❤️B U S A M E D E M L A -

En vit värld.

31 Mars 2014

Var precis vad vi vaknade upp till i morse efter en natt med minimalt utav sömn. Som tur är har det försvunnit under dagen. Snön alltså. Sömnen behöver vi ta igen. Sixten har varit ledsen hela natten. Som mest sov vi i en timma i sträck. Annars har vi vaknat med täta mellanrum, han - otröstlig, jag - tröstande.

Han har varit andfådd i ett par månader (sen vattkopporna i januari) och haft en förkylning som vägrat släppa. Nu blev det för mycket och vi fick tid hos vårdcentralen idag. Där fick vi träffa en UNDERBAR läkare hitflugen från Örebro. Vilken människa! Rätt person på rätt jobb.

Sixten var tapper genom undersökningarna och jag som hade lunginflammation i huvudet fick ändra om till astma innan besöket var slut. Astma? Sixten?

Än så länge har vi bara konstaterat att han har trånga luftvägar just nu. Andningen är ansträngd och rosslig. Vi har fått medicin och han blir hemma resten av veckan. Nu skall vi vila bort det här. Jag har alltid tyckt att både förkylningsastma och astma i stort verkar så läskigt. Att det påverkar så mycket i livet både för den sjuka och alla runt omkring.

Jag har googlat astma och läst på hundra olika sidor förstås. Man skall tydligen INTE måla om hemma med barn under 1 år. Vi som fick hall och sovrum renoverade när Sixten var mindre än ett halvår. Och senare plastgolv utbytta när han var strax över ett halvår. Jävla skit tänker jag.

Jag ojar mig lite över att det skall bildas allergi, mot katten? Damm? Kvalster? Läste en skräckhistoria (förstås) om diverse kring astma och kände att NEJ. Det här ska vi inte ha!! Visar det sig att det är förkylningsastma eller astma så bestämmer jag att det skall växa bort. Men nu skall vi inte måla fan på väggen. Vi kör med medicin och vila för att få den här förkylningen att gå över. Sen får vi se hur andningen ser ut fram tills och under nästa förkylning. Vi får damma noggrant, ha döda pinnar till påskriset, vara restriktiva med förkylda kompisar (både små och stora) och familj, dra ner på fartfyllda aktiviteter som simning och annat ansträngande. Nu löser vi det här på bästa sätt vi kan. Och Sixten blir hemma så länge han är förkyld. Punkt.

Om man vet något om barn och astma får man gärna kommentera eller skriva nån annanstans om sina erfarenheter.

21:22:30 Sixten Kommentarer 3

En riktig vårdag.

29 Mars 2014

Idag har vi haft en heldag i solen. Jag har fått mina första solelsem, så hurra för det.

Vi började dagen i Ireviken. Varje gång vi åker till stranden så får jag extrema känslor av kärlek som bara väller fram. Det påminner så mycket om min egen barndom. Jag var ett barn som kunde sitta i en evighet och leta fossiler. Jag likt många andra vill presentera allt det fina i den värld jag kallat min. Att det där som fick mina ögon att tindra som barn också skall tindra i Sixtens. Jag bjuder in honom i de magiska delarna av min barndom och när jag ser honom plocka stenar och stoppa i fickan så blir jag så rörd. Det blir överväldigande när han ropar "titta mamma" och lyckas kasta en sten långt ut i vattnet. Jag ser ett leende och tindrande ögon. Jag ser kärlek större än oändligheten.

Efter Ireviken åkte vi in till "mommo" och "nanne". Mormor och Danne alltså. Sixten fick leka grillmästare och min mamma slog rekord i överbeskyddandets konst.

Eftersom Sixten haft minimalt med vila hade vi en tuff eftermiddag. Konflikt efter konflikt uppstod och jag fick vrida och vända på hela mig själv. Som tur var hade vi lax kvar till middag så det förflöt ganska så smidigt ändå. Laga mat är inte min bästa gren under stor press. Ute på gården väntade ett härligt vårtecken. Grannarna hade satt upp studsmattan och vi fick hoppa in våren.

Jag skall gå och lägga mig nu. Helst nyss. Sixten somnade innan 7 och när han somnar en timma tidigare så brukar vi gå upp en timma tidigare.

I natt kommer sambosen hem. Sixten kommer att vara överlycklig när han vaknar!

21:56:24 Vardagsliv Kommentarer 1

Bröllop år 20??

28 Mars 2014

I år skulle jag egentligen stått brud. Vi hade bestämt oss för maj månad men med tiden dök det upp anledning efter anledning till att inte ha så bråttom. Så just nu är det uppskjutet till framtiden. Vi firar 15 år tillsammans år 2018. Det får vara vår deadline. Gott om tid till att grotta ner mig fullständigt i Pinterest alltså.

Ja, jag har fastnat i Pinterest. Där finns liksom allt och just nu kryllar det av "barnweddings" som är sådär fantastiska som jag föreställer mig vårt bröllop.

