❤️B U S A M E D E M L A

Och nog för att utveckling är underbart roligt och jag är oändligt nyfiken på Sixtens vuxna jag så undrar jag lite var pausknappen är. Det går lite för fort känner jag. Alldeles för fort. Snart flyttar han hemifrån och då kommer mitt hjärta att brista. Haha, nej, förhoppningsvis inte. Men det är en svindlande tanke att han skall ta studenten och försvinna ut i livet, arbeta, träffa en kvinna/man, kanske bilda familj, i värsta fall flytta av ön (hu hemska tanke!) eller utomlands (då flyttar jag efter).

På dagens mät och väg så fick han siffrorna 69 cm och 8 kg. Han börjar alltså plana ut lite på längden. Skönt! Då kanske strl 74 räcker fram till hösten! Alla 68:or är nerpackade. Armarna är för korta.

Nya områden som utvecklats denna månad:

- Sixten rullar obehindrat från rygg till mage. Nu börjar han försöka skjuta ifrån med benen och drar dem under sig för att krypa iväg. Överkroppen är dock inte riktigt i synk än.

- Han har massor med nya ljud som är spännande, dock "pratar" han inte riktigt lika mycket som förut.

- Han ler mer än gärna åt främlingar. Helst män.

- När han skall sova så vill han oftast ligga på rygg/sida "själv" med sin mamma eller pappa nära. Så ligger han och pillrar på våra fingrar eller tröjor tills han somnar. Han drar våra händer mot sina kinder och gosar ner sig. Förut somnade han bara i famnen men nu bänder/böjer han sig för att komma loss. Men så återigen så är det bara famnen som fungerar. Det skiftar väldigt.

- Jag märker mer och mer att han har en egen vilja och gör allt jag kan för att respektera den och försöka förstå vad han vill/inte vill. Ibland går det bra, ibland inte alls.

- Han greppar och tar saker obehindrat och "dissar" sånt han inte vill ha eller är ett dugg intresserad av. Han tröttnar också fort på vissa leksaker. Allt skall fortfarande i munnen.

- Han älskar när vi sjunger och läser för honom. Han lyssnar och iakttar och ler förtjust åt de sånger han tycker om.

- För att få honom att skratta så kan man kittla honom eller höja honom snabbt i luften.

- När han äter så blir han lätt störd av saker/ljud runt omkring. Han tittar efter folk som pratar och släpper flaskan även fast den inte är slut.

- Han är fortfarande så charmig så jag dör en smula och jag älskar honom högt! Högst i denna värld och hela universum. Min lilla gulliga groda!

På lördag är det dop. Det pirrar läskigt i magen. Mest för att jag inte är helt på det klara med hur allt skall bli tror jag. Jag borde skriva upp allt som behöver göras så att jag inte missar något. Fy f rent ut sagt.

Vi skall fortfarande handla allt. Jag har gjort 2 av 6 bottnar och jaa, hjälp. Hjälp helt enkelt.

Igår var vi hos farmor och fick recept till soppan vi skall bjuda på. Så ikväll skall det provlagas. Gott!

Farmor lämnade med pelargonsticklingar så om en hel evighet (för en med dåligt tålamod) har jag rosa pelargoner!

Sixten gillar min farmor, det lyser i bådas ögon när de möts. Farmor pratade om hur tacksam hon är för att alla hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn mår så bra och är så fantastiska allihop. Och att hon fått vara med och SE alla (som hitintills fötts). Farmor är en underbar människa. Hon har lärt mig mycket om livet. Vi bodde bara några meter ifrån varandra under min uppväxt så jag har varit mycket med henne. "Tänk nästa vår Emelie, då plockar du blåsesippar (mitt barndomsnamn på blåsippor) med Sixten. Precis som vi gjorde när du var liten". Myyyys.

Jag är väldigt lik farmor på många sätt. Igår kom jag på ännu ett. Min förkärlek för blommiga klänningar och kjolar kommer förstås från farmor. Det var en uppenbarelse och aha-upplevelse kan jag säga.

