Hemgång.
10 November 2014
Vem sa att det var lättare med det andra barnet? Jag känner mig lite.. Eh.. Blåst på det? Visst, jag har mer koll på allt praktiskt och är mer trygg i mammarollen men de där hormonerna lever rövare med mig i allafall precis som förra gången. Det är en omtumlande omställning det här och jag har fällt krokodiltårar ett par gånger idag
21:13:33
Tvåbarnsmamma
och önskat i hemlighet att jag skall vakna upp om några månader när han sitter upp och ler och skrattar och jag har hum om vardagen igen, om den dagen nu någonsin kommer.
Bröstvårtorna blöder, underlivet lever inte sina gladaste dar och jag har grym ångest över Sixten som bara lääängtar efter sin mamma. Dagens sjuhundrade bryt-ihop kom när Sixten nattades och grät efter mig. Jag känner ju precis likadant och bara önskar att jag kunde vara honom sådär nära igen. Men vi hann bara träffas några få ynka timmar ikväll. I morgon är det en ny dag och då skall jag se till att lillebror kan få vara med sin pappa/moster (ja hon är äntligen här åter igen och räddar oss) så att jag och Sixten kan kramas.
Annars är det en helt fantastiskt söt och älskvärd lillebror vi fått! Han är så mysig och gosig och fin. Finast i världen! Löjligt vacker och likt sin storebror. Det blir nog bra det här när vi får landa!
Kommentarer
Trackback