Det är roligt att följa hur planeringstankarna fortlöper. Första impulsen från min sida var att jag ville ha ett jättebröllop med stor fest och många gäster. Men med tiden så har allt liksom krympt och skalats av, blivit mer intimt och gästlistan kortas allt eftersom. Just nu vill jag bara ha de närmaste närmaste i våra liv. Nära familj och bästa vänner. (Jag skriver allt i jag-form, inte för att det är jag som bestämmer utan för att det inte känns relevant att skriva om sambons bröllopsdrömmar i min blogg)

En vacker enkel blomsterkrans i vita nyanser vill jag ha. Det tillsammans med uppsättningen längst upp till vänster. Men jag har säkert hunnit ångra mig när det är dags.

Jag myser i soffan och tänker lite extra på bröllop ikväll. Kanske för att solen sken så vackert idag. Kanske för att sambon rest över havet (kommer hem i morgon natt). Kanske för att jag känner mig lite romantisk och gråtmild. Kanske för att jag är lite fylld med extra kärlek just nu. Mmm.. Kärlek.

21:21:03 Vardagsliv Kommentarer 0

Hela världen är full av anledningar till att vara glad.

27 Mars 2014

Men det är inte det viktigaste alltid. Mitt liv går verkligen i vågor. Jag har arbetat emot det större delen av mitt liv. Det har funnits något slags mål där lyckan har stått i centrum. Är man lycklig är man glad. Är man glad är man lycklig. Som om det skulle vara livets mening. Vet ni vad det har skapat? En jävla massa ångest.

Något utav det viktigaste jag har lärt mig i vuxen ålder är att livets mening inte är synonymt med hetsjakten på glädje och lycka. Det viktigaste är att vara sann mot sig själv. Äkta ärlighet.

Istället för att motarbeta mina dippar så omfamnar jag dem nu fullt ut. Jag struntar i var de kommer ifrån och målet är inte att bli av med dem. Jag tror nämligen inte att det är möjligt. När man är så fullständigt styrd utav sina känslor (och då snackar vi HELA känsloregistret) som jag är, då kommer det alltid att storma ibland. Jag tänker på mitt jag som en tårta med olika lager. Glädjen är bara ett lager av många.

Är jag glad så tillåter jag mig själv att vara det. Behöver jag gråta en hel kväll så gör jag det. Behöver jag umgänge och människor omkring mig så ser jag till att jag får det. Behöver jag återhämta mig och vara ifred med mina tankar så skaffar jag mig tid till det. Det svåra är att upptäcka mina behov i tid. Jag har en tendens att vara lite trög på den fronten. Hörstyrkan på de egna behoven är lite låg. Men känslorna har en tendens att slå en hårt i fejset ändå tillslut om man inte har lyssnat i tid.

Just nu är jag glad. Men lugn, det har snart gått över..

08:00:57 Vardagsliv Kommentarer 0

Utvecklingsdag med jobbet.

26 Mars 2014

Idag hade vi en härlig dag på jobbet. Några få dagar per år har vi till vårt förfogande att träffas allihopa tillsammans under en heldag. Det är utveckling i fokus och hjälp så nyttigt det är! Åh vad man tänder till och får möjlighet att tänka nytt. Vi hann med en föreläsning, diskussioner kring beslutsfattande i våra olika forum på jobbet och så ett helt nytt sätt att diskutera på som jag aldrig testat förut. Jag har en hel del tankar som väckts och som jag tar med mig tillbaka till min avdelning.

Dagen spenderade vi på LEVA Kungslador. Själva platsen är för mig inspirerande i sig. Men jag längtar efter "sommar-leva" med fylld affär, grönska och värme. Jag tycker LEVA är så vackert. Jag hade kunnat flytta in där direkt bland betong, rost och trä. Det allra bästa med LEVA är ju hela deras miljötänk. Det ekologiska, det närproducerade, det hållbara, det återanvändna.

Jag tänker ha min bröllopsfest på LEVA. Jag skall bara spara ihop pengar först. (Och kanske diskutera det med min blivande man, typ)

21:01:21 Vardagsliv Kommentarer 0

Två kvinnor är ofullständiga utan en man i mitten.

26 Mars 2014

Här ser vi Snövit och Askungen i en djup och passionerad kyss. Men vänta? Saknas det inte något? Jo sannerligen, det saknas ju en MAN! Här står två kvinnor och hånglar, allt för att en man skall känna att han har rätt att hoppa emellan. De står liksom bara och väntar på att Danny Saucedo skall hoppa in och välsigna dem med sin närvaro..

Allvarligt!?

Danny fick förstås massor med kritik för det här inlägget (eller skämtet som han kallar det). Han svarar som vanligt med att bli sur. HALLÅ HALLÅ FÅR EN HETEROSEXUELL KILLE INTE SKÄMTA LÄNGRE??

Ja stackars dig Danny. Stackars dig som råkar ut för oss bakåtvända människor som tydligen gör världen till en sämre plats att leva på. Det är ju skandal att kvinnor inte är till för att behaga männen längre i samma utsträckning som förr. VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?

