Inför Stockholmsresan var jag orolig för hur Sixten skulle ta att jag försvann i två dygn. Vi förberedde honom någon dag innan (vi ville inte förbereda honom för långt i förväg så att det skulle bli en mega-grej) med att mamma skulle åka båt till Mammi (moster Maddi). Det där med att Mammi åker båt har han koll på. Han är dessutom säker på att det är Pippi Långstrumps båt hon åker (gullungen). När han fick veta att mamma skulle åka båt så var det okej. Det blev en förklaring han förstod och kunde ta till sig. Han har ju själv åkt båt från att han var två månader gammal så båt är inget konstigt. Min sambo och Sixten lämnade mig vid båten och avskedet gick bra. Det var bara jag som grät en skvätt under bilresan in och senare på båten.
Min oro var obefogad. Sixten hade en fullspäckad och rolig helg med sin pappa. DET var jag inte orolig för. Han hann inte sakna mig ett dugg. Vi hade flertalet videosamtal om dagen och när jag kom hem på söndagnatten och kröp ner hos mitt lilla barn så vaknade han till och utropade "mamma!". Vi kramades och somnade tätt tillsammans.
Nu efteråt har han frågat några gånger om jag skall åka båt. Men då har jag bara svarat att jag inte skall åka båt på länge. Jag ska bara vara hemma hos min Sixten säger jag och då är han nöjd. Så någon liten undran finns kvar även om han inte verkar särskilt oroad. Han vill liksom bara konstatera att jag inte tänker åka båt på ett tag.
Han frågar dock varje dag om Mammi skall åka båt. Han saknar henne så mycket! Jag med! Vi får hoppas att hon kan ta sig hem snart.
Sixten med sin moster Mammi.