Dopvecka.
På lördag är det dop. Det pirrar läskigt i magen. Mest för att jag inte är helt på det klara med hur allt skall bli tror jag. Jag borde skriva upp allt som behöver göras så att jag inte missar något. Fy f rent ut sagt.
Vi skall fortfarande handla allt. Jag har gjort 2 av 6 bottnar och jaa, hjälp. Hjälp helt enkelt.
Igår var vi hos farmor och fick recept till soppan vi skall bjuda på. Så ikväll skall det provlagas. Gott!
Farmor lämnade med pelargonsticklingar så om en hel evighet (för en med dåligt tålamod) har jag rosa pelargoner!
Sixten gillar min farmor, det lyser i bådas ögon när de möts. Farmor pratade om hur tacksam hon är för att alla hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn mår så bra och är så fantastiska allihop. Och att hon fått vara med och SE alla (som hitintills fötts). Farmor är en underbar människa. Hon har lärt mig mycket om livet. Vi bodde bara några meter ifrån varandra under min uppväxt så jag har varit mycket med henne. "Tänk nästa vår Emelie, då plockar du blåsesippar (mitt barndomsnamn på blåsippor) med Sixten. Precis som vi gjorde när du var liten". Myyyys.
Jag är väldigt lik farmor på många sätt. Igår kom jag på ännu ett. Min förkärlek för blommiga klänningar och kjolar kommer förstås från farmor. Det var en uppenbarelse och aha-upplevelse kan jag säga.
Ja jisses. Nä, om jag skulle ta och baka en botten till och googla på hur man färgar sockerpasta.
Du färgar enklast med livsmedelsfärg, vanlig hushållsfärg går också bra men man måste ha ganska mycket. Sen är det bara att knåda knåda knåda ;)
Sv: Usch nej. Det kan gå så fort, det som är så hemskt. Man vet ju aldrig, liksom. Nej, man ska ta hand och värna om sina nära och kära. :)) Kram!
