Klockan 6 tyckte Sixten att vi skulle gå upp idag. Det tyckte inte jag och försökte snooza bäst jag kunde (klapp klapp på pannan och ryggen, puss puss på näsan, nappen ordentligt på plats) men fick ge mig. Så vi gick upp, jag bytte blöja och gav mat och tänkte att han kanske skulle somna om. Men nejdå, Sixten var klarvaken och på strålande humör med massor att berätta och flina åt.
Då kom dem. Mutningsförsöken..
Det började lite försiktigt med en vädjan till hans goda hjärta.
- men Siiixteeen, mamma är verkligen jättejättetrött och skulle bli överlycklig av bara en halvtimma-timma till. Vad säger du?
Det fungerade mindre bra... Jag förstod att jag var tvungen att avancera till högre höjder...
-men Siiixteeen, kom igeen, du får en ehh PONNY när du fyller fem!!!! :) jasså, inte det..
Det fortsatte..
- men duuu, du får en cross när du fyller tio!
Och fortsatte..
- vad sägs om en kryssning med din coola mamma när du fyller 18?!?
Och där tystnade Sixten, la av en stor gäsp och började blunda sådär sömnigt och sött. Tur det. En lägenhet vid 25 var nästa mutningsförsök. Det hade blivit dyrt!
Och där sov han så gott, min lilla unge.
Jag då? Jag var förstås klarvaken efter den långa och krävande busstunden (ja för man måste passa på och busa när han är på gott humör) avrundat med diskussionen och förhandlingen. Jag får väl helt enkelt sova middag idag..
