❤️B U S A M E D E M L A

Nu sätter boandet fart. Helvete va kreativ jag är just nu. Idéerna bara sprutar ur skallen och jag vill göra massor! NU! Jag har boll koncentration till övers för vardagliga saker vilket retar gallfeber på min sambo. Jag frågar samma saker hundra gånger och kommer inte ihåg att jag frågat ens. Jag måste se väldigt rolig ut med grubblarminen på och lite tom och ihålig skalle sådär..

Det är viktigt att träna inför stora mästerskap. Idag spelade jag kubb för första gången detta år och i morgon skall jag vara med i kubbvm. Hurra va bra det kommer att gå. Jim piskade oss i alla set. Nog för att han kan sin sak men det här bådar inte gott. Tur att vi spelar bara för att ha roligt!

Alldeles snart packar vi in oss i bilen och åker in mot stan. Sixten skall sova hos sin mormor i natt och jag skall få sova och bara va. Bara va gravid en stund. Vi skall nog klämma en bio också. Och en bit mat. Men i morgon förmiddag skall jag bara sova och läsa bok några timmar i sträck. Det är mycket ångest kring detta idag. Att lämna bort. Det är nästan så att jag ångrar mig. Jag vill liksom ha alla samlade. Vara tillsammans alla alla alla. Det är så typiskt mig när jag dippar. Seperationsångesten är alltid som störst då och jag fasar redan för förskolestarten om 1,5 vecka. Hur skall jag kunna lämna? Och hur skall jag kunna lämna när jag är mammaledig? Kommer jag ha ångest delux då? Filuren. Världens finaste.. 

Det är varmt. Olidligt varmt. Är man dessutom fet som jag så är det ännu varmare. Det är som att varje fettcell i kroppen alstrar värme och liksom kokar inuti en. Alla extra kilon gör ju det dessutom jobbigare att dra runt på den här kroppen också för säkerhets skull. Det var inge vidare att blossa upp i vikt inför den här graviditeten. Jag kan ångra det ibland. Jag som var så "duktig". Jag som hade kommit så långt. Men det går inte att läka en trasig själ genom att fixa utsidan, man måste börja långt inifrån. Ibland tror jag att det bara är att våga. Lite som med mina håriga ben som jag inte rakat på hela sommaren (yeeeeey!). Det är bara att hoppa från den där jävla trampolinen. Men när?

I år fyllde Fg 86 loppis 10 år. För mig var det första året som besökare. Jag är ju rätt så ny på de här årliga stora loppisarna och har mest hängt på småloppisar tidigare år. Det känns som att jag har upptäckt en helt ny värld. I sommarens små loppisbodar är priserna ofta ganska så höga på saker med stor efterfrågan. Jag är en loppare som vill göra billiga fynd. Därför är jag ännu nöjdare med att jag upptäckt alla dessa storloppisar för det är DÄR man gör de riktiga fynden till små summor.Ytterligare en väska. Denna är i fantastiskt skick. Dessa lite fula skinnväskor har verkligen fastnat hos mig! Så läcker förvaring, och de verkar inte vara så populära än till skillnad från pappväskorna som ALLA skall ha.En handväska lyckades jag också rota fram. Den är väldigt fin men luktar lite unket så den får hänga på vädring ett par dar så får vi se om jag lyckas få den lite fräschare. Favoritfyndet!!! En kopp i engelskt porslin. Jag ÄLSKAR engelskt blå-vitt porslin och fastnar direkt för de blommiga och snirkliga detaljerna. Jag funderar på att göra ett ljus av denna. Men är lite rädd för att den kanske spricker av värmen.

Med 90 dagar kvar till fullgången graviditet ger vi oss nu in i vecka 28. Snart är det dags för slutspurten och jag kan inte fatta hur galet snabbt det går den här gången. Det är omöjligt att hinna njuta och reflektera något vidare fast än jag har semester. Allt går i ett och jag har dragit det tyngsta lasset här hemma under en lång tid. Jag börjar bli ordentligt trött och längtar efter en sovmorgon jag aldrig kommer att få. Det är en hel del orostankar just nu kring hur vår det kommer att se ut när bebisen kommer. Kommer sambon att vara åt det friska eller sjuka hållet? Kommer jag att fixa två barn på egen hand? Hur kommer förlossningen att bli? Hur ont kommer jag att ha osv. 

