunna säga. Jag måste komma ihåg och föreviga det på film.

Sen en tid tillbaka har han äntligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen också. Han kryper fram till kanten (ger sin mamma hjärtsnörp), slänger över benen och backar så fint ner. Jag har fortfarande inte blivit helt övertygad om att han behärskar det fullt ut och använder tekniken varje gång så jag står där beredd att fånga. Men än har han fixat det galant och alldeles på egen hand så jag kanske kan slappna av lite grann. Lite lite grann.

6 tänder är nu framme ordentligt med den han slog fram i fredags. En sjunde syns men jag räknar nog inte med den än. Svårt det där.

Att hålla huvudet mot tvättmaskinen när den centrifugerar är störtskönt tydligen. Han äter helst själv med händerna. Frukt är fortfarande blä men vi provar ändå, någon dag måste det ju släppa tänker jag. Katten gillar han skarpt. Lite för skarpt om man frågar katten som gärna kommer och gullar men vill vara ifred när han gått och lagt sig.

Eftersom vi har en rådande fas här i dagarna så blir Sixten ibland väldigt ledsen när han inte får till det så som han tänkt sig. Han kastar saker han får i golvet och han har så SJUKT med spring i benen. Han pillrar på ALLT och vägrar att slappna av för att sova på kvällen. Mycket som händer i hans söta lilla huvud. Jag försöker att bara åka med och försöka förstå vad han går igenom. Ge honom extra uppmärksamhet och göra mer saker tillsammans. Men helt lätt är det inte. På kvällen är jag ett trött och grinigt monster mer eller mindre. Då när energin är i botten. Men vi pussas också. Pussas och leker och kramas.

Vi missade farmor och fastermys (min farmor och faster) pga sambons halsont. Vågade inte riskera att smitta farmor. Tantu är ju 88 bast, då har man inte så mycket motståndskraft. Det måste man tänka på och vara ödmjuk inför!

Just nu sover namnsdagsbarnet (Sixten) och han verkar vara okej trots dagens jobbiga äventyr. Bredvid mig i soffan ligger en mysig hund och fiser. Vi är hundvakt åt mamma och bonuspappas hund medan de är i Stockholm och kollar in bonusbroren sjunga på julkonsert. I friends arena. Mäktigt. Det hade varit roligt att följa med men vi hade vår Sthlmstrip förra helgen. Vi hoppas komma iväg på musikal i vår istället.

Nu skall jag njuta av lugnet innan det är dags att krypa i sängs. Ta en sväng med hunden och sen förhoppningsvis få sova en stund innan Sixten behöver kalla in nattjouren.

Ja just, vi har sålt vår bil. Den är skeppad till fastlandet. Och Sixten slog sitt gå-rekord med 10 meter!!!! På självaste namnsdagen och allt. Herre min bus.

God natt.

Om man är väldigt känslig för blod och skadade barn så kan man sluta läsa här.

Idag har Sixten slagit sig ordentligt för första gången. Han satt i en plastback och lekte med gott humör, så jag lät honom sitta där. Samtidigt passade jag på att plocka lite. Om riskbedömning hade varit en os-gren så hade jag kommit sist. För när han ställde sig upp så välte backen och han landade med munnen på en hård kloss. Jag hann inte fram utan fick lyfta upp en tokblödande ledsen kille i famnen. Jag VET att blod och dregel ser värre ut än vad det är, men jag blev alldeles ställd över att det rann så mycket, och inte kunde jag lokalisera var det kom ifrån heller förrän det slutade att blöda.

Nu kommer vi till det blodiga och lite äckliga så sluta definitivt att läsa här om ni är känsliga.

Det visade sig att han slagit loss en bit tandkött just vid nya tanden. Där dinglade tandköttet, man ser en bit av de nya tänderna och det ser inte så fint ut kan jag meddela. Efter samtal med 11-77 och tandjouren så får vi komma på kontroll på måndag. Det går ändå inte att göra något nu. Aj aj aj min stackars lilla älskling.

Tänk att han skulle få en sån PUCKAD mamma av alla mammor i världen. Stackarn. Undrar om man någonsin slutar att skuldbelägga sig själv när ens barn gör sig illa.

Första blodincidenten. Han är åtminstone på ganska gott humör och verkar inte ha så jätteont. Men så har han inte fått mat än heller. Just nu sover han en stund. Man blir trött av att ha slagit sig. Stackars liten.

Precis som resten av ön hade vi strömavbrott på morgonen. Men under förmiddagen kom den tillbaka igen. Jag gillar när det är strömavbrott och allt blir sådär tyst och härligt. All elektronik som vanligtvis surrar stängs av och man riktigt hör hur tyst det blir.

