Här kommer natten..
30 December 2012
Dabadabadadada..
Just nu är det sovkris här hemma. Pysen vägrar att sova både på dagen och på kvällen/natten. Det har pågått ett tag nu och jag är så urbotatrött på att lägga ett ledset och skrikande barn. Inget spelar roll heller. Vi har testat att "tvångs-lägga" honom i tid när vi vet att han egentligen är trött. Vi har testat att vänta ut honom till sent sent på kvällen. Vi har testat läggning i vårt rum med oss var och en för sig och båda tillsammans. Vi har testat läggning i hans rum i famnen. Vi har testat i hans rum i egna sängen. Vi har testat soffan i vardagsrummet. Vi har testat med massor av välling. Vi har testat utan massor av välling.
Det slutar alltid med att han gråter stora krokidiltårar och vill ner på golvet. Jag hoppades att det skulle lugna ner sig nu när han kan gå ordentligt men icke. Det verkar bara bli värre. Alla rutiner har försvunnit och han springer mest omkring och drar i allt. Som en övertrött virvelvind. Efter timmar av skrikgråt och virvelvindslek på golvet med trötta ögon som går i kors så kan man kanske lura i honom lite ersättning och har man tur så somnar han då. Annars får man börja om.
Det är så man får gråa hår ta mej fan.
Jag saknar gamla tider då han sov 12-15 dagtid och 19-06 nattetid (med flera uppvak förstås). Utan krångel.
Tar mycket energi det här.. På kvällen när han äntligen somnat och jag och sambon pustar ut i soffan de där tio minuterna innan vi också behöver gå och lägga oss, så tittar vi på varandra och suckar "det är tur att han är söt". (översättning: det är tur att vi älskar honom så mycket)
För lite över en månad sen flyttade han in till sitt eget rum och allt gick hur bra som helst. Men nu är det kaos.
Jag vet inte hur vi skall hitta tillbaka till rutinerna och hur vi skall få harmoni i detta hus igen. Suuuuuck!
13:31:08
Vardagsliv
Kommentarer
Svar:
Tack för stöttande ord! Det går lite bättre nu. Fortfarande ganska sena kvällar men vi tar lite i taget. Han är inte så ledsen nu i alla fall. :)
busamedemla.blogg.se
Svar:
Tack! Det börjar reda upp sig lite nu. Läste att separationsfasen är som värst kring 11 månader. Så säkert därför. Plus att han lärt sig att gå. Världen blir ju helt plötsligt mycket större. ;) hoppas det går bra med inskolningar och nya verksamheten!
busamedemla.blogg.se
Trackback