Ja jisses. Nä, om jag skulle ta och baka en botten till och googla på hur man färgar sockerpasta.

Det har varit några ruggiga dagar men nu! Nu! Nu är solen och det fina vädret äntligen tillbaka. Sommartjej som jag är så älskar jag när solens strålar möter min hud! Jag mår så strålande bra av solen och värmen.

Sommaren är min, och jag skall njuta ihjäl mig. Jag, sambon, Sixten och Baloo.

Sixten har greppat saker länge och bra men inte "brytt" sig så mycket om sin omgivning sådär märkbart mycket. Han har tagit tag i leksaker som vi har gett honom och han har sträckt sig efter några saker. Men nu sträcker han sig efter precis allt. Vi upptäckte det i måndags då min sambo höll honom vid ett träd och han började plocka löv. Han är nu jätteintresserad av det mesta han ser och vill gärna känna på och undersöka allt. Håller jag honom i famnen och dricker isvatten så fascineras han av isbitarna som klingar i glaset och vill känna. Katten Baloo ligger ofta pyrt till och hår är helt fantastiskt tycker Sixten. Och mobilen, den vill han så gärna ta tag i när jag fotar. Idag upptäckte han också mina glasögon. Dags att skaffa linser kanske.

Det är så mycket som händer nu! Det är så otroligt häftigt att få följa med i hans utveckling. Han är så rörlig i kroppen och "med" (fast han har alltid varit väldigt "med" och social). På gotlandsbåten kom jag på honom flera gånger med att titta på människor och le stort. Haha, lilla charmgrodan. Vi pratar om det ofta sambon och jag, hur märkligt det är att man bara på en sekund kan känna så mycket kärlek till någon. Hur kärleken liksom bara tog oss med storm där på bb. Hur det kan vara möjligt att älska någon så mycket.

Idag har vi firat mormor. En riktig kruttant med all humor i behåll. Hon har alltid varit busig och bangar inte inför att bjuda på sig själv.

På kvällen åkte vi förbi jobbets avslutning med alla barn och föräldrar. Jag fick visa upp Sixten och krama om barnen som skall börja på storbarnsavdelning i höst. Mina första inskolningsbarn och ansvarsbarn. Tiden går så galet fort. Jag fick en jättefin tavla med kort på alla barnen. Mysiga minnen. Undrar om jag kommer att känna igen dem när de är vuxna och om de kommer att minnas mig?

Jag är så lyckligt lottad som har en sådan fantastisk mormor och ett sådant fantastiskt jobb att få komma tillbaka till sen. Det hurrar vi lite extra för idag! Hurra hurra!

Vilken mysig men intensiv helg vi har haft! Jag har inte ens haft tid att fota utan har varit upptagen med att leva och vara närvarande i nuet.

Att träffa familj och intensivumgås sådär är så otroligt mysigt men också ganska jobbigt emellanåt. Det har blivit många sena kvällar för oss och Sixten har lagt sig senare än vanligt. Det är skönt att komma hem till vardagen igen även om vi saknar många nära och kära som bor där i stor-Sverige. Sixten är väldigt lätt att resa med men hjälp va många grejer man släpar med sig fram och tillbaka. Det kräver sin hjärna att packa ordentligt och fundera ut vad man kan behöva.

Förkylningen hans har inte blivit ett dugg bättre. Men inte sämre heller. Han snorar och snörvlar. Ibland hostar han lite också. Ingen feber och på ganska gott humör ändå. Han är ju inte tät i näsan än så länge men vi får väl se hur det utvecklas. Jag planerar lugn och ro i veckan (förutom i morgon då vi skall fira mormor en snabbis) och hoppas att förkylningen skall ge med sig.

Finns det något finare än att hålla sitt lilla pyre i handen till söms? Förmodligen. Men för mig, var det kvällens absoluta höjdpunkt.