❤️B U S A M E D E M L A

Hoppsan, haha.. Eftersom Sixten gick upp klockan 12 i natt, sov en liiiten stund till och gick upp definitivt klockan 2 så är jag lite trött i mössan idag. Så jag tänker sova. NU. Och jag struntar i om det är tänder, utveckling eller fan och hans moster bara det här går över INOM KORT. Men det är inte så illa som jag låter. Jag är lite trött och grinig. Sånt där som hör småbarnsåren till. Det känns tryggt att tänka att det är en övergående fas/period. Sixten har haft klockren sömn fram till nu så det är väl helt enkelt vår tur bara. Jag satt ju förra veckan och tänkte att snaaaart sover han säkert hela nätter. Åhhh va jag ska njuta. Så ja, tji fick jag liksom. Jag skall definitivt aldrig mer önska mig mer sömn eller klaga över något som ändå fungerar ganska så bra. "Någon" tyckte väl att jag var lite för bortskämd. ;D
Jag skall aldrig mer ta sömn för given. God natt!

Så var den uppe! Man ser lilla tandsingen när han flinar och skrattar. Men att fånga den på kort var det värre med. Än så länge i alla fall.

Han testade att bita på allt förut idag. Men inget verkade göra honom nöjd. Så han fick en kall morot och den gnagande han stadigt på ända tills han somnade. Just nu sover han alltså eftermiddag, på mitt bröst. Sömnen fungerar inte just nu. Kan vara tanden som spökar, eller bara lite sovkaos. Det finns ju liksom ingen display på ungen där det står vad som pågår. Man får ta det som det är helt enkelt. Det måste inte finnas anledningar till allt.

Här kommer kort på sötungen. Lycka till med att se tanden. Den är nere till hö i pussvänliga munnen hans.

Ja vi har ju liksom kommit hem nu. I måndagsnatt kom vi med båten. Sixten somnar ju för natten mellan 7-8 på kvällen så vi valde hytt. Därav kunde han sova hela resan, få mat när vi kom fram och sova vidare hemma sen. Smidigt.

Vi har haft en underbar (men kort) resa! To kväll - lördag fm i Oskarshamn och sen lö - må kväll på Öland. Det blir så sällan man träffar de där finingarna på andra sidan havet. Vi hoppas att vi ses snart igen!

På vår lilla semester hann vi med årets första kräftskiva, lekparkshäng, träning, skratt, hundmyyyys, lammet & grisen och en hel massa mer. Intensivt men roligt!

Jag är lite off just nu. Sixten odlar tand. Den där fruktade tandsprickningen som föräldrar berättar om med stora skräckslagna ögon har drabbat oss. Fast det funkar bra måste jag säga. Han är gnällig och dreglar massor förstås. På Öland kunde vi känna den vassa tanden och nu börjar man se att den kommit upp. Så det skall väl vara över snart. Annars ägnar vi dagarna åt att leka. Sixten klättrar på allt och slår sig ibland när jag inte hinner fram så jag försöker att vara nära så gott jag kan. Nu står han emot saker och släpper för att stå själv. Än så länge går det inte så bra. Men modig är han! Det måste jag säga.

Hur skall man ens kunna beräkna hur mycket packning man skall ha med sig till en liten. "om det blir varmt - kortbyxor" "om det blir kallt - långbyxor" "om det blir mittemellan - linnebyxor" "om blöjan läcker diverse spännande saker - femhundra bodys och tröjor" "om han kryper på något blött - extra av allt" "om dreglet är i sitt essä - ännu mer extra av allt och varenda dregellapp som finns i huset" och så strumpor och mössor i förbannelse. De har ju en tendens att försvinna all världens väg. Pga platsbrist i väskan så lär det väl sluta med 2 par trosor och kalsonger och ett ombyte kläder till mamma och pappa som vi får vända ut och in på för maximal användning.

Idag har det varit riktigt mysväder! Jag hann en promenad på morgonen när det fortfarande var växlande molnighet och det var tur, för resten av dagen har det regnat. Ömsom stilla, ömsom häftigt. Jag hann med min sista sväng förbi återvinningscentralen på ett tag framöver, för nu är förrådet så gott som städat. Sköööönt. Nu är det bara ytterst lite kaos kvar i grodans rum så är allt färdigt sen. Vi tog några dagar ledigt för lite bus och lek. Vi hänger ju mest på golvet nu för tiden och det var länge sen tvn var igång dagtid.

