Min lilla groda är förkyld.
Sixten alltså. Röd i vänster öga, snörvlar, nyser, hostar och sover. Sover sover och sover. Gnällig och hängig. Men ändå glad stundtals och det går att få honom att skratta.
Vi botar med kärlek, kramar, famnhäng, promenader med frisk luft i solens sken, i ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut, nappsnuttande och mycket mat.
Det verkar vara en lätt förkylning än så länge och jag hoppas att det inte blir värre. Man vet ju själv hur dåligt livet är när man är ordentligt förkyld. Sambon har förstås redan haft förkylningen, jag är inne på typ dag 2 och lilla Sixten började snora igår kväll. Sjukvårdsupplysningen har fått sitt första samtal (för ögat) och jag tycker synd om min lilla pojk. Men det kommer att gå över! Jag hoppas det går fort. Det gör så ont i hjärtat när han är ledsen och gnällig. Som tur är så hjälper allt jag gör än så länge och han har inte hunnit vara otröstlig än.
