❤️B U S A M E D E M L A

Idag bär jag omkring på en hopplöst grå och bitter känsla inom mig. Himlen har de vackraste färgerna jag någonsin sett. Det är olika kalla toner av blå och grått som möter varandra i perfekt harmoni. Solen lurar lite överallt och belyser dem ibland med ett gyllene sken. Till den kritvita marken och alla kala och nakna träd är det ett magiskt sceneri. Ändå har jag inte satt min fot utanför dörren idag än. Trots att världen är sitt vackraste någonsin och nu går solen ner. Jag kan liksom inte ta mig för någonting idag, ändå har jag plockat, städat, tvättat, dammsugit och ordnat med praktiska saker. Men ingenting har jag gjort för att jag vill, ur lust, för min egen skull. Under en snabb visit på facebook såg jag en byrå till salu som är i samma äppelserie som vi redan har ett skåp i. Jag köpte det på impuls utan att ens veta vad jag ska ha det till eller vart jag skall göra av det. Efteråt blev jag ledsen. För hos vem som helst annan än jag så skulle det passa in hur bra som helst, men hos mig skulle det bli katastrof. För allt hos mig blir katastrof. För jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag tycker om. Jag vet inte vad som gör mig till mig.

 

Definitionen av mig finns inte längre, den har tappats bort och slipats ner sakta men säkert under en lång tid och nu finns det bara en olycklig liten grå mus kvar. Precis så känner jag idag. Att jag inte finns. Att jag är osynligare än det osynliga barnet i Muminböckerna.

 

Jag kommer att gå in i 2015 utan att veta vem jag är. Utan att veta vilka mina vänner är. Jag kommer att gå in i 2015 fattigare än jag någonsin varit och i den sämsta fysiska kondition jag någonsin haft. Jag närmar mig 30 och jag undrar om jag lyckats med något någonsin i mitt liv?

 

Det här med att nöja sig med en massa. Är det en sorglig kompromiss jag gör med mig själv för att slippa ta tag i saker?

 

Jag undrar om man kan försvinna helt. Tappa bort allt man är och aldrig lyckas komma tillbaka till sig själv igen. Vem blir man då? Vad händer med ens kropp när det bara är ett innehållslöst skal som vandrar runt.

 

 Syns jag? Eller kan man inte se någon som är osynlig?