Min älskade farmor fyller 88 år idag! Sixten och jag har varit där och firat. Fina farmor! Hon hade tre barnbarnsbarn där under tiden vi var där och ett av dem sysselsatte sig med att tömma hennes lådor. Det kändes så otroligt bekant och fick mig att minnas tillbaka ur min egen barndom. Jag kunde både se och höra hur farmor och jag plockade bland alla saker, hur jag frågade och hur hon förklarade. Kära minnen. Älskade farmor. Är det någon jag är lik i den här världen så är det henne. Hon är en ruggigt bra förebild.

Sixten passade på att mysa med sin moffa lite extra. Vi åker ju till Oskarshamn och Öland i morgon på SEMESTER! LYX! Helgen efter åker hans moffa också av ön så det dröjer ett tag innan de ses igen.

Åh va jag längtar efter att få åka iväg! Fast det blir knepigt att gå upp klockan fem på morgonen när man vill sitta uppe länge och umgås. Jag får nog sova middag minsann.

Här bjuds på lite regn och moffa/barnbarnsmys.

Gullungen aka huliganen har ju verkligen kommit på det där med att klättra. Allt skall klättras på. Precis allt. Det gäller att vara med och fånga så han inte slår sig. Men det blir ändå snubbel hit och dit och det där lilla huvudet hans åker på smällar i alla fall. Oftast flinar han stort när han ramlar men ibland blir han rädd eller får ont och då rinner stora krokodiltårar. Så får man trösta och krama och gulla riktigt ordentligt.

När han busar som bäst så har han en viss typ av ansiktsuttryck, var kan jag ha sett det förut? ;D

Den senaste månaden har verkligen varit ett ordentligt språng i utvecklingen. Sixten sitter stadigt sen lågt tillbaka, kryper och reser sig mot saker. Han äter en hel portion gröt varje morgon med god aptit och har ändrat sitt sovschema. Han sover oftast en kort stund på fm och några timmar på em. Sen somnar han för natten nöjd och glad i egen säng med sin mamma sittandes och klappandes bredvid från 18.30-19.30 där nånstans. Ibland blir det ju annorlunda förstås, inget är ju liksom hugget i sten. Men i vardagen funkar det ganska så på rutin nu. Han vaknar för mat vid midnatt och somnar om (jag flyttar inte över honom till oss efter maten längre) och så sker uppstigning 5-6 på morgonen. Tiiiiidigt. Men jag klagar inte.

Frukostmålet har vi verkligen fått igång men resten av måltiderna går det trögt, så vi pysslar fortfarande med smakportioner av olika rotfrukter och grönsaker. Jag tänker att det får ta sin tid. Hellre att han äter lite och tycker att det är roligt än att vi skall stressa i honom en massa och skapa problem som inte fanns där från början. Onödigt.

Han har under månaden börjat bli lite reserverad för främlingar och väljer ut lite vem han ler mot, men får han ett hjärtligt och äkta leende så ler han oftast stort tillbaka. Han har fortfarande inget emot att vara i olika famnar och busa. (Han är ju inte rädd för främmande människor, mer sunt avvaktande.) Men oftast håller vi till på golvet och leker. Något annat som är nytt den senaste månaden är att han reagerar när vi går ut ur rummet. Ibland blir han ledsen men oftast stannar han upp och tittar efter en, så det gäller att inte ha för bråttom iväg och pejla av om det går bra att sitta kvar eller om han vill följa med. Jag går ju bara iväg för att hämta saker men jag vill inte att han skall bli otrygg. Han får gärna följa med om han vill.

Roligaste leken just nu: titt ut
Roligast att göra: undersöka och pillra på saker, läsa bok, lyssna på musik och mamma eller pappa som sjunger, klättra, lugga hår och ge sig på jakt efter fjärrkontroller och andra saker som inte är ok att leka med. Vi måste verkligen lära oss att lägga undan saker från och med nu så att vi slipper ta dem av honom.

Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig när krypet kommer så nu får vi passa vad vi lägger på golvet. Han kryper in i vrår och möbler (försiktigt) och jag bara flinar och tänker att han tränar "matematik". Bra grejor. Så han får hålla på så länge han är glad och inte slår sig.

För det mesta är han en glad och charmig unge som jag älskar något så otroligt! Oavsett humör förstås! Min lilla groda.

Nästa vecka åker vi till Oskarshamn och Öland för att hälsa på fina vänner, Sixten börjar bli en van fastlandspendlare nu. Det skall bli så roligt!!

Under vår senaste handel berättade Sixten högt och ljudligt att såna där liggvagnar man kan låna inte är något för honom längre. Han rullade ihop sig som en liten köttbulle och grymtade envist. Så ja, vad gör man. A mom's gotta do what a mom's gotta do!

