Den senaste månaden har verkligen varit ett ordentligt språng i utvecklingen. Sixten sitter stadigt sen lågt tillbaka, kryper och reser sig mot saker. Han äter en hel portion gröt varje morgon med god aptit och har ändrat sitt sovschema. Han sover oftast en kort stund på fm och några timmar på em. Sen somnar han för natten nöjd och glad i egen säng med sin mamma sittandes och klappandes bredvid från 18.30-19.30 där nånstans. Ibland blir det ju annorlunda förstås, inget är ju liksom hugget i sten. Men i vardagen funkar det ganska så på rutin nu. Han vaknar för mat vid midnatt och somnar om (jag flyttar inte över honom till oss efter maten längre) och så sker uppstigning 5-6 på morgonen. Tiiiiidigt. Men jag klagar inte.
Frukostmålet har vi verkligen fått igång men resten av måltiderna går det trögt, så vi pysslar fortfarande med smakportioner av olika rotfrukter och grönsaker. Jag tänker att det får ta sin tid. Hellre att han äter lite och tycker att det är roligt än att vi skall stressa i honom en massa och skapa problem som inte fanns där från början. Onödigt.
Han har under månaden börjat bli lite reserverad för främlingar och väljer ut lite vem han ler mot, men får han ett hjärtligt och äkta leende så ler han oftast stort tillbaka. Han har fortfarande inget emot att vara i olika famnar och busa. (Han är ju inte rädd för främmande människor, mer sunt avvaktande.) Men oftast håller vi till på golvet och leker. Något annat som är nytt den senaste månaden är att han reagerar när vi går ut ur rummet. Ibland blir han ledsen men oftast stannar han upp och tittar efter en, så det gäller att inte ha för bråttom iväg och pejla av om det går bra att sitta kvar eller om han vill följa med. Jag går ju bara iväg för att hämta saker men jag vill inte att han skall bli otrygg. Han får gärna följa med om han vill.
Roligaste leken just nu: titt ut
Roligast att göra: undersöka och pillra på saker, läsa bok, lyssna på musik och mamma eller pappa som sjunger, klättra, lugga hår och ge sig på jakt efter fjärrkontroller och andra saker som inte är ok att leka med. Vi måste verkligen lära oss att lägga undan saker från och med nu så att vi slipper ta dem av honom.
Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig när krypet kommer så nu får vi passa vad vi lägger på golvet. Han kryper in i vrår och möbler (försiktigt) och jag bara flinar och tänker att han tränar "matematik". Bra grejor. Så han får hålla på så länge han är glad och inte slår sig.
För det mesta är han en glad och charmig unge som jag älskar något så otroligt! Oavsett humör förstås! Min lilla groda.
Nästa vecka åker vi till Oskarshamn och Öland för att hälsa på fina vänner, Sixten börjar bli en van fastlandspendlare nu. Det skall bli så roligt!!