❤️B U S A M E D E M L A

I lördags var vi på bröllop och det var fint att få fira kärleken direkt efter allt det tunga. Jag såg den finaste bröllopsdansen jag någonsin sett. Så mycket kärlek! Rörd! Sixten och Torsten sov hos sin morfar. Det var jättekonstigt att sova hemma utan barn. Jag klarade inte ens av att ta sovmorgon. Den lär jag inte gå på igen. Alldeles för konstigt. 

Förra veckan var jag ensamstående på riktigt kan man säga, och i morgon åker sambon iväg till fastlandet och jag blir ensam med kidsen igen. Det är tur att jag är superwoman. 

Jag gör mitt livs inre resa (så här långt) just nu. Just precis nu. Jag lär om, får nya perspektiv, börjar älska mig själv så smått igen. Det är fint. Även om det inte är perfekt så har jag förstått att det är livet. Livet är aldrig perfekt och om jag skall leva mitt liv för att jaga perfektion så kommer jag att missa själva livet. 

Jag har en lång resa kvar, men det känns fantastiskt att få fortsätta den. Jag vet att det finna ljus i slutet av tunneln. Jag ser det. 

Till dilemmat. Vilken färg skall bordet få? det lutar åt en mörk bets. Vitt har även varit på tapeten men jag befarar att det blir slitet snabbare om det är målad yta. Det tål att tänkas på.

Vi hade tur med vädret även idag. Solen sken och vi gick till glassmagasinet och åt glass. Jag valde en sorbe med kokossmak som inte föll mig i smaken. Jag var sugen på något annat förmodligen. Vi går för övrigt bara till den gamla glassbaren. Plikten framför allt.

Kvällens vuxenmiddag lagade los panschos. När skall grabben lära sig tycka om pizza egentligen?

Jag satt själv i bilen med midsommardagsgriniga barn en stund och drömde mig tillbaka till Åminne och after beachens vindrickar-era. Sen kom jag ihåg hur dum jag blir av alkohol och hur mycket ångest jag alltid fick efter utekvällar och då var suget borta snabbt. 

I morgon har vi en ledig dag tillsammans innan sambon är åter i tjänst. 

Själva gosigheten kanske skapar följdfrågor och behöver förtydligas? Ni undrar säkert hur gosiga de vuxna var på en skala. Hur firade vi midsommar egentligen? Gick vi runt och liksom kissekattgos-gned oss mot varandra eller var partytältet fyllt med kuddar där liksom alla satt tätt intill och höll om varandra? 

Nä. Så gosigt var det inte. Men gosigt. Ändå. Klart slut.

I år bröt vi Vatlings-traditionen (fast vi firade ändå tillsammans) och gick tillbaka till en gammal midsommar-tradition. Vi firade midsommar i Mästerby med samma gäng som vi firade med innan Sixten föddes. Det var strax över 30 vuxna och massor av barn med spring i benen. Vi lyckades faktiskt få solsken hela dagen även om molnen runt omkring hotade med regn och rusk ett par gånger.Men myggen! Shit! Jag har säkert en miljon myggbett spritt över hela kroppen. En midsommarklassiker.Det var så himla mysigt att fira midsommar med alla gulliga barn och gosiga vuxna. Jag blev alldeles varm i hjärtat av att vara en del av den gemenskapen och se mina barn trygga med både barn och vuxna. Flera gånger kom jag på mig själv med att minnas tillbaka till barndomen och hur det var att vara en del av en så stor barnaskara på kalas. Så speciellt och spännande! Jag blev lite extra kär i mina barn och min sambo idag. 

Glad midsommar på er!

I år blev det inte så mycket som jag hade tänkt men jag är nöjd med det beslutet. I år är det rädisor, rödbetor, morötter (en hel pallkrage denna gång), sockerärtor och grönkål som trängs i pallkragarna. I drivbänken bor körsbärstomater, paprika, chili, jalapeno och habanero. I kryddlandet har vi blommande timjan, gräslök och koriander. I kruka har jag mynta och vilt vid stenmuren växer citronmeliss sen tidigare. 

Jordgubbar, smultron och solrosor växer också hemma hos oss. 

Sallad saknar jag, men det får det bli nästa år. I kryddlandet saknas en hel del kryddor också men det får bli vad det blir. Jag är sugen på broccoli, majs eller något annat roligt nästa sommar men vi får se hur familjen håller ihop och i vilket skick den är i först innan jag planerar för långt i förväg. 

Något speciellt någon av er odlar som ni kan tipsa om? Gurka till exempel? Är det svårt att driva upp gurkor utan växthus?

På ica var parkeringen inte full men välfylld, jag som tyckte att jag var smart som handlade mitt på dagen, en TISDAG och tänkte att jag slapp den galna midsommarruschen. Ha ha ha ha. Ha. Såg dessutom att HEMTEX har öppnat (hurra!!!!) men kände mig inte manad att trampa in där med båda barnen. Det får jag ta en annan dag.

