Fortsättning.
26 Juni 2014
Det har konstaterats att sambon har ett trångt kärl i hjärnan som spökar för honom. Det är samma kärl som gav honom hans stroke för 6 år sen. Först tänkte läkarna nöja sig med den vetskapen och skicka hem honom. För mer kunde de inte göra. Det anses för riskabelt att försöka vidga ut kärlet. Så han packade sin väska och förberedde sig för en utskrivning. Han skulle höra av sig vid nya symptom annars fanns det inget mer de kunde göra annat än medicinen han har fått.
16:30:29
Vardagsliv
Men sen ändrade dem sig (tack gode Gud) och han blev inte utskriven. Istället får han flyga till Karolinska på måndag för noggrannare kontroller som kommer att ske på tisdag. Jag hade inte nöjt mig med något annat än att få iväg honom till Karolinska. För mig (som varken är läkare eller utbildad inom sjukvård förstås) så låter det som rent vansinne att skicka hem honom med ett trångt kärl och vänta på att det smäller nästa gång. Så vidare utredning i hans fall är i mina ögon ett MÅSTE!
Jag hade med mig Sixten på besök nu på eftermiddagen. Och har jag inte brustit än så var det nära då. Det var tufft att säga hej då och lämna sambon. Min fina fina lilla familj. Familjer skall vara tillsammans.
Men på vägen hem blev vi uppringda med världens bästa nyhet. Ikväll får han PERMIS! Han får sova hemma och behöver inte vara tillbaka på sjukhuset förrän efter nio i morgon!
Det verkar som att han får helgen hemma innan han åker till Karolinska också och Gud som vi skall njuta av att vara tillsammans då.
Hur vi löser allt praktiskt nästa vecka får vi se. Nu kan vi andas ut en stund, kramas och vara lyckliga över att vi har varandra.
Kommentarer
Trackback
