❤️B U S A M E D E M L A

En vet att en lever när en har sjuka barn. Jag är förkyld, barnen är förkylda. Det är snor överallt. I måndags hade Sixten feber och sov hela eftermiddagen men han har repat sig. Hela veckan har han frågat efter förskolan. Han saknar sin förskola. Först trodde jag att han försäkrade sig om att han skulle slippa åka dit. Men idag berättade han envist och allvarligt att han inte hostade längre och då får man åka till förskolan. Det är en härlig och välkommen vändning. Jag har ju alltid vetat att han tycker om sin förskola men det har alltid varit kämpigt att få honom dit. Att han nu saknar den är fantastiskt! I måndags morse sprang Sixten som vanligt i förväg ner på nedervåningen. Helt plötsligt hör jag honom ropa, mamma det BRINNER!! DET BRINNER KOM OCH KOLLA! Jag fick väldigt bråttom kan jag säga. Men det visade sig att sambon hade varit gullig och gjort brasa innan jobbet. När det blåser kuling från åkrarna så drar det in i vårt lilla Bullerbyhus. Vi har tätat om fönster men det håller inte all blåst ute när det blir som värst. Då hänger inte värmen med och det blir iskallt. Då är öppna spisen guld! Sjuka barn och sjuk mamma betyder mera stök än vanligt. Men nånstans där under så finns det ett hem, tror jag.