❤️B U S A M E D E M L A

Årets Melodifestival har hållit en ganska så låg profil vad det gäller låtar, manus, produktion m.m. Det är inte så konstigt. Mello 2012 bjöd på extremt många låtar som var fantastiska och Loreen som vi skickade som representant för Sverige tog ju hem hela klabbet och vi fick äran att vara värdar för Esc 2013. Och vilken europafinal vi bjöd världen på. Påkostat, lyxigt, hög kvalité, en fantastisk show helt enkelt. Jag var STOLT! Så melodifestivalen 2014 blir svår att jämföra med två sådana fullspäckade år. Och jämför det gör man ju, iaf jag.

Men tillbaka till årets tävling. Efter att mina favoriter inte lyckades skrika sig vidare i andra chansen så deppade jag ihop. Ville lämna tillbaka biljetterna, men det var inte möjligt. Det tog nästan hela veckan att ladda om, hitta en ny favvo. Var det ens någon ide att besöka fiaskofestivalen? 

Med facit i hand: Vilken tur att vi inte kunde avboka! För OJ så roligt det var! Vilken upplevelse! Jag rös, grät, hejade, vinkade och njöt i fulla drag. 30.000 personer i publiken var mäktigt! Vi värmdes upp med 10 st vågen hela arenan runt och bara det var overkligt häftigt! 

Sannas ljus var sparsmakat men storslaget.
Ja, kanske inte den här taxin just. Men det hade varit nått! 

Det var den drömmen det. Jag känner lite IGEN IGEN IGEN(!) över det hela. Det var häftigt!

En del drömmar går inte att uppfylla. Hur mycket man än vill. Ända sen tidig tonår har jag sörjt det faktum att jag aldrig kommer att få se Freddie Mercury live. Jag sörjde hans död i efterhand, hans storslagenhet, hans fantastiska person och den äkta entertainern han var. Only the good die young sjunger Brian May och det har han rätt i, tyvärr. Jag älskar Queen och de har varit med mig så länge,de bor djupt in i hjärteroten. Jag har en tatuering jag klurar på för att hylla deras storslagenhet men också för att de är så betydelsefulla att jag vill bära dem med mig, alltid. Boken om Freddies liv har jag inte läst (skandal!) men den ligger på läslistan efter del 2 och 3 av hungerspelen. Det går liksom inte att få nog av denna legendariska människa. Denna musikaliska Gud.

 

 

Även om alla drömmar inte går att uppfylla så kan man ju få drömma, har jag tänkt, och youtubat små klipp och fått rysningar efter rysningar. Men så en dag i förra veckan så gick jag förbi en reklamplats och blickarna drogs till en liten poster med ett välkänt ansikte. Queen live in Budapest 1986 stod det med stora bokstäver och jag bara gapade. VAR? På BIO? PÅ FREDAG? Jag tackar ödet alldeles ödmjukt för den hinten.

 

En biograf i Visby visar alltså en livekonsert med Queen. HD-bild och surroundljud. Freddie Mercurys allra sista innan han slöt sina ögon för gott. JAG SKALL DIT! Jag och min bästis från högstadiet. Fickorna kommer att vara laddade med näsdukar och jag är så glad att jag knappt tror att det är sant.

 

Det här måste vara så nära en omöjlig dröm man kan komma? Jag lovar att berätta om upplevelsen såklart. Om jag kan. Jag kanske hamnar i musikalisk chock.

 

 

 

Kärleken till elefanter har jag haft så länge jag kan minnas. Dessa stora, kloka, långsamma och kärleksfulla djur är inte likt några andra i hela djurriket. Kvinnorna lever i stora flockar med starka familjeband och deras lojalitet gentemot varandra är så vacker att jag får gåshud. En av mina högsta drömmar är att få åka till Afrika och se dem i det fria. När jag tänker tanken får jag nästan hjärtklappning.