Jag är en hemsk sambo.
24 Februari 2014
En av mina absolut värsta sidor är att jag blir en sån usel människa när min sambo är sjuk. Tålamodet försvinner ut genom öronen likt två kvastar med rök och grubbelrynkan mellan ögonen får massor av extra träning. Jag morrar, surar, suckar och svär inombords. Ibland läcker det ut. Det händer hemska saker i mig när sambon landar i soffan/sängen och har dagar framför tvn med vila. När han ber om vatten så får jag lust att hälla det över honom. Jag helt enkelt inte gjord för att vårda andra än barn. Eftersom min sambo har ett gäng sjukdomar som gör att han kanske oftare blir sjuk, och är sjuk längre så händer det ju titt som tätt. Jag borde ha vant mig, annars bör jag vänja mig. För så kommer det att se ut. Alltid.
Men jag älskar dig ju mest, det vet du.. Och långt där inne så tycker jag ju synd om dig. Det gööör jag.
18:19:04
Vardagsliv
Jag undrar varför jag blir så otroligt provocerad av att han blir sjuk. Kanske för att jag själv näst intill aldrig ligger på soffan och vilar? För att jag biter ihop och biter ihop och biter ihop. För att jag är avundsjuk? Ni vet sådär som när man var liten och bara önskade att man också kunde få hjärnskakning och få tyckas synd om och få fina krya på dig-vykort och vackra pärlor och baddockor. I mitt fall är det nog en längtan efter att få ligga i soffan och se på filmer i sträck. Slippa städa, tvätta och fixa. Bara liksom släppa allt och vara sjuk. Skita ner, grotta ner mig i en filt och bara strunta i alla måsten. I måndags och tisdags förra veckan var ju det precis vad jag gjorde, men det var inte så härligt. Mest jobbigt att vara sjuk och tradigt att ligga på soffan.
Jag tror väl kanske mest på att jag är så dålig på att vara ensamstående mamma. Att jag blir så stressad av att ta hand om allt. Man blir helt jävla slut av att ta hand om handling, städning, tvätt, sopor, BARNET, hämtning/lämning/ordning av annan som hämtar, nattning och alla uppvak på natten, alla konflikter, hela vardagen. Jag fungerar ju inte så bra i för mycket kaos under längre tid. Efter en vecka är jag redo att ge upp och ta ut skilsmässa. Inte på riktigt. Men lite sådär i tanken. Jag blir liksom både en dålig sambo och mamma tillslut.
Någon som har några bra tips på hur jag kan tänka annorlunda eller underlätta vardagen så att livet känns lättare?
Så här kan man ju inte ha det..
Kommentarer
Postat av: Älskling
Du är för fin!
Postat av: Sara
Tyvärr inga tips men sympatier till er båda för jag vet hur det känns! Visst klarar alla av att sköta allt ensam men jag är erkligen inte gjord för det känns det som och när jag måste tycker jag synd om mig själv ;-)
Trackback
