Tänder, tänder, tänder...
Fyra tänder har människovalpen nu. Fyra små söta vita tänder. Idag tyckte jag mig se en ny svullnad uppe också. Det kan stämma ganska bra eftersom det är matvägran, litervis med dregel, snor och elände i vårt hus nu för tiden.
De där tänderna alltså. Så fort lille S ser en sked komma mot munnen så vrider han på huvudet à la exorcisten och tokvägrar. Punkt. Men om han får äta själv med fingrar och sked så går det aningens bättre. Då får han i sig lite grann åtminstone.
Klart, det gör väl ont och är ömt kan jag tänka. Nattetid är det inga problem i alla fall och humöret är som vanligt så det verkar bara vara matdelen av livet som inte är helt hundra just nu. Nån flaska ersättning går att locka i honom ibland så han svälter inte i alla fall. Vi kör ju fortfarande en del med flaska. Det tänker vi nog fortsätta med tills mat-maten satt sig mer ordentligt. Hade jag kunnat amma så hade jag ju fortfarande ammat så jag ser ingen idé med att fasa ut flaskan, inte än. Vi får se vad unge herrn tänker sig. Det vet man ju aldrig. Sova hela natten hade ju vart skönt. Om inte annat..
