❤️B U S A M E D E M L A

Men det blev fortsättning följer. Igen. Sambons möte på Visby lasarett gav inte många svar. Läkarna här och på Karolinska är förbryllade och kallar honom för unik. De vet inte vad de skall göra med honom. Vad han än har så är det väldigt ovanligt och svårt att hantera. De "hoppas" att han har ett inflammerat kärl i hjärnan. Ett ryggmärgsprov skall göras för att kolla om de hittar markörer som indikerar på en inflammation. Men det är inte säkert att de hittar något om inflammationen är liten. Jag tror inte att jag klarar av att följa med som stöd på ryggmärgsprovet. Sambon skall sövas och jag fixar inte att se honom somna på en sjukhusbädd. Jag har varit med en gång förut och jag får nästan panik bara jag tänker på det. Djur som sövs är också otroligt svårt. Speciellt efter vi avlivade vår hund. Provet går fort och gör inte ont så jag tror att han klarar sig på egen hand. Han ser fram emot att få en djup powernap. Han diggade det sist.

Om det är en inflammation som orsakar propparna och som orsakat propparna 2009 så vet de ändå inte hur de skall gå vidare. Sambon har börjat med cellgifter i tablettform för att hjälpa inflammationen i magen och ett alternativ är att höja dosen ytterligare för att få bukt på inflammationen i hjärnan. Men det betyder att han skall äta väldigt starka mediciner under väldigt lång tid och biverkningarna är inte roliga. Hans kropp är redan så påverkad av alla kortisonkurer han haft det senaste året. Om man inte behandlar inflammationen riskerar man att blodkärlet täpps till helt och han kan få svårare men. Till exempel tappa talet helt och för gott. Eller bli förlamad i halva ansikte och överkroppen. Men det är inte säkert att något någonsin händer igen. Han kan ha haft otur två gånger. Men det känns inte så troligt.

Sambon tror att han behöver få bukt med inflammationen i magen för att hjälpa den eventuella inflammationen i kärlet i hjärnan. Hans tarmsjukdom är kronisk och kommer aldrig att bli bra men han måste få det här skrovet att upphöra. 

Jag förstår inte hur en inflammation i hjärnan kan vara OVANLIG. Så pass ovanligt att läkarna står handfallna. Specialister som skall kunna allt. Det kan hänga ihop med hans tarmsjukdom och inflammationen där. Men hur vet dem inte. Jag har googlat och banne mig så finns inget att läsa om inflammerat kärl i hjärnan. Och finns det inte på Google så är det fan illa. Skämt åsido.. 

Sambon mår bra. Han är något trött men han mår bra. Han behöver inte begränsa sitt liv något på grund av det här och det är huvudsaken. Att vi kan leva på som vanligt.

Jag vill bara att sambon skall bli frisk från allt. Jag är rädd och har svårt att vara positiv just nu. Jag undrar hur vår framtid ser ut. Hur vårt liv tillsammans kommer att se ut om 10 år. Hur ska vi tänka praktiskt kring allt det här. Så att vi är redo när saker och ting händer. Det som är i närmsta framtiden är vår älskade lilla bebis och jag undrar hur jag skall klara av vardagen med en nyfödd, en 2-åring och en sjuk sambo full med medicin och följande biverkningar.

Jag har alltid drömt om en stor familj. Med många härliga barn och många barnbarn. Sambon har alltid önskat sig två. Det räcker för honom och jag börjar förstå att det måste räcka för mig med om jag skall räcka till. Om jag skall kunna vara en bra mamma som är ensamstående i perioder när sambon är sjuk. Det gör ont att släppa den drömmen och inse att det här förmodligen är min sista graviditet. Det är mycket son gör ont just nu.