Mammas älskling.
Så här ligger han på mornarna och gurglar glatt min lilla solstråle. Han har verkligen varit min livlina dessa sorgliga dagar. Ibland kommer det över mig som en stor tyngd men det börjar gå lättare nu och tårarna kommer mer och mer sällan. Vi saknar henne. Mycket. Katten också. Han går och letar efter henne och har suttit som ett plåster på mig och sambon ända sen.. Familjen känns inte komplett. Men det är väl en vanesak som allt annat i livet. Vi gick vår första promenad utan henne idag. Väldigt märkligt. Och tomt. Allt påminner om henne. Allt från falukorvssnuttar till hår på gardinerna som är för långa. Jag är så glad över våra 8 fina år tillsammans och är tacksam för all kärlek hon gett. Livet går vidare men hon kommer alltid alltid alltid att ha en stor plats i våra hjärtan och vara en del av den här familjen. Alltid.
Tuffa kläder han har då!
Jajjemen! Har han fått av sin farmor minsann. Trist att de växer ur sina kläder så fort bara. Nu har vi gått från 56 till 62, går så galet fort!
