Med 90 dagar kvar till fullgången graviditet ger vi oss nu in i vecka 28. Snart är det dags för slutspurten och jag kan inte fatta hur galet snabbt det går den här gången. Det är omöjligt att hinna njuta och reflektera något vidare fast än jag har semester. Allt går i ett och jag har dragit det tyngsta lasset här hemma under en lång tid. Jag börjar bli ordentligt trött och längtar efter en sovmorgon jag aldrig kommer att få.
Det är en hel del orostankar just nu kring hur vår det kommer att se ut när bebisen kommer. Kommer sambon att vara åt det friska eller sjuka hållet? Kommer jag att fixa två barn på egen hand? Hur kommer förlossningen att bli? Hur ont kommer jag att ha osv.
Ibland när det varit som tyngst har jag nästan ångrat att jag blivit gravid. Jag älskar ju vårt ofödda barn mer än livet självt men att vara gravid när det krävs som mest av en gör att jag blir frustrerad på min kropp som inte fungerar ordentligt.
Nog om det..
Jag har helt enkelt kommit in i en ledsam period med många tankar och många "om".
Annars har mina vårtgårdar mörknat och blivit stora som tefat den här veckan. Haha, det ser väldigt roligt ut..