❤️B U S A M E D E M L A

Vi har varit vakna länge. Sixten väckte mig genom att rulla ur sängen i morse. Innan ni dömer mig för den urusla mamman jag är och har intalat mig själv att jag är hela morgonen så kan jag tala om att det gick bra och han mår hur bra som helst. Han blev lite ledsen såklart och grät en stund, hade väl varit konstigt annars. Men inte en skråma. Tack gode skyddsängel för den. Jag inbillar mig att Sixten fått en extra tuff skyddsängel med flera sekels erfarenhet, det kan behövas med en så klumpig mamma (och moster). Jag borde förstås ha pallat upp sängen när jag insåg att sambon valde soffan i natt (Sixten låg inte i vår säng när sambon gick) men det gjorde jag inte, dum som man är. Så i fortsättning tänker jag försöka lägga över honom i sin säng efter nattmålet.



Olyckor händer. Alla. Så, nu vet ni det. Det var förmodligen inte sista gången han slog sig. Men FAN va rädd man blir, det var tur att sambon var hemma så jag kunde gråta en stund. Man blir ju så ledsen när ens små gullungar gråter sådär hjärtligt. Sen kommer skammen in som god tvåa på "saker-att-böla-för-skalan". För jag borde ju ha vetat bättre. Det är ju inte så att han är ett ovanligt stillsamt litet barn. Han skulle väl göra en cirkuskonst och vänta på sin slöa mamma så tog sängen slut helt plötsligt. Hu, stackarn. Nä, nog pratat om det här.