Nu börjar jag närma mig det höggravida stadiet med stormsteg. 15 veckor kvar och vi går in i vecka 26 idag.
Jag verkar ha glömt allt vad den jobbiga delen av bebistiden innebär och längtar bara kolossalt mycket just nu! Jag vill gosa bebis. Lära känna vår nya familjemedlem och se Sixten utveckla den finaste och kärleksfullaste relationen man någonsin kan få i livet. Den man har till sina syskon. Jag ser det som min stora plikt och skyldighet att se till att de får en fin och nära relation. Det är inget jag tänker lämna åt slumpen eller åt sitt eget öde. Sen kanske jag misslyckas men det får vi ta då.
Jag är en väldigt känslig gravidis just nu. Säkert också på grund av allt sambon går igenom. Jag drömmer väldigt hemska natt- och dagdrömmar där Sixten dör på grund av att jag inte har ordentlig fokus och koll på honom. Det är mycket ångest just nu. Jag vet inte vart jag har nånting. Det är tur att jag har semester.
Med värmen så svullnar jag en aning. Förlovningsringen har åkt av. Fötterna gör ont om jag står och går en hel dag. Jag glömmer bort att vila när jag kan och det får jag lida för.
Just nu längtar jag efter att få vara gravid på riktigt. Att jag inte måste bita ihop och köra på. Jag längtar efter sovmorgon och chans att vila på soffan. Men det får vi ta en annan dag.