10 år.
Idag är det tio år sedan vi blev tillsammans sambon och jag.
Jag var på väg hem från en kompis. Vi hade sett Eurovision-finalen och jag skulle ta cykeln hem genom Gråbo. Något var speciellt den natten och jag valde att gå med cykeln istället för att cykla. Jag gick förbi en lägenhet som hade fest och någon ropade på mig där jag gick och höll krampaktigt i min cykel. Jag blev inbjuden, men jag kände ju inte någon! Skulle jag våga? Var det farligt? Jag tog mod till mig och gick in. Det visade sig vara en av mina bästa beslut jag tagit.
Jag satt i en soffa när jag såg min sambo för första gången. Han kom in genom en dörr med en svärm tjejer omkring sig. Våra blickar möttes och det var kärlek vid första ögonkastet. Från och med då var det vi. Vi smsade bort kontantkort efter kontantkort, blev kära, blev tillsammans och idag firar vi tio år!
Vi har haft tio underbara men också omtumlande år. Jag kan nog påstå att vi gått igenom det mesta tillsammans. Vi har stått vid varandras sidor genom sjukdom, sorg och lycka. Vi har växt ihop för att växa isär och sen hittat varandra igen.
Men jag har alltid vetat. Jag har alltid vetat att det skall vara VI. Att just VI skall ha tusen ungar och älska varandra i nöd och lust. Det är bara så. Ödet eller Gud eller bara slump. Det ÄR bara så!
Här är vi 16 och 17 år gamla på vår första midsommar. Då visste jag inte riktigt än, men nästan, att jag firade midsommar med mannen i mitt liv. Mannen som jag skulle bilda familj med och älska tills döden skiljer oss åt!
