Att vara mamma.
Att vara mamma är det finaste som finns. Tålamodsprövande men jävlar va fint det är.
Det som är extra ofint just nu är vab. Feber. Snurrande barn i sömnen. Matvägran. Mat som flyger everywhere. Sömnvägran. Barn som vägrar slappna av.
Jag trodde att sömnlösa nätter hörde bebistiden till men FORTFARANDE i perioder så rubbas sömnen. Fy fan va lite man visste och vad naiv man var f.m (före moderskapet). F.m trodde jag att om jag bara var en gullig, glad och bestämd mamma med rutiner och glimten i ögat så skulle allt lösa sig och min unge skulle vara ett litet ljus.
Nu har jag ju i stort sett omvärderat hela mitt moderskap och det där med rutiner och bestämdhet är verkligen inget för mig. När andras barn är små ljus så blir jag skeptisk istället och att ha "pli" på sina barn har blivit lite av ett skällsord här hemma. Här kör vi på så lite pli som möjligt.
Ös på med kärlek och respekt ba'. Då blir det fint. Nästan jämt.
Moderskapet kan vara många saker helt enkelt.
Ja tänk vad "lätt" man trodde allt va. Ang sömnen så trodde jag också det bara var början som var jobbig. När andra mammor skrattade åt min tro så var jag helt säker på att dom hade fel. Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag fortfarande skulle sova dåligt efter 2 år?! Tur det går i perioder nu och inte varje natt som förr. Att vara mamma innefattar verkligen allt. Även om det mest är underbart!