08:12:30 Vardagsliv Kommentarer 0

Tisdag = simning

25 Mars 2014

Jag älskar min friskvårdstimma. Det är fantastiskt att jobbet bjussar på en timma arbetstid till att kunna röra sig. Jag har inte hittat tiden i mitt liv för träning på väldigt länge. När jag var mammaledig gick jag dagligen och hur långt som helst. På kvällarna joggade jag. Nu är kroppen trött efter ett års "vila". Ett år är en väldigt lång tid.

Men min simning är igång och jag har simmat på tisdagmornarna i några veckor nu. Jag börjar känna mig stark och smidig i vattnet. Känslan efteråt är euforisk! Hela dagen blir underbar när jag startat den med att simma. Tänk om jag kunde få en gång till i veckan. Och så några promenader på helgen eller någon kväll nu när ljuset återvänder.

Jag behöver röra på mig. Jag behöver ge mig själv den tiden. Jag mår så bra av det.

Sådär efter simning-nöjd!

11:34:58 Vardagsliv Kommentarer 0

Världen är så jävla orättvis.

22 Mars 2014

Livet leker, solen skiner och jag gråter. Vi har egentligen haft en sån där fantastisk dag. Först sovmorgon till kl.6, sen mysig frukost tillsammans följt av Hemsebadet med fina familjen Vatlings. Flottig mumsig lunch, lek i sol och barn och föräldrar som fungerar så bra ihop. Sen åkte vi hem, planterade, fixade, i sol och blåst. Åt mat. Sen kom ilskan. Den orationella. Och sen kom gråten. Den djupa, skälvande. Oändliga.

Sen kom ungefär alla känslor på en och samma gång. Känslan av att inte räcka till, känslan av att bli orättvist behandlad, känslan av att vara utanför, känslan av att vara ensam, känslan av att vara oälskad, känslan av att vara orationell och arg. Tårarna rann och killarna kramade och tröstade. Nu är jag trött och tömd.

Jag läste ett citat på fejjan om att man VÄLJER LYCKAN. Blev så provocerad mitt i min gråt och tycka-synd-om-mig-själv-fest att jag ville kasta telefonen i väggen. Gjorde inte det. (Tur man har hyfsad impulskontroll)

Tänkte en lång stund på mitt yrke som förskollärare. Tänkte att jag kanske skall välja en ny väg. En väg där man slipper se barn som far illa på olika sätt. Det tar så mycket energi. Det är så svårt att stänga av. Världen är så jävla orättvis. Jag kanske inte är gjord för att leva så medveten och mitt i det. Det kanske räcker att läsa om det i tidningar eller liknande. Så man kan tänka "huu", sen bläddra och gå vidare. Eller så får jag tänka SÅDÄR JÄVLA POSITIVT och tänka att jag gör en väldigt stor skillnad för alla dessa barn jag arbetar med. Och att allt leder till en erfarenhet som kan hjälpa fler barn. Och att jag älskar barn. Varenda unge i världen. Och att jag kommer att vara en fantastisk pedagog med 10 års erfarenhet i bagaget. Jag är fortfarande så färsk och ny men jag har hjärtat på rätta stället.

Nähepp. Fortfarande ledsen. Jag får väl fortsätta min gråtfest ikväll. Jag vet egentligen att jag är varken oälskad, ensam eller utanför. Livet leker ju egentligen. Jag ska bara gråta färdigt först.

18:32:23 Vardagsliv Kommentarer 0

Odlingssäsongen är igång!

21 Mars 2014

Jag är så sent ute. Paniken är ett faktum. HUR ska allt hinna ta sig? Det får bära eller brista. Nu kör vi helt enkelt.

I år använder vi ekologiska fröer från Runåbergs. Jag och sambon klickade oss in på hemsidan och gick loss. Vi skulle bara ha det allra viktigaste. Jag har en idé om att utöka lite per år för att hinna lära mig och få in rutinerna och känslan. Mina fingrar är tyvärr inte sådär vackert gröna som jag önskar. Jag får lära mig helt enkelt. De blir nog gröna med tiden.

Det visade sig att "bara det viktigaste" var: morot, dill, persilja, rucola, gul lök, rödbeta, mangold, spenat, paprika, jalapeno, habanero, körsbärstomater, sockerärt, basilika, gräslök, lavendel, oregano, rosmarin.

I trädgården har vi äpplen, svarta och röda vinbär, krusbär, jordgubbar och smultron sen tidigare. Rester av citronmeliss finns också ÖVERALLT.

Nu skall vi bara sätta igång med att bygga växthuset av våra gamla fönster. Det är så härligt att våren är här!

21:40:00 Eko & Miljö Kommentarer 0

När klockan slog 04.12 så gav jag upp.

20 Mars 2014

Sixten vaknade otröstlig för femte gången när klockan slog 04.12. Då gick vi ner i vardagsrummet och la oss i soffan. Det verkar som att något ligger bakom hans förkylning. Jag hade velat klassa det som växtvärk. Han gråter och nyper sig i armar och ben. Han har så uppenbart ont i sin lilla lilla kropp. Vi har märkt av att han är inne i en växtperiod då han helt plötsligt äter och växer som en häst. Så växtvärk känns inte så avlägset.

