Sånt som gör ont.
22 Juli 2014
I lördags morse åkte sambon in på sjukhuset för tredje gången denna sommar. Jag hängde med på förmiddagen men söndag och måndag var varken jag eller Sixten förbi på något besök. Det var alldeles för lång tid emellan besöken och det kändes i hjärtat när vi åkte dit idag. Jag hade stora problem med att bita ihop och vara glad. Sixten blev så otroligt glad bara vi kom in på parkeringen och vrålade "pappa sjukhus" när han kom på vart vi var.
23:51:49
Vardagsliv
Vi tog oss in och Sixten fick sköta knapptryckandet i hissen (som alltid). När vi kom in i rum 10 så var det två killar som var väldigt lyckliga över att få se varandra. Sixten mindes en lek från förra besöket och förkunnade snabbt att pappa skulle hissa upp grindarna på sängen så att de kunde åka båt.
När vi skulle gå så frågade Sixten om inte pappa var färdig och sambon förklarade att han var tvungen att vara hos doktorn ett tag till. Där brast det inombords och jag fick stålsätta mig delux för att inte bryta ihop. Sambon följde oss genom avdelningen och Sixten pussade pappa hej då. När vi vände oss om för att gå till hissen rann tysta små tårar nedför mina kinder samtidigt som min son skuttade och sjöng lycklig över att ha fått träffa pappa. En snabb avtorkning och Sixten hann aldrig märka något.
I mig gör det så vansinnigt ont av ren empati när jag ser hur mycket sambon saknar vår son. Jag vet hur jag hade känt om jag hölls ifrån honom ofrivilligt under en längre period.
Men det värsta är saknaden som Sixten har efter sin pappa. Han pratar om pappa och doktorn. Att pappa fryser och han frågar när pappa kommer hem. Ikväll skulle han nattas i pappas säng och han skulle ha pappas täcke. Vi pratar mycket om pappa här hemma.
I morgon skall vi till sjukhuset igen och hoppas att sambon kan få permis ut på sjukhusets lekplats.
Sambons feber hängde ihop med en väldigt inflammerad tarm. Hans magsjukdom hade blossat upp ordentligt och nu vågar de inte släppa hem honom förrän magen är stabilare. När det är har vi ingen aning om men förhoppningsvis får han testa en ny sorts medicin i morgon och kanske att han kan får komma hem till helgen?? Vi hoppas och hoppas och hoppas på hemgång snart! Vi hopas också att nästa medicin skall fungera och äntligen bryta den här onda sjukperioden som har rullat på så intensivt i ett år nu. Annars väntar det eventuellt nån form av operation.
Sambon är pigg och rörlig. Nu är det bara magen som skall komma i form. Alla vidare prover på kärlet i hjärnan är lagda på is tills magen är stabilare. Tills dess vågar de inte göra några ingrepp. Så hela den biten skall fortfarande utredas men det får vänta.
Åh va vi saknar! Åh va vi hoppas på att få hem honom snart! Äskade älskade älskade sambo!
Kommentarer
Postat av: Lillasyster
Vi hoppas allihopa att han får komma hem snart!! Han är tuff, han fixar de!! ❤️
Svar:
❤️
busamedemla.blogg.se
2014-07-23 @ 10:51:46
Trackback