Det blir inte så mycket loppis som jag önskat denna sommar. Men nu på lördag ser jag fram emot en längre runda på södra ön. Jag är ganska så selektiv och köper inte vad som helt för vilka priser som helst. Det måste liksom vara något som har en funktion eller något jag behöver. Förutom vackra ting jag trollar in i min inredning. Den här sleven blev jag glad av! Vi rensar bort plast här hemma (inte mycket kvar nu) så alla köksredskap jag hittar och tycker ser bra ut får följa med hem!Lerkrukor kan man ALDRIG få för många av. De köper jag på direkten om de är i fint skick och säljes för små femmor och tior. Lycka är när man hittar lerkrukor i lite roligare former och färger men då brukar också priset vara lite högre. Men här är ändå det finaste fyndet jag någonsin sett faktiskt. För det har min tvååriga son gjort. Han fastnade direkt för den här i en loppisbutik i lummelunda och bar runt på den under hela besöket. Så den fick följa med hem. Jag är ju svag för blå-vita ting jag också så han har väl ärvt det efter någon. Den verkar vara ett gammalt salt eller pepparkar då rumpan har små hål. Den har lika vackert blåsnikligt mönster på baken också. Riktigt fin!

Idag fick vi med oss sambon på permis i ett par timmar! Åh så fantastiskt härligt det var att få se varandra och kramas ordentligt. Umgås på riktigt.Vi åkte hem till min mamma och badade i poolen och mumsade glass från lännakiosken. Det var så härligt att få busa och skoja tillsammans i vattnet. Sixten njöt verkligen av att få ha sin pappa nära. Och jag med..

I lördags morse åkte sambon in på sjukhuset för tredje gången denna sommar. Jag hängde med på förmiddagen men söndag och måndag var varken jag eller Sixten förbi på något besök. Det var alldeles för lång tid emellan besöken och det kändes i hjärtat när vi åkte dit idag. Jag hade stora problem med att bita ihop och vara glad. Sixten blev så otroligt glad bara vi kom in på parkeringen och vrålade "pappa sjukhus" när han kom på vart vi var.

I morse skickade jag sambon in till sjukhuset med ambulans. Jag vaknade av att han ropade på mig. Då låg han iskall med sådan frossa att hela sängen skakade. Jag fixade trippla täcken, temp och vatten sen ringde jag 11-77. De bad mig ringa 112 med tanke på allt som händer med honom just nu. Så ambulansen kom och plockade med sig honom in. 

Hej vecka 27. Det hårda semesterlivet som "ensamstående" gravidis bjuder på onda fogar, hård mage och en trött kropp. Men i övrigt är krämporna noll. Jag saknar förlovningsringen och har svullnat nått kilo. Fötterna börjar ändra form lite smått. Värmen gör det inte bättre. Blivande storebror pratar om bebisen och allt känns så naturligt.

Jag har min syster med familj här på besök i en vecka. Det är härligt och intensivt. De små kusinerna som har ett år emellan sig är oftast gulliga mot varandra och bästisar, men så smäller det till och blir konflikter. Konstigt vore väl annat. Strandliv och utflykter är vad tillvaron består av just nu och jag är vansinnigt trött på kvällarna. Men det är fint. Det är härligt! Det är semester och precis vad jag behöver! 