Men nånstans inom mig ringer en klocka om att växtvärk inte finns? Eller finns växtvärk? När jag gick i mellanstadiet så besökte jag skolsköterskan just för växtvärk. Jag hade så vansinnigt ont i benen och sökte bekräftelse. Det gjorde så ont. Jag behövde få höra vad det var och om det fanns något att göra åt saken. Sköterskan tittade på mig och sa kallt att "växtvärk, det finns inte, det är bara ett påhitt av föräldrar som inte vet vad deras barn lider av". Något svar på vad värken kunde bero på fick jag inte. Men jag fick en alvedon.

Sixten har fått en alvedon till natten och den verkar fungera för än har det varit lugnt. Jag mötte en väldigt glad och pigg kille som lekt hela dagen med sin mormor så det kanske har vänt?

Jag hoppas på mer sömn i natt och en frisk kille till helgen.

21:37:07 Vardagsliv Kommentarer 4

I nattlampans sken.

19 Mars 2014

Sixten är sjuk och sover därför väldigt oroligt. Feber och hosta är det vi slåss mot denna gång. Stormen utanför hjälper också till att väcka honom med jämna mellanrum. Det är en månad sen han var sjuk sist.

Jag ligger på vakt, redo att klappa, hitta nappen, ge vatten, sjunga, vjyssa, byta blöja och ge flaska. Han vaknar till och är helt otröstlig en lång stund innan jag lyckas få ner honom på kudden igen. Ibland kommer sambon in. Sitter på sängkanten. Pratar fint och lugnt. Är stöd. Han blir ofta ratad när Sixten är sjuk. Då är mamma bäst. Idag har jag vabbat. I morgon skall hans mormor prova att vabba. Vi har en sjukskrivning på jobbet som gör att jag är väldigt viktig just nu. Men det viktigaste är mitt barn. Han är alltid prio ett och om han är ledsen under morgondagen (idag har det gått ganska så bra) med sin mormor så får jobbet klara sig ändå. Sixten skall inte ha det sämre för att mitt jobb skall gå ihop. Det ställer jag inte upp på.

Sambon kan inte vabba just nu han heller. Han har jobb upp över öronen som väntar pga hans många och långa sjukskrivningar vi genomlidit under höst och vinter.

Fy fan va jag längtar efter sol och friska tider. Jag är så trött på att den här familjen rullar på "nåder".

I nattlampans sken ligger Sixtens beskyddare och håller tummarna för några sammanhängande timmars sömn i natt...

21:30:31 Vardagsliv Kommentarer 1

Att lämna sitt barn över en helg.

18 Mars 2014

Inför Stockholmsresan var jag orolig för hur Sixten skulle ta att jag försvann i två dygn. Vi förberedde honom någon dag innan (vi ville inte förbereda honom för långt i förväg så att det skulle bli en mega-grej) med att mamma skulle åka båt till Mammi (moster Maddi). Det där med att Mammi åker båt har han koll på. Han är dessutom säker på att det är Pippi Långstrumps båt hon åker (gullungen). När han fick veta att mamma skulle åka båt så var det okej. Det blev en förklaring han förstod och kunde ta till sig. Han har ju själv åkt båt från att han var två månader gammal så båt är inget konstigt. Min sambo och Sixten lämnade mig vid båten och avskedet gick bra. Det var bara jag som grät en skvätt under bilresan in och senare på båten.

Min oro var obefogad. Sixten hade en fullspäckad och rolig helg med sin pappa. DET var jag inte orolig för. Han hann inte sakna mig ett dugg. Vi hade flertalet videosamtal om dagen och när jag kom hem på söndagnatten och kröp ner hos mitt lilla barn så vaknade han till och utropade "mamma!". Vi kramades och somnade tätt tillsammans.

Nu efteråt har han frågat några gånger om jag skall åka båt. Men då har jag bara svarat att jag inte skall åka båt på länge. Jag ska bara vara hemma hos min Sixten säger jag och då är han nöjd. Så någon liten undran finns kvar även om han inte verkar särskilt oroad. Han vill liksom bara konstatera att jag inte tänker åka båt på ett tag.

Han frågar dock varje dag om Mammi skall åka båt. Han saknar henne så mycket! Jag med! Vi får hoppas att hon kan ta sig hem snart.

Sixten med sin moster Mammi.

20:05:00 Förstagångsmamma Kommentarer 1

När jag mötte Gudrun.

15 Mars 2014

I fredags trotsade jag förkylningen och besökte en lunchföreläsning med självaste Gudrun Schyman. Gudrun far land och rike runt med F! och sprider dess budskap med förhoppningen om att komma in i riksdagen i det kommande valet. Jag ville gå för att fördjupa mig i F! som jag endast snuddat vid, och för att jag älskar Gudrun. Det har jag gjort sen hon var partiledare för vänsterpartiet. Gudrun är den skickligaste retorikern jag någonsin stött på, något jag fick erfara ytterligare i fredags. Damn she's good. Hon är vass, hon är klok, hon är erfaren, hon har humor och hon har en gnista och ett engagemang som smittar och förtrollar en. Må hon alltid brinna för jämställdhet i politikens namn. Amen.

