Så kom den dagen då min "bebis" skulle skolas in på förskola. Sorligt i ett mammahjärta. Två dagar har passerat och det verkar gå bra. Sambon tar hand om hela inskolningen och jag kommer inte att hämta/lämna förrän nästa vecka. Vi får se hur lång tid det tar innan det är dags för första VAB:en också. Han har snorat i ett par dagar men det verkar inte vilja bryta ut riktigt, eller så blir det inte mer än så.
En väldigt lustig sak i hela förskoledebuten är att Sixten har lyckats få samma inskolningsfröken som jag hade när jag skolades in (5 år gammal). Jag har inte fått träffa henne än, men det skall bli väldigt roligt att återse henne. Sixten går inte på min gamla förskola utan hon har bytt arbetsplats. Vad är oddsen? Det känns tryggt, mammas första kommentar var att "åhh, hon som är så mysig" när jag berättade. Bästa betyget!
Det märks på Sixten att det händer något stort i hans liv just nu. Han sover oroligt och går inte att lägga i sin egen säng. Många nya intryck som skall bearbetas och många nya människor att lära känna och knyta an till. Vi ligger tätt intill och nära under nätterna och tankar kärlek och trygghet. I morgon skall han lämnas på egen hand någon stund. Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra. Men man vet ju aldrig säkert.
Min lilla trollunge.
Jag gillar inte riktigt "vardag" och "livspussel". Idag kom jag hem halv 6. Det betyder att jag fick 1,5 timma tillsammans med mitt barn idag i vaket tillstånd (plus en halvtimma i morse). På torsdag skulle jag egentligen jobba till ett men vi har utbildning på jobbet så vi har andra tider. Jag längtar desperat efter helg. Och Påsk. Långledigt.
Och sommar. Jag längtar efter många veckors semester. Håll ett par tummar för Sixten i morgon!