Det är inte varje dag Sixten och jag sover middag tätt intill och nära nu för tiden. Oftast sover han i sin säng (eller kortare stunder i bil eller vagn) och jag passar på att göra braiga saker. Men idag myser vi riktigt ordentligt. Hans humör är inte det bästa idag och det är väl egentligen oväsentligt varför, men gåtränandet tar massor av energi märker jag. Han far runt som en virvelvind, pillrar på ALLT, blir jätteledsen när han ramlar eller när saker inte går som han vill och även fast jag tycker att det är jobbigt så gör jag allt för att trösta och hjälpa. Det är ännu jobbigare inuti Sixten. Det sista han behöver är en mamma som behandlar honom som en "trotsig" unge som måste lära sig att lyda. Han behöver extra mycket kärlek och närhet. Snart kan han gå stadigt och då är frustrationen borta. Precis som med alla hans andra faser. Men jobbigt är det. Speciellt läggningarna på kvällen.

JAG VILL INTE HA EN UNGE SOM LYDER! Det är inte mitt mål med mitt föräldraskap. Så. Var bara tvungen att säga det. När skall jag lära mig att säga ifrån? Sätta ner foten? Stå upp för mina värderingar och mitt sätt. Sixtens sätt.

Suck.

Idag spenderade vi förmiddagen på lekhäng. Pratade lite om nyår (jaaaa!!!) och sånt där ytligt och djupt över en kopp te medan barnen lekte harmoniskt på golvet (hehe). Jag upptäckte att Sixten bara går här hemma tydligen. Skall undersöka om det är strumpornas vara eller icke vara som är skillnaden eller om han bara vill gå i hemmets trygga vrå. Åh, jag vill lekhänga jämt. Inte jobba. Bara lekhänga.

På eftermiddagen härjade vi runt över halva stan. Jag skulle göra kopior på ett par foton och handla lite grejer. GLÖMDE att hämta ut paket och att köpa frimärken till julkorten. Ahh, de blev så fina!! Jag kan tyvärr inte bjuda på ett här innan alla har fått. Man vill ju inte paja någons upplevelse.

När vi kom hem mötte vi en sjuk sambo/pappa. Han blir nog hemma på soffan ett par dagar. Hoppas jag och Sixten slipper bli sjuka!

Kvällen har således handlat om mat/städ/bebis/bad/läggning delux och jag är heeeelt färdig i skallen. Jag skall lägga mig strax. Men först behöver jag gå ut med soporna. Helst innan ögonen ramlar ihop.

Igår var pappa här på kvällen och lekte med Sixten. Min pappa alltså. Sixtens morfar. Då var det iiiinte städat. Han skulle ha kommit ikväll istället, haha, för nu ser det nästan okej ut. Åh va man blir glad i hjärtat av att se hur fantastisk mycket kärlek det strålar dem emellan. Sånt gör mig så själaglad. Att se Sixten ha fina och egna relationer med andra människor överhuvudtaget gör mig alldeles varm i hjärtat. Än så länge är han så trygg och öppen. Charmar de flesta. Måtte han aldrig bli "bränd".

Saknar systrarna och lilla kusinen. Skithav. Nä om man skulle bygga en bro.

Fick reda på löneförhöjningen idag. Ok. Säger inget mer.

I morgon skall vi till jobbet och leka. Sen väntar lunch med mamma. Kanske kommer jag ihåg frimärken och paketet som skall hämtas ut då!

Alltså nu går det så rackarns fort. Idag ser man tand nr 6 (andra uppe) och han har satt fart med sitt gåtränande på allvar nu. Hemma går han emellan saker ganska långa sträckor sen igår. Ett tag har han ju bara sprungit fram och tillbaka längs med saker men nu släpper han taget och går flera steg. Det är häftigt att se hur han väljer att gå istället för att krypa. Det är verkligen spännande det här. Snart kanske han går riktigt stadigt och "på riktigt". För jag räknar inte det som att han kan gå förrän han behärskar det. Men första stegen har han ju tagit (på tiomånadersdagen) men vi räknar inte det som samma sak. Det är ju så olika det där. Vad man räknar och inte räknar. Alla föräldrar har ju sitt sätt.

Men alltså kolla här vad han har stabiliteten och längden inne för att göra.. Hur kan han växa så fort??

Nu är vi hemma igen. Bloggappen fungerade inte under helgen men jag hade ändå inte riktigt tid för bloggande om man säger så. Därför måste jag ju dela med mig en snabbis om vad vi gjort under helgen så att jag kan titta tillbaka i arkivet och minnas sen.

Fre: uppstigning tiiiidigt. På båten hittade vi skönt leksällis i barnhörnan och det var faktiskt vår premiärvistelse där. Tidigare båtturer har han varit för liten men nu så. Tyckte det var väldigt slitet om man får lov att vara lite konstruktiv och ge kritik. Ny matta, lite fräschare och fler typer av leksaker hade gjort hela grejen till en lite angenämare upplevelse för en ganska billig peng. Hör ni det destination Gotland.