Sverige är inte ett jämställt land. Vi har en lång lång väg att gå. En väg vi inte ens börjat på. En väg våra politiker inte ens skulle hitta till om de ens försökte. De har inte kartan. Kunskapen finns inte hos de partier som företräder vårt land. Därför behöver F! komma in och röra om i grytan. Det behövs jobbiga frågor, krav, någon som belyser jämställdhetsfrågorna på rätt sätt. Det behövs ett parti som står för allas mänskliga rättigheter. Ett parti med kunskapen. Ett parti som kan förändra.

Det behövs också ett parti som kan avslöja vad SD egentligen är för slags parti och vad deras politik egentligen står för. Det behövs en motkraft!

F! är rustade för krig, förändringens vindar stormar runt dem och de vindarna behövs. Det ligger helt rätt i tiden. Det är dags nu.

Det är dags att välja vilket sorts Sverige vi vill leva i.

Jag står i valet och kvalet och är fortfarande inte 100% övertygad om vilket parti jag skall välja. Jag har två partier jag väljer emellan. Miljöpartiet och F!

Jag tänker vara en flitig besökare under Almedalsveckan, följa debatter i tidningar och på tv. Jag tar min rösträtt på stort allvar och känner stort ansvar inför att kunna påverka.

Jag kommer att bli medlem i F! Det är dock en sak som är säker. Kanske vågar jag besöka Gotlands F! -kvällar (torsdagar 17-19) också. Kanske.

Jag vill vara med och föra in en ny dimension i politiken. Den feministiska dimensionen. Kom igen. Nu förändrar vi Sverige. Vi och Gudrun, tillsammans.

Gudrun inför en överfull hörsal med plats för 150 personer. Jag och mitt sällskap fick plats i en trappa och Gudrun fick köra en extra föreläsning direkt efteråt för de som inte fick plats. Succé alltså.

19:54:32 Vardagsliv Kommentarer 0

Livet på landet.

13 Mars 2014

Så här ser det inte ut i mina hemtrakter just nu. Tänk er den här vackra åkern som grön med konstanta inslag av brunt. Det bruna är bajs. Det är inte alltid så wonderful att bo på landet. Som typ just nu när man riskerar att få en sömning fluga till mellis om man råkar gäspa. Eller som att ens hår luktar bajs efter en stunds utelek i trädgården. Allt luktar bajs. Det läcker till och med bajslukt in i vårt kära hus. I bullerbajshuset. Bajs bajs bajs. He he he.. (Jag veeeet jag har barnhumor)

Solen gör världen blå och vacker, men själva bajslukten gör den lite mer brun och suddig. Om det regnar och snöar som utlovat i helgen så hoppas jag att det mildrar den ljuvliga doften en aning.

Nog pratat om bajs. Det är svårt att ge någon form av lägesrapport kring min förkylning. Jag snorar och sover. Börjar se ut som en zombie. Men jag tycker ändå att det går åt rätt håll? Jag skall testa kroppen i morgon. Idag låg jag pall resten av dagen efter att ha dammsugit hallen. Inte värt. Jag vill bli frisk. Nu! Tålamodet är slut!

22:33:35 Vardagsliv Kommentarer 0

Melodifestivalen 2014

12 Mars 2014

Suddiga men glada systrar var det här..

Årets Melodifestival har hållit en ganska så låg profil vad det gäller låtar, manus, produktion m.m. Det är inte så konstigt. Mello 2012 bjöd på extremt många låtar som var fantastiska och Loreen som vi skickade som representant för Sverige tog ju hem hela klabbet och vi fick äran att vara värdar för Esc 2013. Och vilken europafinal vi bjöd världen på. Påkostat, lyxigt, hög kvalité, en fantastisk show helt enkelt. Jag var STOLT! Så melodifestivalen 2014 blir svår att jämföra med två sådana fullspäckade år. Och jämför det gör man ju, iaf jag.

Men tillbaka till årets tävling. Efter att mina favoriter inte lyckades skrika sig vidare i andra chansen så deppade jag ihop. Ville lämna tillbaka biljetterna, men det var inte möjligt. Det tog nästan hela veckan att ladda om, hitta en ny favvo. Var det ens någon ide att besöka fiaskofestivalen?

Med facit i hand: Vilken tur att vi inte kunde avboka! För OJ så roligt det var! Vilken upplevelse! Jag rös, grät, hejade, vinkade och njöt i fulla drag. 30.000 personer i publiken var mäktigt! Vi värmdes upp med 10 st vågen hela arenan runt och bara det var overkligt häftigt!

Ljuset var verkligen maffigt! Vi satt långt bak/upp men vi både såg och hörde väldigt bra. Vi var långt borta från kameror och riskerade inte att komma med i bild, inte så dumt då vi har en tendens att spåra ur..

Publikens favoriter var Alcazar, Sanna och Ace. När Sanna sjöng var det 30.000 med ståpäls i publiken och stämningen var magisk och kristallklar. Hon är absolut en värdig vinnare. När jag hörde första minuten av hennes låt från repetionen innan deltävlingen så sa jag att hon skulle vinna. Jag hade rätt! Det känns bra att skicka Sanna till Esc. Jag tror att vi kan placera oss hyfsat om inte tävlingen är knökad med ballader (vilket jag befarar att den är).