Min lilla odling tar sig långsamt men säkert och jag lär mig av mina misstag. I drivbänken trivs paprika, chili, körsbärstomater och en liten nytillkommen physalis. Vi har fått många paprikor som växer sig stora och väntar på att få färg. Habaneron är den som tar sig långsammast. Tomaterna har tagit ordentlig fart nu när värmen är tillbaka. Många blommor och en hel del tomater trängs på de tre plantorna som börjar bli väääldigt långa.Rödbetorna växer fint men min dröm om en massa morötter går jag nog bet på. Både morötterna och rödbetorna kom ner i jorden väldigt sent och morötterna tar sig långsamt. Spenaten är dags att skörda för länge sen. Den börjar blomma vilken dag som helst. Även vår mangold är dags att plocka. Jag skall testa att så en ny omgång spenat och mangold, denna gången mycket tätare. Men vad har hänt med vår rucola? Den har blivit angripen av något och är alldeles trasig. Det får bli att riva upp och slänga.Sockerärtorna lever sitt eget liv och jag lyckades missa att binda upp dem. Det får bli ett noggrannare projekt nästa år. De börjar blomma nu! Som jag har väntat och längtat. De kom ner i jorden i senaste laget. Nästa år skall jag vara snabbare. I lådan bredvid växer den femte omgången rädisor. De är ju så tacksamma och snabbväxande att man bli alldeles lycklig när man går och väntar ihjäl sig på att allt annat skall ta sig. Och de är riktigt goda! Men det gäller att plocka dem i tid. Om de blir för stora så blir de alldeles för starka och träiga i smaken.Jag ryckte upp en planta idag för att se om det kommer något och jodå. Små pyttepotatisar hittade jag. De har verkligen blivit försummade. Inget vatten har de fått, ogräset härjar i hela landet och vi har missat en kupning. Nästa år blir det ett mindre land och förhoppningsvis behöver vi inte fokusera på sjukdomar och elände då (dock en bebis.. Ehh...) så då kanske det blir bättre. Vi får se i höst om vi lyckas få några potatisar! 

Dagen började med det sista pysslet innan kalasdags. Sambon var trött och hängig och fick sovmorgon medans jag och Sixten lekte. Blommor gör så mycket och jag önskar att jag hade energi och tid till att ligga såhär jämt. Fast då hade jag förmodligen inte uppskattat det lika mycket förstås. 

På förmiddagen idag hann vi med två Loppisar som gav några riktiga fynd. 


Sen bar det av mot en tillfällig Loppis vid Bro kyrka. Det första jag såg var en vacker lerkruka. Vid samma bord fanns även dagens bästa fynd!En riktigt fin trehjuling med flak. Färgen är klar och blank och den verkar knappt använd. Jag är supernöjd och Sixten också! 

Nu börjar jag närma mig det höggravida stadiet med stormsteg. 15 veckor kvar och vi går in i vecka 26 idag. 

Livets höjdpunkter så här långt:

Idag har vi haft en riktig fixardag. Sixten och jag ägnade förmiddagen åt att skrubba verandan. Den var helt svart och har förmodligen inte tvättats på ett par år. Jag vet att jag såg hur smutsig den var när vi flyttade in för ett år sedan men det var inte prio ett den sommaren eftersom vi hade så galet mycket annat att göra först. Bland annat fällde vi träd och upptäckte att det fanns rabatter och blommor under allt ogräs och högt gräs. Det börjar bli så härligt och fint ute hos oss nu! Några punkter på måste-listan finns ju kvar förstås men de skall vi nog hinna med innan sommaren är förbi. Jag tar gärna i lite extra denna sommaren än skjuter på saker till nästa då vi har en 3,5 åring och en 8 månaders bebis att ta hand om också. Jag har noll förväntningar på att vi klarar något alls utöver det vardagliga stöket då.Det var 30 grader varm och Sixten tränade på att simma med en flytväst. Igår åt vi middag på Bolaget tillsammans med bonusbröder. Familjemys på hög nivå. Nu är det verkligen sommar! Mer sånt här tack!

Idag var jag, magen och min lillasyster på besök hos mvc. Alla värden var finfina och än så länge verkar maten förse mig med den järn jag behöver. Jag äter ju inte ens vardagsvitaminer just nu så det var oväntat. Jag kan nog skippa dem med gott samvete ett tag till. 

