❤️B U S A M E D E M L A

❤️

I valet och kvalet.

02 Mars 2014

Jag tror att jag skulle kunna kvalificeras som en velig person. (Ni hör ju redan, tror, ahh) Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill, för det vet jag oftast. Problemet är snarare att jag är så vansinnigt rädd för att göra människor ledsna eller besvikna och då blir valet helt plötsligt så himla svårt. Det här påverkar ju livet på ett inte så jävla bra sätt alltid. 

Det borde ju bara vara så enkelt att man känner efter vad man vill och sen tar man beslut/genomför det man bestämt. Men för mig fungerar det inte så. När jag hamnar i en situation där jag måste välja och har tid på mig att tänka över saken så börjar jag med att väga för och nackdelar. Även om jag egentligen vill något spontant från början. När jag kommit fram till vilken sida som fått flest positiva egenskaper så tar jag in omvärlden och funderar på hur mitt beslut påverkar människor i min omgivning. Riskerar jag att göra någon ledsen/besviken med mitt beslut så blir det här en väldigt jobbigt process. Jag stöter och blöter med min sambo som får lyssna på en evighets-analys som grubblas ihjäl om och om igen. För honom är det alltid så enkelt. "Så här hade jag gjort" säger han och så brukar det vara det som jag egentligen ville från början. 

Nu går det ju inte till så här i varje beslut jag tar. Men då och då kommer det ett beslut som måste grunnas på och då blir det så här. Långdraget, ångestladdat och jobbigt. Att det ska vara så svårt! I slutändan grundar jag alla mina beslut på att det skall bli så bra som möjligt för alla andra och jag själv kommer i sista hand. 

Det värsta är när besluten måste tas fort. Då kan det bli kortslutning i hjärnan. I fredags på jobbet blev jag bjuden på frukt. Det låg två frukter på en tallrik, ett äpple som blivit brunt och en bit banan. Min arbetskamrat som jag skulle dela frukt med sa att jag fick välja. Vad ville jag ha? Spontant ville jag ha bananen. Vad jag valde? Det bruna äpplet. För det kunde ju vara så att min arbetskamrat inte gillade frukt som blivit brun.

Alltså allvarligt. Namn på diagnos? Är det bara jag som har det såhär? Vad gör man åt skiten?

21:33:11 Vardagsliv

Det känns som att läsa om mig själv när jag läser det här. Det är så läskigt likt hur jag själv är och gör när det kommer till att ta beslut. Alltid tänker jag på andra i första hand, även om jag vet vad jag vill. Även om själen skriker inombords för att den redan vet vad den vill, så väljer jag alltid att kväva den, svälja klumpen i magen och välja det som jag tror blir bäst - för alla. Utom mig själv. Det är både en fin egenskap och en jobbig egenskap, att alltid sätta andra i första rummet gör lätt att man glömmer sig själv, man glömmer att leva för det man älskar, och för den man är.

Vad man gör åt det? Jag har ingen aning. Jag har försökt komma på det i flera år, men utan resultat. Jag tror dock att man måste lära sig att älska sig själv, och inte tänka så mycket. Bara vara. Bara göra. Bara.. känna.

Ja, men självklart. Jag kan ju inte låta dig tro att du är ensam! Sånt tar tid, det gör det verkligen. Men det gäller att kunna se sitt eget värde, och kunna tänka att man behöver göra saker för sin egen skull ibland. Jag har väldigt svårt för det, eftersom jag är en känslomänniska, men jag jobbar dagligen på att göra något för mig själv. Allt från att bara ta fem minuter med en kopp kaffe i solen till att lyxa till det med långdusch och inpackning. Sånt behövs så väldigt.