33+0
06 September 2014
Nu stegar vi på mot slutspurten. Jag har börjat rapa helt okontrollerat. Lyckas dock oftast hålla munnen stängd. Ibland känns det som att det kommer upp både ett och annat samtidigt. Men halsbrännan är borta sen jag började med omeprazol. Varför har jag inte gjort det tidigare? Som att få livet åter ju!
23:58:55
Graviditet Torsten
Fogarna blir bara värre och värre. Det är som att hela jag skall klyvas mitt itu. Bara att vända sida på natten knäcker en ju nästan. Att stå på ett ben för att ta av sig skor eller strumpor är lika med döden. Eller när jag suttit en lång stund och sen skall komma i gång i rörelse igen. Att stå funkar bra. Stackars de gravida som hamnar i rullstol eller får gå med kryckor. Den lilla smärta jag har i ljumske-området är fruktandsvärd bara den.
Jag börjar bli hungrig. Vill gärna äta och dricka mycket. Ofta. Mat är liksom livet. Längtar efter ost gör jag. Känner nig lite skrajsen inför amning och vilka avkall på mat jag kommer att behöva göra för en lång tid framåt. Jag får hetsäta lök och sånt annat klassiskt de sista veckorna som är kvar. Ifall att.
Och hjälp va jag är stor nu! Kolossal. Hela jag är som en stor val. Smidigheten är lika med noll och jag tar stor plats vad jag än gör. Det skall bli skönt att få tillbaka min kropp när den här graviditeten är över.
Jag har fem arbetsveckor kvar. Det är inte många. Humöret är fortfarande bättre än vad det har varit även om det är mycket oro.
Och hjälp va jag drömmer på nätterna. Bearbetning delux.
Herregud. Snart kommer ett barn.
Kommentarer
Postat av: Sara
Tänk var tre ynka siffror och ett + i kombination kan väcka starka känslor. Vissa dagar har kag knappt kommit över att Vidar kom till världen i 33+0 och varje dag som gick efter denna siffra med Viktoria kändes som övertid 😉 (det blev en lååång graviditet 😉). Och åter igen känns det som jag upplever graviditeten på nytt med allt du skriver!!
Svar:
busamedemla.blogg.se
Trackback