Sannas ljus var sparsmakat men storslaget.

Det var intressant att få se hur Melodifestivalen går till. Alla låtarna (förutom Antons och Oscars) blev mycket bättre live. Vi fick också se en del som man missar i tv. Bland annat såg vi alcazars kvinnor springa FORT SOM ATTAN i högklackat för att hinna in i discokulan innan numret skulle starta. Andreas fick hålla dem under var sin arm för stöd. Det såg farligt ut!

Till slut var det tre belåtna men trötta systrar som tog taxi hem efter en rolig kväll!

Ja, kanske inte den här taxin just. Men det hade varit nått!

Det var den drömmen det. Jag känner lite IGEN IGEN IGEN(!) över det hela. Det var häftigt!

22:10:03 en dröm Kommentarer 0

Ja men hej igen.

12 Mars 2014

Ett fel hos binero gjorde att min blogg stängdes ner tillfälligt. Men nu är allt ordnat och igång. Det ska fungera hos er nu hoppas jag. Så tokigt det kan bli.

Tredje sjukdagen, andra dagen hemma från jobbet. Har ringt in mig sjuk resten av veckan. Besegrad av ett mancold-virus. Larvigt. Hoppas verkligen att jag är pigg till helgen! Och att det finns sol att njuta av då också. Jag har ett bygge till Sixten jag vill påbörja. Det är tänkt att han skall få en rolig lekhörna framför huset och jag vet något han bara MÅSTE ha (som jag hade när jag var liten).

Ledtråd..

"Jag" har något att bygga alltså..

16:34:52 Vardagsliv Kommentarer 0

Efter solsken kommer värsta regnet.

11 Mars 2014

Idag ligger jag i soffan, ynklig och sjuk. Jag har inte tid att vara sjuk. Ingen lust heller. Jag vill berätta om Mello men få spara det till piggare tider. God natt!

09:49:52 Vardagsliv Kommentarer 0

Shopparedan.

08 Mars 2014

Det går bra nu. Kanske borde ringa och berätta att det blir nudlar och riskakor resten av månaden (till Sixtens stora glädje).

14:37:54 Vardagsliv Kommentarer 2

I Sthlm.

07 Mars 2014

Nu har jag färdats över havet och landat hos mina systrar. Chips, under bältet-humor och mello-tippningar har haglat.

Båtresan och avskedet från S gick bra trots att jag grät hela vägen in till stan. På båten "unnande" jag mig Frost på bio och grät från början till slut. Vilken fantastisk film!

Nu ligger jag på en madrass på golvet och hoppas att syrrans treåring tar sovmorgon en timma i morgon.

Drottninggatan väntar oss i morgon och det kommer att bli turbo-shopping så att vi hinner till melodifestivalen i tid. För på kvällen kör vi mello mello mello mello!

Jag har en favorit.

Bioposé. Innan tårarna började forsa. Det är lite halvpinigt när barn vänder sig om och undrar varför tanten hulkar.. Det.var.sorgligt.för.satan.

23:30:51 Vardagsliv Kommentarer 0

"Emelie...."

05 Mars 2014

Varför är inga killar fröknar? Frågade en klok treåring mig för några veckor sen. Treåringar är så kloka och har så många tankar och funderingar om vår värld. För dem är världen sådär lagom komplicerad och de ifrågasätter saker på ett så klart och ärligt sätt. Jag svarade så ärligt jag kunde. Vi har en manlig fröken på min förskola och jag gav honom som exempel. Men både treåringen och jag konstaterade att det inte räcker. Det behövs fler. För killar är också bra fröknar. Sa den kloka treåringen och jag höll med. Sen hade vi ett samtal om fröknar och kön.

Det skulle behövas fler manliga fröknar i förskolans värld. Manliga förebilder. Mjuka omhändertagande män som pojkarna kan se upp till. Får vi upp lönen, statusen och kan sudda ut uppfattningen kring män och pedofili inom förskolan så kanske de kommer till slut. Det är för jävligt att det skall behöva vara såhär.

För övrigt så tränar jag namnen på kick-ass fotbollsbrudar som jag kan säga att jag är när jag spelar fotboll med barnen. Jag vägrar vara Zlatan eller namedroppa andra män. Så det så.

22:50:24 Vardagsliv Kommentarer 1

Hej resfeber.

04 Mars 2014

Så ja. Nu var den här. Hade jag väntat mig något annat? Nej. Den brukar ju slå till sådär några dagar innan resedags.

Jag är uppdelad i två läger just nu. Dels upplever jag stor ångest över att lämna Sixten i en helg, dels längtar jag efter att få vara "fri". Sixten är så mycket större än för ett år sen då jag gjorde en liknande resa. Då hann han liksom inte sakna mig. Den här gången är jag rädd att det blir värre. Han är så medveten just nu och månar om att hela familjen skall vara tillsammans (katten får knappt gå ut). Skulle han få längtan efter sin mamma så kan jag ju liksom inte bara avbryta min "aktivitet" och komma hem heller. För jag är så långt borta. Jag vet att han har det bra med sin pappa (såklart!) och äntligen (tack gode Gud) så börjar en väldigt lång mamma-period gå över, en period där hans pappa blivit totalt ratad vad det gäller allt så fort jag är hemma. Men ändå. För mig är det alltid stor ångest att lämna. Dels för min egen saknads skull men också för att jag är så rädd för att skada honom. Att mamma "försvinner". Jag vill inte ärra honom och förstöra hans barndom med traumatiska separationer.

