Äntligen var det dags för påskafton och Torstens dop.
Vi höll dopet i Martebo Kyrka och hade gedigen kakbuffe i "Baracken" efteråt.
En kyckling kom med en korg och delade ut påskägg till alla barn. Det blev verkligen barnens dopfest. Det var full rulle från början till slut.
Torsten tog det hela med ro. Han var exemplarisk i kyrkan och svarade prällen när hon ställde frågor.

Sixten hade sina nya blinkskor i kyrkan och stampade riktigt ordentligt för att sprida lite ljus i Guds hus.. Haha.. Han sprang fram och stal min sångbok också. Eller kokbok som jag råkade kalla den för när jag pratade med min pappa.
För att följa traditionen gjorde jag superäckliga tårtor. Men kakorna hade jag inte bakat så de blev goda.
Vilken stress. Vi höll på att komma försent då S inte ville följa med helt plötsligt. Allt blev så stressigt det bara kunde bli och vi hann inte ens sy på rosetten på dopklänningen. Idag kan jag skratta lite åt det, men då var det mindre roligt. Alltså min hjärna, haha.
Jag försökte hålla ett välkomsttal där jag började med att säga att Torsten föddes in i kaos, men att han är vår lilla solstråle och att han kom med vändningen för vår familj. Sen brast det inombords och jag fick raskt köra vidare i programmet för att inte bryta ihop där och då.
Det var en fin dag med märkligt väder (snö-sol-regn-sol-snö) och vi är så glada för hur många som kom och firade vår lilla kille. Vi fick så mycket hjälp från nära och kära. Tack vare alla runt omkring kunde vi genomföra Torstens dop.
På påskdagen var vi lite after-dop-bakis. Det behövdes städas hemma och fixas efter allt kaos. Jag gick och smågrinade hela dan då det var dags för systrarna att åka tillbaka till Stockholm. Jag skjutsade in lillasystern till båten och sen hade vi en lång kväll framför oss. Hela familjen var lite nere över att behöva säga hej då.
Vi har bestämt att vi måste resa till Stockholm! Snart!