Efter båten åkte vi direkt till IKEA för lunch och shopping. Sixten sov förmiddag i bilen och var piggelin hela shoppingvistelsen så det var jackpot för hela familjen förutom sambon då. Han muttrade och gick lååångt framför mig som förlorade mig i drömmarnas värld på varje avdelning. Nästa gång åker jag fan dit själv. Alternativt hänger in båda i barnpassningen. Med två stora tallrikar köttbullar.

Efter IKEA gjorde vi Kista centrum. Sen tog energin slut och vi surade alla tre innan vi äntligen kom hem till äldsta syrran. Till nästa gång: efter uppstigning tjugo i fem+båttur är det jävligt dåligt med en heldag shopping. Skilsmässovarning på den.

Humöret steg när vi fick träffa våra nära och kära. På kvällen kramades vi och åt tacos. Näst yngsta syrran joinade och vi hade en trevlig kväll med ungar som somnade tidigt och giftig glögg i soffan. Jag somnade som en klubbad säl.

Lördag: förmiddagshäng hemma. Pojkarna lekte fint tillsammans och vi bestämde oss för att testa pulkabacken. Sixten sov sig dock igenom hela upplevelsen men hade han varit vaken så hade han sett sin mamma och äldsta moster balla ur i backen med bebispulka och snowracer. Vi överlevde och svanskotorna är hela.

På eftermiddagen åkte vi in till gamla stan för att gå på mysig julmarknad och få upp julkänslan lite. På ett pyttelitet torg hade de tryckt in så många stånd som möjligt och det var knökat med folk. Istället för att backa och gå någon annanstans så kastade vi oss in i julstämningen. Fan man backar ju inte för en utmaning av de tuffare slagen liksom. Med panik i blicken försökte vi få en titt över huvudet på folk in i stånden. När vi äntligen kom ut så hurrade vi lite som när man överlevt något man trott man skulle dö av. Det var en mäktig känsla.

Sen gick vi till min yngsta systers butik och handlade choklad! Åh va jag har saknat henne. Galet mycket! Jag har fortfarande inte vant mig med att ha henne på andra sidan vattnet. Tillsammans åkte vi sen till K centrum och åt kvällis. Efter det gick vi hem och såg på mycket bättre till kraset av chips. Nattningen av lilla S var tuff då han sov middag för länge i vagnen. Men tillslut somnade han med en förälder på varje sida. Såna där kvällar är jag så himla glad över att vi är två.

Söndag: uppstigning och iväg till Husby-badet OCH VARFÖR HAR VI INTE ETT ÄVENTYRSBAD PÅ ÖN FÖR? Region Gotland eller någon asrik privatperson/entreprenör, jag önskar mig ett äventyrsbad i julklapp. Tack på förhand. Det var en härlig förmiddag och Sixtens första besök på badhus. I barnpoolen kröp han omkring och åkte rutschkanor och bubblade i bubbelbadet. Det var fotoförbud tråkigt nog, men vi har fina minnen. Sixten är en riktig fisk. Vi får ge oss ut till hemse helt enkelt. Roligast var grottan med strömmen som vi åkte runt i varv efter varv hela sällskapet.

Lunch intogs på centrum. Sen gick vi hem och hade barnkalas för tvååriga kusinen. Ballonger, paket och tårta. Snart fyller Sixten år, lääängtar!

Efter middag och mys åkte vi med sorg i hjärtat mot båten igen. Vi släppte av lillasystern hos sitt och jag grät krokidiltårar en lång bit av vägen. Nära Nynäshamn mötte vi oroväckande många bilar. Vi hade visst tagit fel på tiden och missade såklart båten (som inte var ombokningsbar för säkerhets skull). Tillbaka till Kista och sova en natt till. Extramys.

Måndag: fastnade i en bilkö på väg till båten. Kände både hopp och förtvivlan inför en extrakväll till i Sthlm men vi hann faktiskt med! Och det var skönt att gå in till grannen och hämta hem katten. Skönt att komma hem till ett rent hem dessutom. Jag kan inte resa iväg om det inte är rent hemma.

Ja jisses. Jag har säkert glömt hälften. Hej på er igen! Skönt att vara hemma. Bloggappen hoppade igång i går kväll som av en magisk slump. Haha. Så kan det gå.

Då pysslas det med sånt här (se bild längst ner i inlägget). Tur det finns lim. Jag kan nu glatt meddela att Sixten når lite längre. Hans armar verkar ha skjutit fart som ett par bönskott här i dagarna. Inget sitter säkert här inte.

Så har tand nr 5 ploppat. Äntligen har han fått sin första i övre raden. Nu hoppas jag att tänderna kan lugna sig lite grann och att vi kan få igång ätandet igen. Istället för tandploppande verkar lära-gåandet ha satt fart igen. Spännande att se honom ta små steg hit och dit. Krypa går ju fortast men han använder sig av fötterna mer och mer. Snart brakar det väl lös kan jag tänka och då är det nog ingen lugn stund alls längre. Härligt!