Men det kittlar lite när jag tänker på tid med mina systrar, mello, tapas-middag och en dag på stan. Jag vill ju göra resan. Men det är nervöst.

Jag skall instagramma utav bara helvete. Följ mig där! Eller, det gör ni ju redan de flesta av er. Vill man inte följa så är jag öppen till allmän beskådan. Inga hemlisar här inte. På fredag eftermiddag bär det av. Hjälp.

23:07:27 Vardagsliv Kommentarer 1

Alltså hemgjorda semlor är så jävla överskattat.

04 Mars 2014

/en som inte fick nån

19:55:28 Vardagsliv Kommentarer 0

För att du behöver..

03 Mars 2014

Den senaste tiden har jag inte riktigt varit mig själv. Februari är inte min månad och har aldrig varit. Det är det där mörkret som förlamar en och skapar kaos i själen. Det är stressat lite över allt och jag har fortfarande en dipp. Jag är vanligtvis vänlig och tankad med tålamod men nu fräser jag för minsta lilla har jag (och min stackars sambo) märkt. I morse var bilnycklarna borta. Jag letade som en stressad tok och var på väg att bli försenad till jobbet. Efter tio minuters letande så hade jag god lust att sätta mig på golvet och grina högt av ilska. Jag ringde min sambo istället eftersom det var han som hade nycklarna sist men han svarade inte. Så jag terrorringde tills han svarade och då fick han ganska mycket fräs. Var är mina nycklar? fräste jag. Du hade dem sist. Han kunde inte svara på vart dem var och gjorde sig redo att vända hem för att hjälpa mig leta. Till slut fick jag en snilleblixt och hittade dem. Sen skämdes jag för mitt fräsande. Fast inte på en gång. Det dröjde ända till mitten på dagen ungefär.

På måndagar slutar jag alltid klockan sex och när jag äntligen kom innanför dörren hemma så var jag hungrig, trött och ... skamsen. Då möttes jag av en liten kille som slängde sig i mina armar med ett högt och lyckligt "Maaammmaa!!!!". Och på middagsbordet väntade fina rosor från sambon.

Men, utbrast jag till min sambo, är det någon som förtjänar blommor så är det ju du! För att du står ut med mig just nu. Varför är det JAG som får blommor?

Min kloka sambo såg bara mjukt på mig och svarade För att du behöver det.

Finast blir dem i en gammal såskanna såklart.

Tack älskling för att du är du!

20:47:43 Vardagsliv Kommentarer 1

I valet och kvalet.

02 Mars 2014

Jag tror att jag skulle kunna kvalificeras som en velig person. (Ni hör ju redan, tror, ahh) Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill, för det vet jag oftast. Problemet är snarare att jag är så vansinnigt rädd för att göra människor ledsna eller besvikna och då blir valet helt plötsligt så himla svårt. Det här påverkar ju livet på ett inte så jävla bra sätt alltid.

Det borde ju bara vara så enkelt att man känner efter vad man vill och sen tar man beslut/genomför det man bestämt. Men för mig fungerar det inte så. När jag hamnar i en situation där jag måste välja och har tid på mig att tänka över saken så börjar jag med att väga för och nackdelar. Även om jag egentligen vill något spontant från början. När jag kommit fram till vilken sida som fått flest positiva egenskaper så tar jag in omvärlden och funderar på hur mitt beslut påverkar människor i min omgivning. Riskerar jag att göra någon ledsen/besviken med mitt beslut så blir det här en väldigt jobbigt process. Jag stöter och blöter med min sambo som får lyssna på en evighets-analys som grubblas ihjäl om och om igen. För honom är det alltid så enkelt. "Så här hade jag gjort" säger han och så brukar det vara det som jag egentligen ville från början.

Nu går det ju inte till så här i varje beslut jag tar. Men då och då kommer det ett beslut som måste grunnas på och då blir det så här. Långdraget, ångestladdat och jobbigt. Att det ska vara så svårt! I slutändan grundar jag alla mina beslut på att det skall bli så bra som möjligt för alla andra och jag själv kommer i sista hand.

Det värsta är när besluten måste tas fort. Då kan det bli kortslutning i hjärnan. I fredags på jobbet blev jag bjuden på frukt. Det låg två frukter på en tallrik, ett äpple som blivit brunt och en bit banan. Min arbetskamrat som jag skulle dela frukt med sa att jag fick välja. Vad ville jag ha? Spontant ville jag ha bananen. Vad jag valde? Det bruna äpplet. För det kunde ju vara så att min arbetskamrat inte gillade frukt som blivit brun.

Alltså allvarligt. Namn på diagnos? Är det bara jag som har det såhär? Vad gör man åt skiten?