Som inte var särskilt främmande alls. Vi har haft kusinen och mostern från andra sidan havet här på besök minsann. Då passade det bra med ett besök på lekplatsen här i kvarteret. Sixten fick sitta i sanden för första gången och det var verkligen spännande både för honom och för mig. Nappen åkte i som säkerhetsåtgärd eftersom allt ska i munnen och smakas på. Nog för att jag är en ganska fritänkande och tillåtande mamma men sandätning känns lite tidigt då vi ännu tragglar med gröt och smakisar.

Sixten satt där i sanden, alldeles tyst, fundersam och koncentrerad. Han grävde och kramade, viftade och tryckte. Jag höll mig lite passiv och lät honom upptäcka och utforska på egen hand. Så jag satt där bredvid och pysslade med min egen hög. Jag gillar nämligen också att leka med sand. Haha. Arbetsskada. Så där satt vi och pillrade i sanden och lyssnade till mostern och kusinens glada skratt när de lekte och då slog det mig vilken otroligt härlig höst vi har framför oss. Jag skall verkligen njuta och passa på att leka ute i det fria vårt sista lediga halvår tillsammans innan sambon tar över stafettpinnen. Tiden får gärna sakta ner och gå lite långsammare nu fram till jul. Tänk va mycket som hänt under det här året. Helt galet!

Vi har varit vakna länge. Sixten väckte mig genom att rulla ur sängen i morse. Innan ni dömer mig för den urusla mamman jag är och har intalat mig själv att jag är hela morgonen så kan jag tala om att det gick bra och han mår hur bra som helst. Han blev lite ledsen såklart och grät en stund, hade väl varit konstigt annars. Men inte en skråma. Tack gode skyddsängel för den. Jag inbillar mig att Sixten fått en extra tuff skyddsängel med flera sekels erfarenhet, det kan behövas med en så klumpig mamma (och moster). Jag borde förstås ha pallat upp sängen när jag insåg att sambon valde soffan i natt (Sixten låg inte i vår säng när sambon gick) men det gjorde jag inte, dum som man är. Så i fortsättning tänker jag försöka lägga över honom i sin säng efter nattmålet.



Olyckor händer. Alla. Så, nu vet ni det. Det var förmodligen inte sista gången han slog sig. Men FAN va rädd man blir, det var tur att sambon var hemma så jag kunde gråta en stund. Man blir ju så ledsen när ens små gullungar gråter sådär hjärtligt. Sen kommer skammen in som god tvåa på "saker-att-böla-för-skalan". För jag borde ju ha vetat bättre. Det är ju inte så att han är ett ovanligt stillsamt litet barn. Han skulle väl göra en cirkuskonst och vänta på sin slöa mamma så tog sängen slut helt plötsligt. Hu, stackarn. Nä, nog pratat om det här.

Förut idag så satt det en liten kille och lekte med sina saker. Han sitter nu kanonbra utan stöd och ramlar näst intill aldrig. Tippar han så gör han det lugnt och rullar över på mage efteråt. Idag tyckte jag mig se ett krypförsök också. Han tar sig ju dit han vill, både bakåt, åt sidorna och en bit framåt men det där riktiga krypet väntar han med. Istället står han på alla fyra som en "apa" och sträcker upp ena benet i luften. Det är en liten cirkusartist det här helt klart! Jag fattar inte hur stor han blivit! När hände det?

I morse hade vi grötkrig så det spröt om det. Sixten har massor av saker att prata om och göra - förutom att äta gröt. Men lite får man ju i honom mellan varven. Jag brukar sjunga, då ler han stort, och då gäller det att passa på med skeden.

Jag är dock orolig för att han inte tål gröt, eller nått. Första gången han fick gröt så blev magen dålig, så vi hade ett långt upphåll. Han blev förkyld i samma veva så vi tänkte att det kanske berodde på förkylningen, så nu tänkte vi prova igen men nu har han fått gröt lö-ti (en mildare havregrynsgröt) och idag blev magen kass plus 38.6 i temp.

Sjukvårdsupplysningen sa att barn kan bli lite konstiga i magen ibland. Sådär tryggt va? Jag tänkte ge det en dag och se hur statusen är i morgon. Annars får vi väl boka tid på vårdcentralen eller var man nu tar vägen. Vi har ju inte gjort några såna där besök än. Så vi ringer väl BVC i morgon och frågar.

Glad är han i alla fall busungen min! Och sådär underbart söt så jag smäller av.