Igår runt lunchtid lämnade vi Stockholm för att ta bilen till Rättvik. Målet med resan var att se Chess in concert som sattes upp i Dalhalla. Första stoppet blev best western-hotellet som ligger högt upp på en kulle i Rättvik. Vi checkade in, gjorde oss i ordning och gav oss ner på stan för lite mat innan konserten. Vi hamnade på en barbecue-restaurang på centrumets huvudgata och jag åt en fantastisk god Caesar-sallad på rekordtid. Vi lurade oss nämligen in på en fullsatt restaurang och lovade att vi skulle vara färdiga innan de inbokade gästerna kom. Dalhalla ligger i ett gammalt brott och har en fantastiskt fin scen. Det är verkligen en upplevelse i sig att bara vara där på just den platsen. Så här vackert var det när vi var på väg hem. Solen hade gått ner och det var en sommar-ljummen kväll med klar himmel.  Själva konserten var magisk! Kören och orkestern satte verkligen stämning och presterade i högklass. Chess har ju riktigt många fina kör- och orkester-godingar! Vi njöt och hade rysningar till och från under hela kvällen. I morse vaknade vi sådär lagom tidigt som de flesta småbarnsföräldrar gör när man har möjlighet att få sovmorgon. Jag får väl helt enkelt bara inse att det där med att dra sig inte funkar längre helt enkelt om man inte är extremt utmattad. Vi åt en mumsig hotellfrukost! Jag valde bara ut de delar jag var mest sugen på och kommer förmodligen aldrig någonsin att bli hungrig igen. Bara att få  äta hembakat bröd. Jag måste komma igång med bakmaskinen i sommar. 

Den här veckan har inte varit fullt så njutbar. Illamående från morgon till eftermiddag och en mage som gör ont och kliar. 

Nu är vi i Stockholm hela familjen. Vi hade hytt på en fullsatt båt och tiden passade så bra att Sixten sov middag hela resan efter att vi fått i oss lunch. Jag fick läsa i lugn och ro och sambon fick se film på tvn. En sån smidig resa har vi nog aldrig haft. Oftast hänger vi i det lilla lilla lekrummet i nån kvart sådär tills Sixten är uttråkad. Sen röjer vi järnet  över hela båten och klämmer minst en glass. Lilla bio-rummet har jag gett upp för det enda Sixten blir lockad av att göra där inne är att springa och hoppa mellan de olika nivåerna. Det verkar alltså vara hytt man skall satsa på.Kusinerna blev glada av att se varandra och det var fullt ös fram till läggdags. 

Idag hälsade vi på Graute gård som just öppnat för säsongen. Gården ligger i Hejnum mitt ute i magiska landsbygden. Mellan 11-17 alla dagar i veckan har du möjlighet att besöka gården och dess fantastiska djur samt gårdsbutik med tillhörande kafé. På graute gård möts du med värme och öppenhet och gårdens ägare Kjell & Jenny tillsammans med deras fyra barn tar emot en gäst på samma kärleksfulla och nära sätt som de tar hand om sina djur. På gården kan man kela med 5 veckor gamla kattungar, mata kaninerna med morötter och gå in i hagen bland lammen och deras ungar. I gårdsbutiken hittar du vackra lammskinn, kuddar, sittpuffar, armband och kött från gårdens djur blandat med annat smått och gott. 

Istället för att få provsvar från Karolinska skall de istället levereras från Visby lasarett till oss efter kontakt och konsultation med Karolinska när de har granskat alla bilder och bollat med varandra. Vi fick alltså åka hem tidigare! Vi kunde ta en tidig båt hem idag och fick extratid med Sixten som vi inte räknat med! Vi blev så glada och lyckliga över att få vara tillsammans igen. Sixten har flertalet gånger kramat mig spontant och brustit ut i ett lyckligt "åhhh mamma!" mellan all lek och allt bus. Nog har han saknat oss lika mycket som vi saknat honom även om han har haft full rulle med moster Maddi från morgon till kväll. Han har berättat om allt bus de har gjort, hon är ju liksom världens roligaste vuxna i hans ögon. Han hade varit orolig första natten men annars har han varit trygg och lugn. Han avgudar sin moster och hon är världens bästa barnvakt.