21:33:11 Vardagsliv Kommentarer 2

Österby Brädgård & inredningsperfektion.

01 Mars 2014

Idag gjorde jag bekantskap med en ny butik. Österby Brädgård är inriktade på byggnadsvård och byggvaror. Där finns allt från vackra beslag, gångjärn, ekostädsortiment till böcker, lampsladdar i tyg och strömbrytare i äldre stil. Behöver du handtag i äldre stil? Åk dit. Behöver du en diskborste i trä? Åk dit. Behöver du tapeter till din gotlandsgård? Åk dit!

Det kommet att bli en välbesökt butik framöver. Jag skall handla in en sopborste i trä nästa månad när jag inte har en resa som kostar pengar. Alla strömbrytare är så himla snygga också men det kanske inte är så aktuellt att sätta in här i vårt hus vi hyr med tanke på vad de kostar. Det får vara tills vi äger hus om sådär en 10 år.

Vi har ett middagsbord att bygga och jag vet precis var vi skall köpa olja för att få in rätt finish. Ja hjälp vilken affär.

Efter besöket på Österby Brädgård åkte vi förbi ett hus som min sambo jobbat i, han skulle sätta upp en lampa och jag fick se ett påkostat och fantastiskt vackert inrett hus i vintage/industri-stil. Det var plåtskåp och stolar importerade från Frankrike. Öppet till nock i vardagsrummet så att övervåningen fick en balkong med glasräcke omgärdat av stålprofiler. Allt var så uttänkt och inrett in i minsta detalj. Perfektion. Jag fick guidad tour av en av ägarna och bara dog för varje rum hon visade mig in i. Jag frågade om de inte skulle vara med i något inredningsreportage, men hon ryckte på axlarna och sa att de fått några erbjudanden men att "de fick se".

Efter att jag fått några tips på affärer med snygga inredningsdetaljer för hyfsade priser så åkte vi hem. Jag satt tyst i bilen. Drömmarna exploderade i mitt huvud. Det var så många intryck. Fantastiska intryck. Nu vill jag gå på auktion med stor plånbok.

14:24:26 Vardagsliv Kommentarer 0

Who Wants to live forever?

01 Mars 2014

Nu har jag varit på Queen-konsert. Jag är alldeles uppfylld av glädje. Euforisk. Det här var precis den vitaminkick och själavård jag behövde. Det finns så mycket att berätta om, jag punktar upp det allra viktigaste.

Kvällens mest pinsamma fan: jag. Stressad och rädd för att bli utan konsert åkte jag in för att börja köa en halvtimma innan biljettsläppet. Jag stod där själv kan jag säga. Inte en kotte var där. Men jag kom in först!

Kvällens aha-upplevelse: fan vad jag har saknat Lis sällskap. Vi träffas inte ens i närheten av så ofta som vi borde. Det var många skratt (som vanligt) och gamla kära minnen som bubblade upp till ytan. Pratbehovet var stort.

Kvällens blåsning: biografen hade inte fått tag i rätt version av konserten så de visade den korta versionen streamat från youtube. Vi fick gå in gratis men missade hd och kanonljud.

Kvällens stjärna: Freddie såklart. Behöver jag förklara mer?

Kvällens helkroppsrysning: när Freddie presenterar Queens nya låt Who wants to live forever. Hjärtgripande och rörande till tårar. Ahh's och åhh's susade i publiken. Jag hade rysningar på hela kroppen både invändigt och utvändigt från första till sista tonen.

Kvällens bäst klädda: John Deacon i sina pippigula minishorts. Publiken skrattade högt så fort han var i bild. Den var en syn kan jag lova.

Kvällens bästa låt: tie your mother down. Fullt ös och gott riv! En av mina favoritlåtar.

Kvällens konstaterande: det är inte många som faktiskt låter bättre live än på skiva. Queen är världens bästa liveband genom tiderna. Om jag får bestämma.

Kvällens känsla: gemenskap. En fullsatt biograf med inbitna queen-fans. Det var en häftig känsla. En delad känsla. Mycket glädje och en varm stämning. Det var väldigt få i vår ålder på plats. De som var där var de riktiga fansen från Queens storhetstid. De hörde låtarna släppas på radio, de grät blod när Freddie dog. Det märktes på så många sätt. Jag lyssnade och tittade ödmjukt på när den riktiga Queen-generationen sjöng med och småpratade om minnen.

Kvällens takt: det var inte många fötter som var stilla. Hade det varit bättre ljud tror jag att hela publiken hade stått upp och rockat loss. Det kom liksom inte igång. Men potentialen fanns där helt klart.

Kvällens efterfest: jag, Li och café kärlek. Vi var inte färdiga med varandra när konserten tog slut så vi fortsatte med en sen fika på stan.

Nu skall jag gråta en skvätt till, sörja fantastiska Freddie. Grotta ner mig i Queen-fakta på Google och beställa hem konserten på blu-ray. Sen somnar jag nog som en sten. Jag är så nöjd, så rörd, så full av kärlek. Nu avslutar vi den här mörka perioden tycker jag.

Vilken härlig kväll!

00:13:20 en dröm Kommentarer 0