❤️B U S A M E D E M L A

En riktig skitdag lyckades bli bättre tillslut. Det började med en förlösande "åh-vad-det-är-synd-om-mig"-fest i köket innan jag skulle hämta Sixten på föris. Jag grät, hatade och ältade. Sen hämtade jag en glad och fin pojke och tog hem honom till mormor en stund innan vi åkte hem. När vi parkerade på gården möttes vi av världens mest fantastiska solnedgång och Sixten jublade och sa att hans moster Mammi skulle komma nu när himlen var fin för henne. Jag önskade lite att det var sant. Men hon var ju nyss här så det dröjer nog tills nästa gång.Sen lyckades jag med en fantastisk läggning av båda barnen samtidigt inom skälig tid och allt. Alla var glada och samarbetade. Jag var tvungen att ta kort och njuta lite extra, vem vet om det någonsin händer igen. När jag låg där bredvid mina två sov-snusande pojkar så kom den där otroliga överväldigande kärleken och tog över hela mig och jag var tvungen att gråta en skvätt till, av kärlek och av tacksamhet. Hur är det ens möjligt att älska så mycket? Innan jag fick barn kunde jag dagdrömma om hur det skulle kännas, men det går inte att föreställa sig, det vet jag nu. Det är verkligen en oändlig kärlek som bara växer och växer. Samtidigt är det nog inget som fått mig så frustrerad, arg och ledsen som mina barn. Det är en daglig bergochdalbana i känslor. Men kärleken är alltid störst. Även om jag i små stunder vill göra slut med hela familjen och ta in på hotell med roomservice, spa och full minibar.