❤️B U S A M E D E M L A

En vampyrtand är framme och två är väldigt nära. Sixten skriker mest just. Både dagtid och kvällstid. När febern försvann så blev han rödflammig och prickig. Vi gissar tredagarsfeber eller femte sjukan. Det spelar egentligen ingen roll, i morgon är det dags att gå tillbaka till förskolan. Man smittar i veckor innan prickarna kommer så vi kör hårt. Det blir en halv dag i morgon och en ledig på onsdag. Sen är torsdagen hans sista innan semestern. Vi hoppas att han klarar av morgondagen prickig och dan, annars får de ringa.

Surheten själv är Sixten just nu. Det är klart att jobbar man på så många tänder samtidigt och har varit sjuk så länge så är det väl inte så lätt att vara på topp. Men det känns som att det är något annat också. Så fort det inte går enligt plan så skriker han rakt ut. Om han t ex skall ta tag i något och han inte når så skriker han. Bara rakt ut. Han skriker från att han vaknar till att han somnar. Och så under nätterna också för att vara på den säkra sidan. Jag och sambon tittar på varandra och tänker att "det blir fan inga fler". Alla planer på syskon ligger på is BIG TIME kan jag säga. Måtte han bli glad snart igen. Eller kommer han att låta såhär resten av livet? Han är inte glad i famnen och han är inte glad på marken. Han är bara jävligt arg just nu helt enkelt.

Jag kan liksom se hur vi har konflikter resten av vårt liv. Det är SKITSVÅRT att förstå hans frustration och behov just nu. Jag vet inte hur jag skall tillmötesgå honom. Jag vet inte hur jag skall tackla hans utbrott när jag säger nej till vissa saker. Det funkar inte att säga nej på det sättet jag vill. Han blir ändå arg.

Han som alltid varit världens gladaste. Vad har vi gjort med stackarn? Jag tror att semester kommer att göra oss gott. Semester och en stressfri vardag.

Jag längtar efter ljus i tunneln. Och midsommar. Och min älskade lillasyster som jag får träffa i morgon!! :) :) :)