Sixten 11 månader idag!
Idag blir lilla hjärtat elva hela månader gammal. En månad kvar till ettårsdagen. Jag kan inte förstååå hur fort det här året har gått! Om två veckor avnjuter jag min sista mammaledighetsdag på väldigt länge. Jag hänger inte riktigt med känner jag, känns som att det var alldeles nyss jag stod här med stora magen och flåsade fram på mina vätskefyllda fötter. Åh va jag längtade och klappade på min fina mage. Med min fina Sixten i. Fina underbara Sixten.
Nu går han ganska bra, ibland längre sträckor, ibland några steg för att kasta sig i en famn. Han väljer oftare att gå än att krypa här hemma. Är vi någon annanstans så kryper han bara. Vi har inte bråttom. Det kommer när det kommer. Han är fortfarande lite vinglig så för mig får han gärna vänta på balansen ett tag till.
Humöret är dock inte så soligt just nu. Varken hans eller mitt. Men det är ju en övergående fas så jag tänker inte fokusera på det just nu.
Ord ord ord! Oj va han bubblar ur sig saker. Mamma, baba, gaj gaj, katten, heej, ajajaj. Han "pratar" meningar (fast man förstår ju inte ett smack) och tycker om att kommunicera och delta i samtal. Katten snackar han gärna med. Jag försöker hänga med så gott det går.
Och så huvudruskningar. Han ruskar på huvudet när vi får besök. På något vis förknippar han det med att "ta kontakt"" med folk. Kanske för alla härmar och skrattar. Jag vet inte riktigt men jag tänker mig att det är så. Att det är ett sätt att få uppmärksamhet. Haha, helt galet ser det ut! Han liksom slappnar av i fejset och gör en faceshake skulle man kunna säga. Jag måste komma ihåg och föreviga det på film.
Sen en tid tillbaka har han äntligen lärt sig att ta sig ner från soffan och sängen också. Han kryper fram till kanten (ger sin mamma hjärtsnörp), slänger över benen och backar så fint ner. Jag har fortfarande inte blivit helt övertygad om att han behärskar det fullt ut och använder tekniken varje gång så jag står där beredd att fånga. Men än har han fixat det galant och alldeles på egen hand så jag kanske kan slappna av lite grann. Lite lite grann.
6 tänder är nu framme ordentligt med den han slog fram i fredags. En sjunde syns men jag räknar nog inte med den än. Svårt det där.
Att hålla huvudet mot tvättmaskinen när den centrifugerar är störtskönt tydligen. Han äter helst själv med händerna. Frukt är fortfarande blä men vi provar ändå, någon dag måste det ju släppa tänker jag. Katten gillar han skarpt. Lite för skarpt om man frågar katten som gärna kommer och gullar men vill vara ifred när han gått och lagt sig.
Eftersom vi har en rådande fas här i dagarna så blir Sixten ibland väldigt ledsen när han inte får till det så som han tänkt sig. Han kastar saker han får i golvet och han har så SJUKT med spring i benen. Han pillrar på ALLT och vägrar att slappna av för att sova på kvällen. Mycket som händer i hans söta lilla huvud. Jag försöker att bara åka med och försöka förstå vad han går igenom. Ge honom extra uppmärksamhet och göra mer saker tillsammans. Men helt lätt är det inte. På kvällen är jag ett trött och grinigt monster mer eller mindre. Då när energin är i botten. Men vi pussas också. Pussas och leker och kramas.
<3