Det känns hårt att fortsätta leva ett liv utan henne. Hon var en så stor del av det. Jag försöker motstå impulsen att ringa och fråga hur hon mår. Jag gråter och önskar att jag kunde resa tillbaka några år och sätta mig i farmors kök. Kramas, se in i varandras ögon och gråta några rörda tårar som vi alltid gjorde av ren kärlek. Men aldrig mer. Det är svårt att inse och ibland förstår jag inte riktigt att det verkligen är sant. Det är så sorgligt. Hur kan det vara sant när jag träffade henne nyss? Jag höll hennes varma hand bara dagarna innan på sjukhuset och fick den där innerliga kramen som var hon. 

Runt min hals hänger korset jag fick av henne i konfirmationspresent. Det får mig att känna mig nära. 

Livet bjuder på så mycket glädje, men också sorg. Jag antar att det är så det är. För alla. 

Nu vill jag inte berätta mer. Jag ville bara förklara min tystnad och frånvaro. 

Alltså VART tar tiden vägen? Den bara flyger iväg. Nu är vår lilla skrutt sju hela månader. Det känns som att det var nyss vi låg på bb och förälskade oss i varann för första gången. 

Det har hänt massor utvecklingsmässigt under den senaste månaden. Några dagar efter halvårsdagen lyckades han snurra runt från mage till rygg. För någon vecka sen kunde han börja sitta längre stunder alldeles själv utan ansträngning. Nu sitter han riktigt bra och ställer sig dessutom i krypposition. Hans pappa hejar på krypet men jag tycker att han kan vänta en liten stund till. 

Humöret är svajigt för det mesta just nu. Två tänder är på väg. Det gör ont och magen är i kaos. Vi har börjat ge Ipren, mest för husfridens skull (och för att han inte skall ha så ont såklart, men jag är ju och har alltid varit lite skeptisk till medicin överlag) och jag ruttnar snart ihop på det där med tandsprickning eller vad det nu så vackert heter. 

Torsten sover fortfarande ganska ofta men får ibland till en längre stund på eftermiddagen. Sen blir han väckt av att vi måste hämta brorsan från föris. Det är pyssligt att passa tider med bebis. 

Nattetid sover han ca 7-6 med ett uppvak då han vill ha mat. Precis som med storebror sover han i sin lilla säng första halvan och sen efter matstunden så samsover vi. Sixten kommer också in på natten och då ligger vi där alla tre i min halva av sängen. Trångt och gosigt. 

Matmässigt hade vi fått bra rull innan tänderna gjorde entré. Nu vill han knappt äta alls. Men strax innan åt han frukost-lunch-middag och fruktmellis. Resten flaska. 

Jag står min farmor väldigt nära och jag älskar henne massor massor massor och det vet hon. Liksom jag vet hur mycket hon älskar mig och mina ungar. 

Min personlighet har många drag från farmor. Jag är mycket stolt över de egenskaper jag ärvt och hon är en stor förebild för mig. 

Ahh, min lilla lilla bebis är en stor bebis! Hur gick det till? 

Nu är vi äntligen hemma. Jag är en jävla supermorsa ska ni ha klart för er. Min längd har förmodligen ökat med ett par centimeter, minst. Utmaningar växer man av helt klart. Jag är stolt över min prestation. För det var en prestation indeed att vara ensam på resande fot med två små barn. Det var mycket enklare än jag trott och barnen var på bästa humöret för det mesta. 

Vi har haft en jättemysig långhelg även om kusinerna har grälat om varenda liten pryl i universum. Det har varit en intensivkurs i medling och delande. Men lika arga som de kan vara, lika mycket älskar de varandra. De är väl mer som syskon än kompisar på nått sätt. Med ett år emellan dem blir det lite intensivt just nu när vi ses.

Vi har i allafall badat på badhus och cyklat på ramper och häng på stan. Barnen har hängt en timma på Ikeas "Småland" och vi har hunnit med en hel del. Det var synd att vädret var så dåligt hela helgen. Annars hade Kolmården eller Gröna Lund hägrat. Det finns även en lekplats med mulle meck-tema som vi var sugna på men det får vi spara på till nästa resa. Lekplatserna i syrrans område var också roliga! Junibackens Muminutställning var ett annat utflyktsmål som lockade. Det finns att göra i Stockholm. Vi kan förhoppningsvis resa dit igen innan det här året är slut. I sommar kommer de till ön så då får vi "gräla" vidare. 

Babyshowerns (för några veckor sen) huvudperson fick en liten bebis idag på sin födelsedag (galet) och allt. Några veckor för tidigt men så kan man ju aldrig veta när eller hur det ska gå till när en bebis skall möta världen. Hade jag inte haft Torsten att snusa på så hade den biologiska klockan gått bananaz. Underbara bebisar!